Återvinning

Lördag morgon börjar jag helst med ett step-pass på NYSC. Det är inte alltid det sker, men när det väl händer är det fantastiskt. Tänk att man kan må så bra av lite hysterisk motion.

När tränandet är avklarat och alla barnen har masat sig upp ur sina sängar, beger vi oss iväg till en temporär återvinningsstation i grannstaden Yonkers. Vi har med oss två avlagda lampor, en trasig resväska och mängder av uttjänta batterier. 

Så som alltid i det här landet står två personer och tar emot oss vid infarten för att kontrollera våra förehavanden. Det första mannen säger är jag bör komma ihåg att tvätta bort ringen efter GPS-hållaren på kvällarna. Annars kommer det att synas att jag har en GPS och någon kommer att slå sönder rutan för att hitta den. Jag berättar inte att vi inte ens tar bort hållaren på kvällarna, bara själva navigatorn. Att förklara att vi bor på en återvändsgränd som ingen hittar till, känns också som onödig information.

Därefter konstaterar han att jag inte är från Yonkers. "Det stämmer, säger jag, vi är från Sverige". "Från Sverige, åker ni skidor?" Alltid samma fråga. Är det så självklart att man åker skidor bara för att man är från Sverige? Vi har mer snö här än i Stockholm. Men det säger jag inte heller.

Slutligen kommer vi in på anledningen till vårt besök. Han ser frågande ut när jag säger att vi har massa batterier med oss. "De slänger ni bara i vanliga soporna, så länge det inte rör sig om kvicksilverbatterier". "Men i Sverige slänger vi dem i återvinningen, det känns fel att slänga dem i soporna", försöker jag förklara. Men så blir det. Nu ligger alla våra batterier i en sopkontainer i Yonkers tillsammans med den gamla resväskan. Lamporna fick i alla fall en egen kontainer.

Är det bara överkurs att återvinna vanliga hederliga batterier? Eller finns här en enorm förbättringspotential i det amerikanska miljöarbetet?