Önskedag

Barnen i Lilla O:s klass har fått skriva ner sin önskedag om de hade hur mycket pengar som helst till sitt förfogande. Efter att ha bara hört Lilla O:s önskedag inser jag att detta material skulle tjäna alldeles utmärkt som samtidsmarkör.

Det första som skulle hända denna speciella dag i vår dotters liv är att hon går och införskaffar sig en iphone 5. Utav allt man kan önska sig här i världen finns det inget som tingar högre värde än en iphone 5. Att hon redan har en ipod touch av senaste modellen med vilken hon kan göra allt utom att ringa, spelar ingen roll. En iphone 5 ska det vara. Denna önskan är inget unikt för vår nioåring tror jag, snarare tvärtom.

Nästa aktivitet denna händelserika dag är en resa till New York för att hälsa på sina kompisar. Därefter bär det av till San Francisco för ett besök på Six Flags och sist men inte minst en liten tur till Luang Prabang för att hälsa på Farfar.

Snacka om att vyerna har förändrats sedan jag var nio år. På sin höjd skulle jag ha önskat mig en Barbie och ett besök på Gröna Lund. Jag skulle aldrig kommit på tanken att man kunde resa över Atlanten, så där bara. Än mindre till Asien. Landet Laos hade jag inte ens kunnat pricka in på kartan.

Jag hoppas att våra initierade och beresta barn drar nytta av alla intryck de får i sina unga år och gör något bra utav det. Så att de inte blir pompösa kolonisatörer med endast sitt eget bästa för ögonen.

Dag i Vasastan

+0,3 kg, vad hände nu?

Veckan har som vanligt gått alldeles för fort och jag har inte fått med ett enda inlägg sedan förra söndagen. Men ingen skada skedd, denna vecka har inget spännande hänt.

Helgen har däremot varit mycket bra. Fredagen åt vi fantastiskt gott lammkött från Håkan i Helenlund. Om tillfälle ges handlar vi fortfarande helst vårt kött där, men det hänger på att mannen tar bilen dit på lunchen. Min vardag löper mellan Södermalm och Vasastan och inget annat.

Efter förmiddagsträning på lördagen hämtade vi upp vårt helgbarn som är hos oss var tredje helg och sedan var det inte mycket tid kvar tills vår Dag i Vasastan började med våra vänner från Silverdal. Vi hade lagt upp ett gediget schema med fika, skridskoåkning, pulkaåkning (för barnen), after skate (för de vuxna) och sist middag hemma hos oss.

Dagen avlöpte perfekt, förutom att vi var en något decimerad skara på grund av sjukdomar och annat. Jag hade förberett en chili på fredagskvällen så det var i stort sätt bara att duka fram efter att vi kom hem från vår after skate.

Helg i stan

-1,2 kg var resultatet av en veckas normalätande jämfört med julhelgens excesser. På något sätt lyckades min man få det till att hans viktnedgång på 0,3 kg var bättre än min, jag lyckades aldrig förstå varför. Men, men, vissa saker är bättre att bara låta rinna av.

Helgen har för övrigt varit full av aktiviteter. Vi valde att inte åka till landet på grund av att vi var bortbjudna på lördagskvällen. Nu blev middagen inställd på grund av sjukdom, vilket slutade med att vi bjöd hem den friska delen av familjen till oss istället.

I går köpte vi nya skidkläder till Lilla O och i dag har vi letat efter detsamma till oss själva. Det gick inte lika bra, vilket kanske var lika bra det. Skidkläder är inte det billigaste man kan köpa. Jag har i och för sig ett fullt fungerande set, men det känns inte riktigt alpaktigt och eftersom vi beger oss till l'Alpe d'Huez på sportlovet skulle det vara kul med lite snitsigare utrustning. Vi har några veckor på oss så vi får se hur det blir med den saken.

Slutligen har vi sett alla tre delar av serien om Jan Stenbeck. Främst intressant som historiskt dokument. Hans resa som affärsman började ungefär samtidigt som min medvetenhet om livet vaknade, någonstans där i mitten av åttiotalet. Jisses så man såg ut och så underbart stora mobiltelefonerna var.

Nystart 2013

Nu börjar det bli dags att bestämma sig. Antingen börjar jag skriva igen, eller lägger jag ner. Att skriva är bra för mig. Det får mig att tänka, reflektera och notera vad som händer omkring mig. Risken finns annars att dagar går och förvandlas till en grå massa. Därför gör jag ett nytt försök.

Vår lägenhet är nästan klar nu. Tyvärr bara nästan och vi har nu vant oss vid att det står tavlor i hörnen och målarpytsar lite här och där. Jag skyller på min man för att han är så ovillig att ta tag i sakerna, men ärligt talat gör ju inte jag det heller.

Efter sex veckors förkylning har jag återigen börjat träna. Det är veckans stora händelse. Nu ska julkilona bort. Ett par stycken minst blev det under de ynka veckorna julhelgen varade. Jag tror det får bli ett stående moment här. Varje söndag kväll ska jag göra ett inlägg om lördagens viktkontroll på gymmet. Får se hur det blir med den saken. Beror nog på i vilken riktning det går.

Sådärja, nu är jag igång igen.