Park Slope

Alla barnen är avlämnade på sina respektive skolor, bilen fulltankad och navigatorn programmerad. Det är dags för dagsutflykt till Park Slope i Brooklyn för att besöka min före detta kollega S.

Enligt GPS:n ska resan ta 45 minuter, men detta förutsätter att man inte stannar vid ett enda rödljus. Nu tar resan 1 timme vilket inte är dåligt mitt i morgontrafiken. Sedan tar det ytterligare 30 minuter att hitta en parkeringsplats. Till slut lyckas jag hitta en liten, liten plats på 13:e gatan där jag klämmer in vår lilla SUV. Tur att man har fickparkerat förut.

S bor med man och tre barn i ett klassiskt brown stone hus på 9:e gatan i Park Slope. Vi börjar med en kopp kaffe och beger oss därefter ut på en promenad med målet Park Slope Food Co-op. För att få handla i denna matvaruaffär måste man vara medlem. Jag får inte ens komma in i affären utan att först bli inregistrerad som besökare. Jag måste till och med legitimera mig. Väl inne i affären får jag bara titta, inte handla något. Det är till och med förbjudet för S att handla åt mig. 

Såsom sig bör i ett kooperativ måste medlemmarna göra rätt för sig. Tre timmars arbete per månad krävs av varje familjemedlem. Sköter man sig inte blir man utslängd. Trots alla stränga regler är kooperativet mycket populärt och affären proppfull.

Efter vårt besök i denna Brooklyn-kolchos (mycket trevlig sådan) tar vi en tur i Prospect Park, en park lika stor som Central Park. Solen skiner skönt och gårdagens busväder är som bortblåst. 

Innan det är dags för mig att bege mig tillbaka till förorten hinner vi med thai-lunch och mer kaffe. Under hela tiden sover S's lilla bebis gott i sin vagn och har inte en aning om våra bestyr.