WH Auden

Filippa hade som läxa i Creative Writing att presentera vad hon tycker är bra poesi och hon bad oss vuxna om hjälp. Eftersom vi mycket sällan (aldrig om jag ska vara ärlig) har poesiaftnar här hemma och inte heller har hittat något annat forum för att tillgodogöra oss poesi, varken på svenska eller på engelska, var det en klart utmanande uppgift.

Vad vi känner till inom poesi är det vi har uppfattat här och där på vägen -  i skolan, tonsatta dikter, frestelser på SLs bussar och andra mer diffusa kanaler. Ska det dessutom vara något på engelska blir det ännu svårare, trots att jag ofta har lockats mer av engelskspråkiga dikter än svenska.

Vi lyckades klämma ur oss kända namn som Yeats och Keats, utan att ha någon som helst substans bakom. Inte en enda dikt av dessa två kunde vi recitera. Inte heller någon av Syliva Plath, vars namn jag inte ens kom på, men som jag fruktlöst försökte beskriva.

Efter ett tag kom vi fram till WH Auden och hans fantastiska Funeral Blues. Den dikt som har blivit känd för den stora allmänheten genom filmen Fyra bröllop och en begravning och som gjorde denna 90-tals-parentes oförglömlig. Alla människor förtjänar att sörjas på detta sätt:

Stop all the clocks, cut off the telephone,

Prevent the dog from barking with a juicy bone,

Silence the pianos and with muffled drum

Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead

Scribbling on the sky the message He Is Dead,

Put crêpe bows round the white necks of the public

    doves, 

Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,

My working week and my Sunday rest,

My noon, my midnight, my talk, my song;

I thought that love would last for ever: I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;

Pack up the moon and dismantle the sun;

Pour away the ocean and sweep up the wood.

For nothing now can ever come to any good.