NYC

Fyra dagar i NYC kan tyckas alldeles för lite och det är det också. Men hellre fyra dagar då och då än inga alls. Eftersom maken ändå skulle åka hit för att jobba passade jag på att följa med nu när det är sportlov och allt. Det känns mer accepterat att vara ledig då det är sportlov än bara några dagar när som helst.

Helgen ägnade vi åt shopping, Metropolian Museum of Modern Art, mat och vin. På måndagen tog jag tåget upp till Dobbs Ferry och träffade fantastiska Karen på lunch. Hennes bok kommer ut till hösten och mycket har tydligen hänt sedan jag läste det första utkastet för några år sedan. Nu har jag fått med mig en tryckt förhandsutgåva att läsa. Den här gången finns inget utrymme för förändringar så jag har lovat att vara totalt oärlig om jag inte tycker om den.

På kvällen åt vi middag med några andra fantastiska människor vi lärde känna under vårt år här. Långt nere på Lower East side var vi på en riktigt bra restaurang som vi aldrig skulle ha hittat på egen hand.

Nu sitter jag i lobbyn på vårt trendiga hotell och skriver i väntan på att dagen ska börja. Innan hemfärd ska jag hinna med Saks Fifth Avenue och facial hos Diane Higgins. I morgon bitti är vi åter tillbaka i verkligheten.

Semlor

Lilla O har en klasskamrat med stort semmelintresse, ett intresse som har spridit sig även till andra i klassen. I måndagens tidning publiceras årets stora test av Stockholms semmelutbud och detta läses med stort intresse av vår lilla åttaåring.

Efter att länge och väl ha studerat alla olika semlor med dess kvaliteter och tillkortakommanden konstaterar hon att det är Tösses semlor vi ska ha. Liselotts duger inte längre. De har rasat från andra till sjunde plats.

Över huvudet på vår bestämda dotter beslutar vi vuxna att trotsa denna uppmaning och istället köpa semlorna på det otestade Brunkebergs Bageri. Sagt och gjort, efter fritids beger sig far och dotter, tillsammans med resten av Stockholms befolkning, till bageriet och införskaffar fyra semlor till kvällen.

Efter maten när semlorna äntligen skall inmundigas, lyckas vår lilla dotter klämma i sig locket och två slickar grädde. Sedan är hon mätt. Sanningen är nog snarare att det inte var så gott som hon hade föreställt sig.

Surkärring

Varje dag blir jag mer och mer övertygad om att jag håller på att förvandlas till en kärring och det värsta är att jag faktiskt njuter av det.

Just nu är köket på jobbet den plats som enklast triggar igång surtanten hos mig. Måste man passera 45 och vara kvinna för att besväras av halvätna platsbyttor, tomma plastpåsar, matrester och kaffefläckar på köksbänkarna? Troligtvis är det så och det finns säkert någon biologisk förklaring till företeelsen.

Än så länge plockar och putsar jag i det tysta för min egen trivsels skull, men jag antar att nästa steg i kärringskalan är att jag börjar röja runt och skälla på alla andra för att de är sådana smutsgrisar. Jag riktigt längtar.

Ny säng

Istället för att träna på lördagsförmiddagen åkte vi till Länna möbler för att låta oss inspireras. Egentligen är det inte fler möbler vi behöver i vårt hem, utan färre, men ett nytt överkast skulle inte vara helt fel. Vi hittade ett vi tyckte om, men inte i rätt färg så det blev inte mer med det.

Vi tog även en sväng i den stora utställningshallen och konstaterade att vi behöver inte bara nytt överkast, vi skulle behöva en helt ny säng. Den aspfärgade sängstommen vi har gör sig inte bra mot de bruna sammetsmedaljongerna på väggarna. En svart säng skulle passa mycket bättre.

Det började med att vi hittade en snygg sängstomme i svart för 11 tkr. Därefter kom vi på att vi skulle kunna köpa en likadan som vi har. fast svart, på IKEA. Den kostar inte mer än ett par tusen. Slutligen kom vi fram till att det enklaste och billigaste vore naturligtvis att måla om den vi har. Om vi samtidigt höjer upp madrassen ett snäpp, blir det en helt ny säng.

Sagt och gjort, vi passerade Bauhaus, köpte färg och pensel för ett par hundra kronor och begav oss därefter hem för att måla.

Riktigt bra blev det och billigt också.

Vinterskrud

Vi är nog lite utarbetade i vår familj. Ingen av oss har orkat engagera sig i helgmatlagning vilket har resulterat i hämtmat på fredagen och middag ute på lördagen.

I kväll har vi besökt nygamla Moon Cake, numera lokaliserat på Bergsgatan. Restaurangen får med beröm godkänt inom alla områden. God mat, trevlig personal och trivsam miljö. Till servitrisen berättade Lilla O att vi skulle hinna hem till Melodifestivalen och att mamma skulle sticka, vilket pappan skrattade gott åt tills hon tillade "och pappa kommer somna..."

Nu sitter vi här med Melodifestivalen på TV:n och pappan sover. Jag däremot stickar inte, jag har klätt min blogg i vinterskrud i väntan på våren.

Morgonstress

I det stora hela är jag en ganska lugn och sansad person som inte blir stressad så lätt. Men som alltid finns det en svag punkt och för min del är det minuterna när vi lämnar hemmet på morgonen.

Trots att vi har gott om tid på oss på morgonen och sällan är ute i sista stund blir jag varje morgon lika uppjagad precis minuterna innan det är dags att kliva ut genom dörren. Detta fortgår tills vi har kommit ut på gatan där lugnet åter infinner sig.

Stressen yttrar sig genom stark irritation och otålighet. Ingenting går tillräckligt snabbt och smidigt just under dessa minuter.

Varför jag blir så stressad just vid detta korta ögonblick vet jag inte, men jag känner igen symtomen från när tonåringarna vår små. Kanske jag på den tiden hade större tidspress och därför var berättigad att känna stress? Så mycket har jag i alla fall insett att det är en känsla som inte har någonting med verkligheten att göra och därför måste bearbetas inifrån. Som så mycket annat.

Hyfs

Häromdagen fick jag höra en historia som med stor sannolikhet är sann, men inte desto mindre osannolik.

En förskollärare i en av våra ryktbara förorter ringde hem till en förälder för att meddela att hans barn medvetet hade haft sönder en lampa på förskolan. Istället för att bli upprörd över barnets beteende, mordhotade föräldern förskolläraren. Nu vet förskolläraren varken ut eller in. Är detta något som ska polisanmälas, begravas i glömska eller nonchaleras? Mitt svar är att det självklart ska polisanmälas.

Hur och när hände detta? Sedan när tycker vi att det är en del av vardagen att mordhotas av en annan medmänniska?

Jag vet att jag sitter på Solsidan och beklagar mig över något som jag inte vet så mycket om, men vanligt hyfs är ändå inte något som kostar. Hur ska detta barn förstå vad etik, moral, vett och hyfs är för något, när föräldern så påtagligt inte förstår? Jag inser att det står värre till därute än vad jag i min vildaste fantasi har kunnat ana.

RIP

Sex månader i sällskap av en osäker och blyg Norma Jeane och en flörtig och kvick Marilyn Monroe är slutligen till ända. Det sista avsnittet blev precis så plågsamt och destruktivt som jag hade väntat mig. Ärligt talat är jag glad för att boken är slut, samtidigt som jag kommer att bära med mig den länge.

Just i dag är det lätt att dra paralleller till en annan stor stjärna som dog alldeles för tidigt. Också hon lysande vacker, begåvad och framgångsrik, men även lika olycklig och miserabel.

Är det livets syn på rättvisa som gör framgång så svår att bära?

Födelsedagar

Den här våren fyller mina barn 20, 18 och 9 år. För det första säger det en del om hur gammal jag är, men det känns så uttjatat så det var inte det jag tänkte ta upp. Det jag tänker på är att alla tre åldrarna innebär något speciellt.

Att det är speciellt att fylla 18 säger sig självt. Nu när min son fyller 18 är han i teorin utanför min kontroll. Jag har inte längre tillgång till hans studieresultat och bankkonton. Han har rätt att fatta vilka beslut han vill utan att jag kan stoppa honom. Att jag fortfarande är ansvarig för att han får mat för dagen och har någonstans att bo, tycks inte vara relevant i lagens ögon.

Även 20 är naturligtvis en magisk gräns för många eftersom det är då man får gå till Systembolaget och slutgiltigt blir vuxen. Aldrig är man så omnipotent som när man är 20 år och aldrig kommer man att veta så mycket.

I mina ögon är det också stor skillnad på en åttaåring och en nioåring. En åttaåring är i stort sett detsamma som en sjuåring som inte är mycket mer än en sexåring. En nioåring är däremot något helt annat. Hon är en tween - "too old for toys but too young for boys". Att en åttaåring går ensam hem från skolan kanske är OK men inte självklart. Helt annat är det med en nioåring.

Exakt hur denna omvälvande vår kommer att påverka livet för mig vet jag inte än, det återstår att se.

Kabinväskor

Nu finns det en risk att jag låter lite gnällig, men varför kan inte flygbolagen bli lite hårdare på det där med handbagage? Hur stora väskor får man ta med sig egentligen på flyget? Kommer man bland den senare hälften av passagerarna på planet får man inte ens plats med sin kappa i bagageutrymmet. Där är redan proppat av stora, fula, svarta "kabinväskor".

Från början var kabinväskor ett begrepp för extra små väskor som ansågs lämpliga att tas med på planet. I dag tycks begreppet innebära detsamma som rullbar väska, strax under chartersize.

Att checka in sitt bagage är faktiskt inte så farligt. På Arlanda tar det inte mycket längre tid att ta sig till bagagebandet för bagaget än vad det tar för passageren. Och ska man bara vara borta över natten och absolut inte vill checka in, kanske man kan köpa sig en liten väska?

Friskprofil

Genom jobbet har jag blivit kallad på en Friskprofilundersökning. Det innebär att jag ska mätas, vägas och utvärderas. Inför denna undersökning ska jag även svara på en enkät om mina tränings-, mat-, alkohol- och tobaksvanor.

Om mina matvanor lyder frågorna:

1. Äter du dagligen frukt?
2. Åter du fiberrika grönsaker som kål, broccoli, bönor eller rotfrukter flera gånger i veckan?
3. Väljer du vanligtvis magra mejeriproduktuer som lättmargarin och lättost?

Där slutade jag att läsa och började undra om jag hade hamnat i en tidsmaskin. Man skulle kunna tolka det som om att det ska uppfattas som negativt att använda lättmargarin och lättost, men med tanke på hur de andra frågorna är formulerade tror jag inte det. Vem propagerar fortfarande för att man ska använda lättprodukter? Hur ska jag få förtroende för en friskprofil som uppenbarligen inte har uppdaterats sedan 90-talet?

Varje dag sedan jag fick enkäten har jag tänkt på den här frågan och på hur jag ska bemöta den. Ska jag vara dryg och fråga var de har varit de senaste tio åren eller ska jag försynt fråga vad de tror att resterande 65 procenten består av i "matfett" som består av 35 procent fett?

Än har jag några veckor på mig att utarbeta en lämplig strategi men troligen får jag lämna enkäten i en låda utan möjlighet att vara uppnosig.

Tidig söndag

Eftersom vi var barnfria på söndagsmorgonen beslutade vi oss för att ta frukost på vårt favoritfik. Morgonpigga som vi är stod vi utanför caféet redan 8.30, lagom frostnupna efter den kyliga promenaden. Det visade sig att vi var en halvtimme för tidiga och fick därmed välja mellan att hitta något annat fik, gå hem eller ta en promenad.

Trots det kalla vädret var morgonen vacker och solen hade precis tagit sig över hustaken. Vi bestämde oss därför för det sistnämnda alternativet. Vår vanliga runda tar ganska precis den halvtimme vi behövde fördriva.

Visst nöp kylan ordentligt i skinnet, men Stockholm i vinterskrud är så bedårande att det var värt det.

Systrar

Lilla O hade ett svårt val inför helgen. Skulle hon välja Öppet hus i skolan eller gymnastikträning på lördagförmiddagen. Hade det varit en vanlig träning skulle det ha varit lite lättare, men nu skulle de få besök av en SM-mästare i gymnastik. Valet föll till slut på SM-mästaren vilket innebär att hon får en skoldag en fredag då de andra är komplediga. SM-mästaren var en ung man knappt fyllda 20 och småtjejerna var mer än förtjusta. Träningen avslutades med att han fick skriva sin autograf på 18 stycken flickarmar.

Till kvällen hade Stora Lilla F erbjudit sin lillasyster att sova över i den nya lägenheten. Lilla O var lyrisk och längtade hela veckan till den stora händelsen. Efter att ha rensat flera kartonger här hemma i lägenheten tog Stora Lilla F sin lilla syster i handen och promenerade de drygt tio kvarteren till sin lägenhet. Vi vuxna tog tillfället i akt och började med drink på Anglais, därefter Mission Impossible - Ghost Protocol på Park och avslutningsvis middag på Bistro Nouveau.

Blonde

Sedan september har jag läst Blonde av Joyce Carol Oates och gör så fortfarande. Vissa böcker tenderar jag att läsa väldigt länge. Nu är det förvisso ingen lätt liten sak. Just nu är jag på sidan 713 och jag har fortfarande drygt 100 sidor kvar. Dessutom är det många ord på varje sida. Jag skulle inte säga att boken är svårläst eller tung, men det är heller ingen lättsmält deckare.

Ganska mycket kan jag nog skylla på att jag ibland inte orkar läsa. Under långa perioder har jag inte öppnat boken alls. Perioder då jag knappt orkar bläddra i ett magasin utan helst lägger patiens på telefonen. Alla flygresor har jag använt till att rensa mail, så inte ens då har jag läst.

De sista 200 sidorna i boken har varit de absolut bästa. Helt plötsligt har jag haft svårt att lägga ifrån mig boken trots att jag är så trött att jag bara vill sova. Nu börjar emellertid det sista avsnittet och det tragiska är ju att vi vet hur det går. Norma Jeane kommer inte att bli äldre än 36 år och hon kommer inte att dö lycklig. Risk finns att det blir motigt igen.

Äntligen

Till slut har det hänt. Cirka åtta veckor för sent, men bättre sent än aldrig. Nästa fredag ska jag äntligen gå till frisören och rensa bort alla slitna toppar.

Nästa punkt på listan är att sälja bilen. I dag har jag för tredje gången tankat bilen till halv tank, eftersom jag ändå ska sälja den. Sedan november åker jag omkring med fyra sommardäck i bakluckan/baksätet eftersom jag ska sälja bilen. Problemet är att jag inte vill sälja den. Förnuftet säger att jag ska, men hjärtat skriker nej. Dessutom är det jobbigt rent praktiskt. 

Risken att jag kommer att tanka upp bilen till halv tank ännu en gång är tyvärr överhängande.