Boxning och chiwavor

För en månad sedan fick vi hem filmen The Fighter genom den filmprenumerationstjänst vi använder oss av. Ofta kan vi konsumera ett par filmer i veckan, men den här gången har det inte blivit av. Delvis för att det inte har varit läge och delvis för att maken hade fått för sig att det var en tråkig film.

Innan vi har sett filmen kommer inte nästa film på tur att skickas till oss och eftersom nästa film på filmlistan är Chiwawa from Beverly Hills har minstingen i familjen varit i upplösningstillstånd. "Kommer inte Chiwaworna snart?" har vi hört till leda de senaste veckorna.

I fredags var det äntligen läge och trots makens suckar över vilken tråkig film jag valt bänkade vi oss i soffan. Självklart var filmen inte det minsta tråkig, utan tvärtom en riktigt bra film. Det förstod jag i och för sig hela tiden, även om jag aldrig orkade mig på att försöka övertyga min andra hälft om motsatsen. Ibland är det bättre att låta filmer tala för sig själva.

Till helgen borde det äntligen vara dags för Lilla O att krypa upp i soffan med den film hon så länge längtat efter.

Himlafenomen

Eftersom vi hela veckan har haft ett himlafenomen inom synhåll utnyttjade vi på tisdagen vår närhet till Observatoriekullen och gjorde ett besök på själva Observatoriet. Där var det full fart och vi fick vänta en halvtimme på vår visning.

Väl upp i den runda trumman där visningen sker fick vi i tur och ordning gå fram till det stora spegelteleskopet och titta på Venus och Jupiter. Det roligaste var att se fem av Jupiters 63 månar, för övrigt var visningen ganska intetsägande.

Orsaken till vår besvikelse kan dels bero på att det var något fel på teleskopet som gjorde att det inte kunde användas fullt ut och dels bristen på engagemang och kunskap hos vår guide. "Han visste inte ens att Jupiter har 63 månar, det vet ju till och med jag" som Lilla O uttryckte det efteråt.

Mail och tvätt

Likheterna mellan datorns inbox och tvättkorgen är slående. Även om jag ägnar en hel dag åt att komma i fatt dröjer det inte många dagar innan det är fullt igen. Det är som att springa i motsatt riktning i en rulltrappa. Man måste hålla ett himla tempo för att överhuvudtaget komma framåt.

För en tid sedan hörde jag om en företagsledare som ville förbjuda e-mail, vilket vi alla tyckte var mycket komiskt. Jag blir mer och mer övertygad om att han är inne på rätt spår. Mail är ett perfekt sätt att föra över sina egna problem till någon annan, istället för att lösa problemen.

Hur jag ska få bukt med tvättkorgen vet jag inte. Köpa en till kanske?

Matsäckens revansch

När jag var barn hade vi alltid med oss matsäck till skidbacken. Den största anledningen var sannolikt för att det inte fanns något att köpa i backen, men det var även en ekonomisk fråga. Även om det hade funnits mat att köpa, hade det ansetts som alltför dyrt.

Någonstans i senare tonåren började det vända och de senaste tjugo åren har det varit mer undantag än regel att ha med sig egen matsäck till backen. På sin höjd grillkorv att tillaga vid någon utomhusgrill när solen skiner.
Nu är det dags för matsäckens revansch. Inte för att vi saknar matställen i backen eller pengar att spendera där, utan för att maten som serveras är så erbarmligt tråkig. Vilken hemmagjord korvsmörgås som helst utkonkurrerar vattnig köttfärssås med tändstickstjock sönderkokt spagetti.

Lammstek

Vårt sportlov började barnfritt i NYC men avslutas med familj och skidåkning i Ockelbo med omnejd. Innan vi lämnar Stockholm passerar vi Håkans kött i Helenelund och förser oss med en lammstek med ben att tillaga på fredagskvällen till min pappa och syster.

Trots den kraftiga vinden har vi en underbar dag i backen på fredagen och har svårt att slita oss från skidåkningen. Vi får därför lite bråttom eftersom vi har lovat att hälsa på min syster innan middagen i hennes hus ett par mil norr om Ockelbo, en middag vi dessutom ska stå för. Men allt ordnar sig med god planering och lite så där i farten sladdar vi förbi Ockelbo, slänger in lammsteken i ugnen och fortsätter vidare mot Lingbo.

Väl tillbaka möts vi av ett helt svart hus och inte av en doftande lammstek som vi har väntat oss. Jag blir alldeles kall och under ett par minuter tror jag att det är min lammstek som har skapat kortslutning. Men det visar sig att hela Ockelbo är strömlöst och att det inte har något med min matlagning att göra. 

Som tur är hade ugnen hunnit att få upp lite värme innan den la av och trots att vi får ytterligare ett strömavbrott under matlagningen lyckas vi prestera en fantastisk god middag med den saftigaste av lammstekar, även om middagen blir lite senare än vi har tänkt. Saftigheten har vi nog strömavbrotten att tacka för. 

Dirty Loops

I väntan på att butikerna ska öppna på 7th Avenue tar jag en cappuccino på en klassisk diner med några få bord men desto längre bardisk.

Ganska snart hamnar jag på amerikansk manér i samspråk med en annan bargäst och servitrisen. Vi diskuterar vinnare och klänningar från Oscarsgalan och hur bra Katy Perry är egentligen.

När jag berättar att jag kommer från Sverige frågar den andra bargästen om jag känner till gruppen Dirty Loops som hon tror är svenskar. Det gör jag inte. Hon berättar vidare att de har gjort en fantastisk version av Justin Biebers Baby (jag erkänner aldrig att jag inte ens hört originalet) och att de är helt makalösa musiker.

Nu har jag kollat och de är svenskar. Tänk vad man kan lära sig vid en bardisk en tidig morgon på Manhattan.