Sunday, October 23, 2016

Hemma igen

Min helg börjar direkt när jag kommer hem från Sverige, eftersom jag brukar vara ledig på fredagar. På bästa sätt inleds den dessutom, med ridning och lunch på Stone Barns. Lunchen blir lång och inkluderar dessutom ett besök i butiken där lycka säljs i form av bland annat vackra kokböcker och ljuvliga dofttvålar.

Sen eftermiddag hämtar jag upp Lilla O hos en kompis och vi beger oss med bilen in till Manhattan. Maken befinner sig i stan och vi ska mötas upp vid mitt jobb i Soho för att lämna kartonger och hämta lite prylar. och därefter äta middag. Om en vecka flyttar jobbet 50 gator norrut, vilket kommer att göra mitt liv enklare framöver, men just nu innebär flyttbestyr. Lättare sagt än gjort visar det sig att köra bil till kontoret en fredag kväll, då hela södra Manhattan önskar använda sig av Holland Tunnel. 

Till slut kommer vi i alla fall fram och kan genomföra våra ärenden och sedan åka vidare till West Village där vi har bokat bord på A.O.C. Ingen kan passera West Village utan att drömma sig bort en stund. De snirklande gatorna påminner på vissa ställen mer om Europa än om USA och balansen är perfekt mellan bostadskvarter och uteliv. Vi passerar ett litet townhouse som är till salu för cirka 5,8 miljoner dollar, men då krävs ett par miljoner till i renovering. Om någon skulle vara intresserad. 
Restaurangen är klart godkänd, även om nivån inte når upp till grannrestaurangen Buvette. Där kan man emellertid inte boka bord, vilket kan vara förgörande för stämningen när man har med sig en stingslig 13-åring. Middagen avlöper nu utan några stora katastrofer och hemresan går betydligt snabbare och smidigare än resan in till stan. 

Thursday, October 20, 2016

Hemresa

Om någon hade frågat för två år sedan vad jag och min familj kommer att sakna när jag bor i USA hade jag nog inte vetat att jag skulle svara:

 - Svenska diskborstar.
 - Kronljus
 - Gåslever
 - Citronsyra
 - Polarbröd

Men det är precis vad jag har med mig när jag flyger hem idag. Om vi inte redan hade ett lager med Wettex hade jag köpt det också.

Livlig fantasi

På mitt hotell bor en pappa med två barn. Med tanke på att sonen tränar med Djurgården och pappan har bakåtslickat hår och figursydd kostym är jag ganska säker på att de är hemmavarande på Östermalm där mitt hotell ligger. Varför de bor på hotell vet jag inte, men jag älskar att spekulera i det.

Det kunde vara att deras lägenhet har brunnit och måste renoveras, men då borde det bo en mamma där också. Därför tror jag att han precis har blivit utslängd i samband med en dramatisk skilsmässa. Hur länge han har bott på hotellet kan jag så klart inte veta, men han bodde där när jag flyttade in och är kvar tre nätter senare. Jag kan tänka mig att barnen tyckte att det var spännande till en början, men nu börjar tröttna.

Så i morse förändras plötsligt scenen. En kvinna dyker upp och äter frukost tillsammans med pappan och hans barn. Till min lycka sätter sig familjen bredvid mig och jag kan försöka luska lite mer (till min man kan jag hälsa att jag inte tittade dit en enda gång, de kan aldrig ana att jag tjuvlyssnade). Trots att mina öron är stora som tefat lyckas jag aldrig luska ut om kvinnan är barnens mamma eller någon ny. Barnen vänder sig i första hand till sin pappa vilket talar för att hon inte är mamman. De borde ha klängt på henne om hon har varit borta några nätter.

Det enda jag lyckas få reda på är att barnens farmor har sagt att det inte finns något som heter Tyresta, bara Tyresö, trots att dottern faktiskt hade varit i Tyresta nationalpark på skolutflykt. Nu är jag utcheckad från hotellet och kommer aldrig att få veta den verkligen anledningen till varför en pappa bor på hotell med sina två barn.


Tuesday, October 18, 2016

Stockholm

Jag befinner mig i Stockholm på konferens med jobbet. En omvänd känsla att vara i min egen hemstad som besökare. På Pressbyrån berättar hon vilka alternativ som finns när jag ska ladda mitt nyinköpta Accesskort och jag vill berätta för henne att jag egentligen bor i den här staden, bara inte just nu. Min nästa tanke är att hon säkert tror att jag bor i en liten småstad i Mellansverige och är på besök i storstan. Då vill jag säga att jag faktiskt bor i en mycket större stad än Stockholm, men det gör jag inte heller. Det troligaste är ju att hon inte bryr sig om varken det ena eller det andra.

Min osannolikt obekväma natt på Norwegians trånga flyg gör att jag somnar tidigt min första kväll, trots att jag borde vara på amerikansk tid. Därför vaknar jag också tidigt och kan vara bland de första på frukosten. Tanken på att få äta svensk frukost i lugn och ro tillsammans med min bok, överbygger varje uns av jet lag.

Sen går det inte riktigt som jag har tänkt. Efter att ha haft ut hälften av tevattnet på golvet samt lyckats fylla på dubbelt så mycket mjölk i teet som jag tycker är gott, övergår jag till en slät kopp kaffe och hoppas på att frukostmatsalen inte har en övervakningskamera. När jag äntligen slår mig ner med mitt kaffe och svenska frukostbröd uppstår nästa kris. Min från Amazon Prime lånade bok finns inte längre på min iPad. Efter att ha felsökt i 20 minuter ger jag upp och mitt enda hopp är nu att upphovsrätten inte tillät min lånebok i Sverige och att jag kan koppla upp den igen när jag återvänder hem. Återstår att se dock.

Trots alla betyr lyckas jag njuta av min frukost i ensamhet innan det är dags att bege sig till kontoret i söderort.

Sunday, October 16, 2016

Gatufester

Ingen stad utan gatufest och i helgen har vi klarat av två stycken på samma dag. Tyvärr tycks det inte finns en gemensam kalender för alla våra Rivertowns där de kan fylla i sina gatufestscheman för att säkerställa att de inte krockar med varandra.

Vi började med Sleepy Hollow Street Fair där Lilla O's dansskola deltog och uppträdde. Under två timmar avverkades det ena dansnumret efter det andra av skiftande kvalitet. Vår dotter var självklart lysande i våra ögon. Trots att hösten har kommit är solen varm och efter en stund var vi till och med tvungna att söka skugga trots att det är mitten av oktober.

Direkt efter sista dansnumret begav vi oss hemåt för att vila i fem minuter och därefter ta cyklarna in till vår egen stads årliga gatufest, Dobbs Ferry Festa. Där strosade vi omkring i folkvimlet tills vi mötte upp med våra lokala svenska-amerikanska vänner. Lilla O hade egna kompisar att hänga med så henne såg vi knappt till under hela eftermiddagen/kvällen.

När hungern och kvällskylan började bli alltför märkbar drog vi oss in på en av restaurangerna inom festivalområdet tillsammans med våra svenska vänner samt några av deras helamerikanska bekanta. Under middagen nämner vår svensk-amerikanska vän något nedvärderande om Trump, varav den helamerikanska kvinnan tittar stint på vår vän och meddelar att de faktiskt kommer att rösta på Trump. Aldrig att de kommer att rösta på lögnaren Hilary. Eftersom jag själv inte ens får rösta drar jag mig obemärkt ur diskussionen och tittar åt ett annat håll. Vår svensk-amerikanska vän som uppenbart är mer amerikansk än svensk drar sig dock inte för att ta upp diskussionen. En timme senare konstaterar de att de får "agree to disagree" och övergår till något mindre laddat ämne.

Wednesday, October 5, 2016

The Light Phone

Jag befinner mig tillsammans med 100 unga människor på Manhattan och borde älska det, men vill inget annat än åka hem. Kanske har jag någon gång i livet uppskattat att träffa nya människor och att slänga mig in i diskussioner med främmande personer, men det var i sådana fall så länge sedan att jag inte kommer ihåg.

Måhända beror min motvilja på att alla är 25 år yngre än vad jag är och jag inser att de är än mer ointresserade av mig än vad jag är av dem. Jag hoppas åtminstone att jag skulle ha ansträngt mig mer om jag hade mer gemensamt med församlingen i fråga. Syftet med arrangemanget är att visa upp en ny produkt - The Light Phone. En produkt som sluter cirkeln och söker sig tillbaka till det ursprungliga syftet med telefonen, att ringa på. Man förstår att man måste vara född efter mobiltelefonens inträde på marknaden för att tycka att det är coolt.

Enda anledningen till att jag är här är att tillställningen äger rum i våra lokaler på jobbet och någon måste vara närvarande. Tyvärr var alla yngre medarbetare, som skulle kunna ha haft något intresse i att vara här, upptagna med annat. Så här befinner jag mig nu. I Soho tillsammans med massor av coola människor och gratis öl och vin . Och vill bara åka hem.

Disney World

Efter att ha utforskat Harry Potters underbara värld återvänder vi en kort stund till verkligheten (närmare bestämt 20 minuter i en Uber) innan vi dyker in i nästa fantasivärld - Disney World. På ett område som sträcker sig över 120 kvadratkilometer finns fyra temaparker, två vattenparker och 23 hotell, allt i Disneys anda.

Vårt hotell ligger inom gångavstånd från den ursprungliga parken Magic Kingdom och det är där vi börjar. Efter en timme konstaterar vi att allt var bättre i Harry Potters värld. Mindre folk (kan bero på att vi var där på en fredag, nu är det lördag), modernare teknik, bättre helhetsgrepp och inte minst roligare story. Men Disney är alltid Disney och visst är det kul med Mimmi Pigg-öron och hela familjer i Pongoprickar.

Dag två i Disneyvärlden betar vi av Epcot som var hett och nytänkande 1986 när det öppnade, men nu snarast känns som ett tekniskt museum. De senaste tio årens tekniska utveckling har varit så enorm att allt som inte har hängt med känns dammigt. Sista dagens besök på Hollywood Studios vinner i Disneyklassen med marscherande Stormtroopers och Indiana Jones-stunts.

Total vinnare är däremot utan tvekan Harry Potter. Har man ett Harry Potter-älskande barn i sin närhet är det bara att öppna plånboken och bege sig till Orlando. Eller London, om den utställningen är lika bra. Det kommer att vara värt varenda cent.

Specialpris går dock till fyrverkerierna från Magic Kingdom. Ett av de maffigaste fyrverkerierna jag har sett. Att vi dessutom hade ackompanjerande musik från vår lounge gjorde inte saken sämre.