Umbrien

Vi har varit på semester i Italien i tio dagar och jag har återigen misskött mitt skrivande. Jag kan skylla på många saker. Dåliga internetuppkopplingar, soliga stränder, lata dagar, svettiga bilturer för att nämna några.

En kort summering är att vi i en vecka var 13 personer i ett stort italienskt hus, med en vidunderlig utsikt, egen pool och egen kock (kvällstid). Vädret var förvånansvärt varierande, några dagar sol och några dagar regn. Att vi förra året hade regnväder på Mallorca trodde jag var ett exceptionellt undantag. När vi i år återigen drabbades av kyla (nåja, 22 grader var det nog) och regn, var det som ett skämt.

Utav de 13 svarade vår familj för sex personer. Det är ganska magstart kan man tycka, men å andra sidan var det nog sista gången det händer. Nu dröjer det nog några år innan alla i familjen åker på semester tillsammans igen. Åtminstone enligt Stora Lilla F. Jag tror inte att det beror på att hon var missnöjd med veckan. Hon tycker nog bara att hon är stor nog att roa sig på egen hand.

Med risk för att bli kladdig i språket måste jag ändå säga att jag är otroligt tacksam för att ha vänner som jag kan åka på så här underbara semestrar med och att våra vuxna (nästan) barn vill följa med oss och våra vänner.

Brev

Min kära älskade mamma!
Nu har det gått flera veckor och jag har fortfarande inte haft möjlighet att berätta om allt som har hänt på sista tiden. Kanske du redan vet. Djungeltrumman i vår familj brukar ljuda ganska högt. Men för säkerhets skull skriver jag ändå. Jag står inte ut med känslan att inte få berätta.

Vi har köpt sommarställe. Ett fantastiskt litet torp strax utanför Stockholm. Du skulle älska denna plats som har både gammeldags charm och bekvämlighet. Först i mitten av augusti har vi tillträde och vi är sprängfyllda av förväntan. Tur att vi åker till Italien i morgon så att vi får annat att tänka på några veckor.

Det andra jag ville berätta var att vår Stora Lilla F ska flytta till Lund. Hon ska läsa japanska och har redan ordnat boende trots stenhård konkurrens. Det är obegripligt hur stor och duktig hon har blivit och jag är makalös stolt.

I morgon åker vi som sagt till Italien och på lördag kommer alla tre stora barnen ner. Det är verkligen roligt att alla barnen har lust och möjlighet att följa med.

Jag saknar dig så väldigt mycket och hoppas att du har det bra.

Många kramar
Din dotter

Sorg

Det gick inte så bra med omställningen. Resan ner gick skapligt och när vi lämnade Skåne två dagar senare tycktes hon ha slagit sig till ro i sin nya miljö. I dag nådde oss dessvärre de tråkiga nyheterna. Junie B finns inte längre. Vår söta lilla sibiriska dvärghamster orkade inte med sin flytt till sydligare breddgrader och har givit upp.

Vi blev alla bestörta över nyheten, men mest ledsen var förstås Lilla O. Det är speciellt med gråt till följd av sorg. Sorg kan inte tröstas, den måste få läka ut av sig själv. Uppmuntrande ord ger ingen lindran i den omedelbara sorgen. Den enda tröst man kan ge är stillsamt stöd.

Sorg öppnar också vägar in i oss själva. Alla bär vi på obearbetad sorg som lockas fram genom något så banalt som en avliden dvärghamster. En annan människas sorg påminner oss om våra egna förluster som vi till vardags gömmer i de mer otillgängliga delarna av hjärtat.

Ett bra sätt att bearbeta sin sorg är en ordentlig begravning och förberedelserna har redan börjat.

Junie B

Nästa vecka åker vi till Italien i tio dagar och förra veckan kunde jag inte inte hålla mig längre. Jag frågade min man hur han och Lilla O hade tänkt lösa hamsterfrågan när vi är bortresta. Hamstern är deras och jag har från början avsagt mig allt ansvar. Att jag överhuvudtaget frågar visar att jag ändå tar visst ansvar.

Semesterförvaring hade de inte tänkt på och helt plötsligt hade vi ett problem att lösa. Som mamma kan man aldrig fullt ut undvika ansvar, det landar i knät till slut i alla fall. Efter att ha inventerat vårt lilla förråd av hamstervakter och konstaterat att sista veckan i juli inte är en vecka man vill vara hemma och ta hand om en dvärghamster, fanns bara ett alternativ kvar - Farmor.

Eftersom Farmor bor 60 mil bort blir det en del logistik för att få både ner och upp vår lilla Junie B. Nu har vi löst logistiken med hjälp av två nya burar, en att vara i hos Farmor och en att transporteras upp i eftersom bilen inte rymmer en stor bur på uppvägen. Hur mycket kalaset kostade har jag inte frågat. Säkerligen kostade det mer än tre gånger så mycket som en ny hamster skulle kosta. Nu får vi bara hoppas att hon överlever resan.

Nostalgi

I min uppväxt sparades ingenting. Skolböcker, teckningar, minnesmärken, diplom, souvenirer, slöjdalster med mera har successivt rensats bort. Aldrig har jag behövt återvända till föräldrahemmet för att rensa ut gamla kartonger. Allt har slängts innan det ens har hunnit bli nostalgi.

Precis tvärtom är det i min mans familj. Där tycks man ha sparat på allt. Vid 46 års ålder tyckte dock föräldrarna att det var dags för sonen att ta hand om grundskoleepoken. Bättre sent än aldrig, kan man tycka om man är lagd åt slänghållet. 

Systematiskt arbetar sig min man igenom skolböcker, anteckningar och diplom. I botten av högen  dyker två bruna kuvert upp som, trots att det är mer än ett 35 år sedan som de placerades i kartongen, får mannens ögon att lysa. 

Här ska du få se, säger han förväntansfullt. Ut ur kuverten trillar klistermärken, pins, brevpapper och annat krafs och det tar ett tag innan jag inser vad det är. Det visar sig att min man var med i varenda klubb som erbjöds på 70-talet. Det är Stålmannenklubben, Fantomenklubben (såklart, det var ju nästan alla), Kalle Anka-klubben, Dennisklubben och till och med Peoklubben. Någon som minns Peo? 

Jag måste tillstå att det är en liten nostalgitripp även för mig, men jag är glad över att det aldrig blev någon diskussion i vilken hög dessa rariteter skulle hamna - släng eller med hem. 

The Cube

På Stockholmsoperans tak står för tillfället en vit låda. Om man inte vet vad det är kanske man skulle gissa att det pågår takarbete. Att lådan inte hör dit är i alla fall helt uppenbart. Helt otippat är det en restaurang i den vita lådan.

Två exakt likadana lådor finns som turnerar runt i Europas storstäder och just nu finns alltså en i Stockholm. Den andra finns i London på Royal Festival Hall. I lådan serveras förstklassig mat, tillagad av olika kockar under olika perioder. 

I lådan, som heter The Cube, finns bara 18 platser så det är ganska svårt att få bord men vi lyckades få tag på två avbokade platser till söndagens evenemang. Jag visste inte vad som väntade mer än en måltid på hög nivå i dubbel bemärkelse. Jag hade inte ens förstått att vi var så få. Det enda jag visste var att maten skulle tillagas av Årets kock, Klas Lindberg.

Matsal och kök är konstruerat så att man är som på besök hemma hos kocken. Klas Lindberg lät oss stå i köket och smaka maten direkt ur pannan för att få ut det allra bästa ur de stekta havskräftstjärtarna. Han berättade personligt om varje rätt och de olika smakerna.

Gästerna är placerade vid ett långbord vilket gjorde det omöjligt att inte prata med bordsgrannen. Det blev helt enkelt en privat middag hemma hos någon med fantastisk utsikt och utomordentlig matlagningstalang. 

Bastubad

Mina tonårs somrar tillbringade jag på en ö i yttre skärgården tillsammans med släkt och vänner. Nästan varje kväll badades det bastu i familjens vedeldade bastu med efterföljande bad i havet. Bastun var stor och alla var med, unga, gamla, flickor, pojkar, kvinnor, män. Självklart var vi nakna i bastun.

Mina kollegor återger samma barndomsminnen. Alltid badades det bastu på somrarna och alla var med, nakna.

Nu är vi lika enade om att tiderna har förändrats. Om det beror på att vi är allt mer amerikaniserade eller om det beror på något helt annat vet jag inte, men förändring har skett. I dag är det lika naturligt att sitta med badkläder i bastun som det förut var att vara naken.

I den här frågan tar jag inte ställning varken för eller emot. Jag tycker inte heller alla gånger att det känns helt naturligt att visa mig såsom gud skapade mig inför vänner och bekanta. Jag bara konstaterar.

Prick

En gång har jag sagt till min yngsta dotter att jag vill ha en svart liten pudel när jag blir gammal. En liten lurvig, yvig boll som hunden Prick i Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin. Det här har min djurälskande lilla dotter tagit fasta på.

Varje gång vi ser en svart pudel i varierande storlek frågar hon om det är en sådan hund jag vill ha. För varje gång känner jag mig allt mer snärjd i mina ord. Det var ju inte så allvarligt menat från start när jag sa det där om pudeln. Nu har det blivit till en sanning.

Den stora frågan är när jag anser mig vara gammal nog för att skaffa en liten svart Prick? Om det är som det har varit hittills i livet, kommer den gränsen att ständigt förskjutas framåt.

När jag var 17 år kunde jag inte förstå varför det kunde finnas åldersgränser på krogen på 27 år. Vem över 27 år kunde vara intresserad av att gå ut på krogen? Hade mitt sjuttonåriga jag träffat mig själv i dag hade jag nog ansett att jag var lagom gammal för att skaffa pudel nu. Därför är det bäst att låta definitionen av gammal vara osagd.

Fransk kyckling

Vårt liv kretsar mycket kring mat. På vardagarna är det fokus på vad vi inte ska äta och på helgerna vad vi ska äta. Utmaningen är inte bara vad som ska förtäras det är i hög grad också var det går att hitta bra råvaror.

Kött köper vi fortfarande helst från Håkans kött. Visst går det att hitta lika bra, om inte bättre, kött hos Köttbaren, men då är priset nästan det dubbla. Bra grönsaker är svårare att hitta till ett bra pris. Inte så konstigt kanske med tanke på det klimat vi lever i.

På senaste tiden har Hemköp i våra kvarter börjat med kyckling av annan sort än Kronfågel, nämligen flera franska varianter. I vissa fall kan det vara värt att frångå principen om närodlat och jag tror att kyckling kan vara ett sådant fall. Lika tråkiga som de svenska standardkycklingdelarna ser ut i sina förpackningar, lika läckra ser de franska motsvarigheterna ut.

I dag har vi testat små vårkycklingar, inte större än 350 gram styck. Dessa kryddade vi med örtkryddor och stekte i smör innan de tillagades i ugn cirka 40 minuter i 175 grader på en bädd av primörer.