Hiking och Bourne

Trots att vi vaknar klockan sex hinner klockan bli nio innan vi lämnar huset för att bege oss till Ward Pound Ridge Reservation som ligger 45 minuters bilresa härifrån. Med Lilla O kvar i Sverige har vi möjlighet att välja helt själva vad vi vill göra. Eftersom jag fortfarande är Sverigesmittad vill jag vara utomhus och har därför insisterat på en skogspromenad.

Den värsta hettan från tidigare i veckan har lagt sig och 45 minuter norr om oss är det, om inte svalt så åtminstone inte alltför varmt. I Ward Pound Ridge Reservation finns det många olika trails att välja mellan och vårt val faller på något lätt, 3.1 miles. Förutom att det är lite mycket mygg på vägen är det en vacker skogsstig. Vi tar en omväg via Bear Rock Petroglyph som är en typ av hällristning där vi passar på att inte vårt medhavda kaffe (inte på stenen dock). Det var inte igår vi hade med oss kaffe i termos kan jag meddela.

Efter vår promenad som tar betydligt längre tid än man kan tro, kör vi tio minuter till The Inn at Pound Ridge för att äta lunch. Denna restaurang ägs av Jean-Georges Vongerichten som är en av New Yorks prominenter bland restauratörer. Vi noterar att övriga gäster inte kommer direkt från två timmars skogspromenad men vi har i alla fall varit försigkomna nog att inte ha uppenbara träningskläder på oss. Såväl mat som miljö är perfekt och förstärks ytterligare av att vi en kvart tidigare har befunnit oss mitt i skogen. Charmen med New York är att man inte behöver befinna sig i New York City för att ta del av förstklassiga restauranger.

Dagen avslutar vi med Jason Bourne på bio med Alicia Vikander i en av huvudrollerna. Lite för mycket biljakter och slagsmål för min smak, men det visste jag innan så jag får skylla mig själv.

Snabbuppdatering

Min blogg handlar om mitt liv i Dobbs Ferry och just nu är jag i Stavsnäs, därav bristen på inlägg. Dessutom lever vi livets sköna dagar just nu och risken är att jag skulle hamna i Min Helg-fällan. Då låter jag hellre bli att skriva.

Men jag kan berätta att mina systrar bjöd mig och maken på en heldag i lördags med höghöjdsbana och middag på Artipelag. Fantastiskt rolig sak att göra tillsammans med sin familj. Precis lagom läskigt och utmanande. Vi hann även med lunch och minipingis i Stavsnäs däremellan.

Sverige

Om man ska flyga med två katter blir det lätt lite cirkus över det hela. Det är inte som att smyga sig in på flygplatsen med en liten diskret rullväska. Förutom katterna som jamar oavbrutet har vi två burar i släptåg. En liten för biltransporten och en stor för flygresan. Katterna åker alltid tillsammans vilket i och för sig underlättar. Både för dem och oss.

Till sällskap under överresan får katterna fem Sibirien Husky-valpar. De har sålts från en uppfödare i New York till Finland och flyger via Stockholm. Resan till Finland ska därefter ske med båt får vi veta. Trots sin ringa ålder är valparna som tur var betydligt tystare och lugnare än våra katter. Huruvida den kraftiga hundlukten har en lugnande eller stressande inverkan på katterna under resan kommer vi aldrig att få veta.

Väl framme på Arlanda letar vi en stund innan slutligen en vänlig själ hämtar ut menageriet på en lång vagn. Såväl hundar som katter tycks vara i gott skick men katterna startar sin klagosång så fort de inser att vi är i närheten och kan höra dem.

Efter att ha passerat Brunkebergs Bageri för frukost och självklart Systembolaget för den typen av väsentligheter anländer vi till landet strax före elva på förmiddagen. Luften är frisk och klar, solen lyser med korta avbrott från vita små moln och temperaturen ligger strax över 20 grader. Ingen av oss vill vara någon annanstans på jorden än där vi just nu är.

Avresa

För första gången på elva månader ska jag och Lilla O bege oss till Sverige. Vi åker alla tre, men maken åker hela tiden så för honom är det ingen stor sak. Eller rättare sagt, vi åker alla fem. Katterna ska nämligen också med. Att det är lätt att flytta katter från Sverige till USA, vet vi. Nu återstår att se om det är lika lätt åt andra hållet.

Jag är spänd av förväntan inför hur det ska bli att möta Stockholm igen. Troligen kommer jag inte uppleva något alls utan bara jacka in i min gamla tillvaro utan att blinka. Men det lovar jag att återkomma om.

Lilla O ska vara i Sverige i fyra veckor, vi andra bara i två. Som vanligt är det en kamp mellan att ha en rimligt stor resväska och att få med sig det man tror sig behöva. Min erfarenhet är att jag alltid saknar något, men å andra sidan är det alltid ännu fler saker jag egentligen inte behöver.

Hur man packar säger nog en del om hur man är som person. Maken är självklart exemplarisk i sin packteknik.

Independence Day

När vi firade juldagen i Charlottesville förra året hade vi 20 grader och regn. Ganska precis ett halvår senare är vi där för att fira Independence Day och vi har 20 grader och regn. Den enda skillnaden är lägre luftfuktighet vilket gör utevistelsen mer behaglig i juli än på julen. Som jag nämnde i mitt förra inlägg, är detta inte normalt för årstiden.

Under söndagseftermiddagen anar vi en lucka i regnet och beger oss ut på vad vi i Sverige skulle ha kallat en skogspromenad men vad som här lite mer ambitiöst kallas hike. Inte att förväxla med den hajk jag åkte på som scout när jag var i tioårsåldern. I två timmar vandrar vi genom urskog utan att möta en kotte. Runt omkring oss hör vi då och då några blad som rasslar i vinden eller en gren som bryts, men för övrigt är tystnaden förtrollande.

Själva fjärde juli firar vi med att sitta i bilen hela eftermiddagen men hinner precis hem för att ta del av traktens lokala fyrverkerier.

Charlottesville

Visst är det bra att titta på Goda exempel när man vill utvecklas men ibland kan det vara nyttigt att även ta en titt på de Dåliga. Alla som på något sätt återger sina liv, i skriftlig eller muntlig form, borde använda sig av Min Helg från Perfect Guide som avskräckande exempel (tack Anna för påminnelsen).

Perfect Guide är egentligen inte är ett dåligt magasin för att vara ett gratismagasin och jag gillar Hugo Rehnbergs krönikor. Men snälla Herr Chefsredaktör, kan du ser över detta förfärliga inslag? Eller förresten, behåll dem så att vi skrivande amatörer har något att snegla på som varnande exempel.

Med allt detta i bakhuvudet kan jag berätta att vi lever ett lugnt och behagligt liv i Charlottesville för tillfället. Som svensk är det lätt att tro att blå himmel och solsken alltid är det bästa, men i en del av världen där 30 grader och betungade luftfuktighet är norm, är små lätta moln bokstavligen en skänk från ovan.

Vägkrog

Trafiken ringlar sakta över Tappan Zee Bridge och enligt Google Maps kommer vi att få fortsätta att krypa fram länge till. Vår GPS säger att det ska ta sju timmar att åka till Charlottesville i Virginia men vi vet att det troligen kommer att röra sig om snarare nio, särskilt om vi ska äta på vägen.

Strax väster om New Jersey släpper trafiken och vi ser fram emot att äntligen få lite fart. Samtidigt drabbas vi dock av ett intensivt regnväder med begränsad sikt som följd. Ytterligare några miles i myrfart således.

Utmaningen på en road trip är alltid var man ska äta någonstans. Avvägningen är alltid snabbt och trist eller tidskrävande och mindre trist. Eftersom vi inte har en tid att passa väljer vi det senare. Med hjälp av Yelp utser vi Kauffman's Bar-B-Que Restaurant i Bethel, Pennsylvania till kvällens vattenhål. För att komma dit måste vi lämna motorvägens generiska tillvaro och förflyttas rätt in i Farmor Anka-land. 

Efter att ha stått i kö i tio minuter tillsammans med ortsbefolkningen i Bethel beställer vi vår grillade kyckling med pommes frites över en klassisk Domus-disk. De gigantiska pajerna som erbjuds som efterrätt står vi över, men konstaterar att de tillsammans med de generöst tilltagna portionerna skulle motsvara en veckas kaloriintag. 

45 minuter senare är vi tillbaka på motorvägen med ytterligare fyra timmars bilkörning framför oss.