Shopping

Efter att ha levt i total shoppingtorka under en mycket lång tid har det nu slagit slint totalt. Den senaste veckan har jag köpt en sanslös dyr vinterjacka, ett par betydligt billigare skor (i London annars hade de nog varit lite dyrare), en Camilla Thulin-klänning och ett par byxor. Räkningen för dessa inköp är så hög att jag gör bäst i att inte redovisa den för min man, även om han inte har något med summan att göra.

Varför detta händer just här och nu vet jag inte. Kanske var det den nya jackan som var katalysatorn? När man väl har vridit på kranen kan den lika gärna stå och rinna en stund. Eller är det insikten att jag inte har haft ett varje-dag-jobb på tre år som gör att jag tycker att jag måste förnya min garderob lite nu när jag har det. Ett varje-dag-jobb alltså och pengarna som följer med i ärlighetens namn.

Nu är det i alla fall dags att skruva till kranen ett tag och hoppas på att vi får en riktigt kall vinter. Jag är förberedd.

Fideli

När Stora Lilla F bara var Lilla F och skulle gå den långa vägen till skolan berättade jag påhittade sagor för henne för att skolvägen skulle bli lite roligare. Varje dag var det en ny episod om en liten kanin som jag idag har glömt bort namnet på.

På samma sätt försöker avleda Lilla O:s uppmärksamhet från det jobbiga att smörja in hennes torra hud. De senaste dagarna har historien handlat om älvan Fideli som bor i Vasaparken med sin familj. Ibland är det så svårt att hitta på nya episoder att det nästan gör ont, men oftast tar det fart efter en stund och vi lämnar sovrummet eller duschen i fullt samförstånd. Pappan försöker lösa dessa situationer utan vare sig sagor eller sång och det brukar sluta i katastrof.

Häromdagen berättade Lilla O hur de hade lekt Fideli och hennes älvfamilj på Fritids. Lilla O hade själv varit Fideli, men de hade även hittat på egna karaktärer så att alla som ville kunde vara med. Det finns något rörande och värmande i tanken att min dotter har förmedlat min historia till sina klasskamrater och låtit den bli en lek som har tagit helt nya och egna vägar.

Rökrum

Strax efter klockan 23 anländer vi till vårt hotell i London, min kollega och jag. Vi checkar in och skiljs åt på plan 1. På vägen från Heathrow har vi pratat om hur oväsentligt det är med ett lyxigt hotellrum när man är på tjänsteresa. Man ska ju ändå bara sova där.

När jag öppnar dörren till mitt rum väller unken röklukt mot mig och jag stannar chockartat upp. Rummet är extremt litet och gardinerna för fönstret är troligen endast för syns skull då det antagligen inte alls finns något fönster där bakom. På ett litet runt bord i det lilla rummet står en askkopp. En tom askkopp förvisso, men ändå en askkopp.

I fem sekunder står jag handfallen mitt i rummet med min rullväska i handen. Därefter vänder jag på klacken och drar ner mitt bagage till receptionen igen. Där blir jag mycket väl bemött och efter en stunds letande hittar det ett annat rum till mig. Det innebär förvisso en uppgradering, men det är något hotellet gärna bjuder på för att göra sin gäst nöjd.

Det känns skönt att äntligen vara vuxen nog att ta tag i saker som inte känns rätt, istället för att gnälla efteråt.

Förhandsvisning

Häromdagen var vi på förhandsvisning på ett av stadens mer kända auktionshus. Det bjöds på champagne, levande musik och mingel. Problemet var att det var så många som var kallade att det blev en trängsel värre än vid den ordinarie visningen. Känslan av exklusivitet har som bekant ett omvänt linjärt samband med trängsel.

Jag är långt ifrån någon konstkännare och ska därför inte uttala mig om kvaliteten på själva visningen. Lite kan jag dock inte låta bli att nämna om klientelet. Vi, som befinner oss i våra bästa medelålders år, drog garanterat ner medelåldern och som boende väster om Birger Jarlsgatan tillhörde vi minoriteten.

Kvällens iakttagelse var att det är svårt att åldras med värdighet, även om man har pengar. Att åldras med äran i behåll är som att balansera på en slak lina. Ingen vill bli klassad som tant i förskott, men så fel det kan bli om man inte accepterar kroppens åldrande.

London

För andra gången på två veckor befinner jag mig i London. Sist åkte jag hit på morgonen och hem samma eftermiddag. Den här gången stannar jag åtminstone över natten. Förutom vägen till och från flygplatsen har jag inte sett mer än cirka fyra kvarter av denna gigantiska stad vid något av dessa tillfällen.

Jag vet inte riktigt var i London jag befinner mig. Så mycket vet jag att närmaste tunnebanestation är Tottenham Court Road, men eftersom jag inte har varit i London på fem år har jag helt glömt bort var i förhållande allt annat det ligger.

På grund av att vi har suttit i möten konstant i dag och kommer göra detsamma i morgon, kommer jag inte att kunna krydda min London-trip med så mycket som en tepåse från Fortnum & Mason ännu mindre ett par nya skor.

Innan jag somnar ska jag passa på att googla adressen så att jag åtminstone får ett hum om var jag befinner mig.

Götgatan

Efter lite trixande har Lilla O fått plats i en ny gymnastikklubb. Sollentunagymnasterna är en fantastiskt bra klubb, men vi har inte flyttat till stan för att köra ut till Sollentuna tre dagar i veckan. Eftersom Lilla O är en mycket hängiven och duktig gymnast vore det tråkigt om hon blev klubblös. Men nu är den saken löst på allra bästa sätt.

På grund av gymnastikträningen är jag numera fast vid Slussen i 1,5 timme på onsdagskvällarna, åtminstone de gånger det är min tur att lämna. Slussen är lite för långt bort och 1,5 är lite för kort för att det ska vara värt att åka hem. Mitt mål har istället varit att hitta ett trevligt fik där jag kan sitta med min laptop och en cappuccino för att göra lite nytta.

Hur svårt kan det vara kan man tänka? Götgatan vimlar ju av trevliga små fik. Helt sant, men den vimlar ännu mer av fikasugna 20-åringar. Min plan var att sitta i lugn och ro, inte att vara inklämd mellan massa lattesippande ungdomar som har hela kvällen på sig att avverka kärleksaffärer, resor, facebook och senaste utekvällen.

Nu har jag provat både Café Fåtöljen och Tully's Café och båda lyckas samla alldeles för mycket folk för min smak. Jag inser att jag får söka mig till bakgatorna i stället. Förslag någon?

Övningskörning

Idag har vi börjat övningsköra, sonen och jag. Han fyller arton år i maj och har bestämt sig för att bli den första av barnen som tar körkort. Storasyster började bra för ett år sedan, men sedan kom den bistra vintern emellan och därefter var det studentexamen, flytt och allmänt kaos. Nu befinner hon sig på andra sidan jordklotet och sonen har stora chanser att komma ikapp.

Min fina röda Audi A3 är perfekt för övningskörning, lagom stor och lättmanövrerad. Dessvärre har vi bestämt oss för att sälja den. En bil som i bästa fall rullar 650 mil om året kostar mer än den smakar. Körlektioner är inte heller billiga, men jag tror ändå att det är bättre än att behålla bilen bara för övningskörningens skull.

Bilskollärare är troligen också bättre lämpade till att lära ut bilkörning än vad jag är. Inte för att jag är en dålig bilförare, utan för att det mesta går på rutin. Jag är rätt bra på att prata och skriva svenska, men jag skulle inte bli någon bra svensklärare för det.

Dagens lektion gick i alla fall riktigt bra. Vi övade på att starta, bromsa, växla och svänga. Inte så lätt som det låter när man är helt ny.

Brysselkål

Till middag serverade vi i dag färsk brysselkål fräst i smör tillsammans med hackad lök. Det finns något fascinerande och lockande över brysselkål. Det är något med storleken tillsammans med den perfekta bladformationen som för tankarna till ett kålhuvud för dockskåp.

Smaken är ganska svår och det tog några år av träning innan jag till fullo uppskattade den kraftiga kålsmaken. Men som med så mycket annat inom matlagning är det inte smaken som är det väsentliga. Brysselkål serverar man lika mycket för utseendets skull.

Stolt mamma

Nu har Stora Lilla F varit i Luang Prabang en vecka och jag är imponerad hur bra hon har kommit på plats. Hur stolt kan en mamma bli över en 19-årig dotter som tar sig ensam ut i världen för att bo på en okänd ort i en helt obekant del av världen?

Istället för att jag ska återge allt fantastiskt min stora dotter tar sig för, länkar jag till hennes egen berättelse.

http://filippaw.blogspot.com/

Skansen

Planen är att vi ska hämta mannen vid Arlanda Express på lördag eftermiddag. Dessvärre blir planet fem timmar försenat från Chicago och vi kan glömma den planen. För att trösta oss och för att utnyttja det fantastiska vädret åker Lilla O och jag istället till Skansen.

På Skansen är inte alls så mycket folk som man kan tro i solskenet. Mest är där turister och eftersom turistsäsongen har lagt sig, är det ingen trängsel någonstans.

Mer och mer har vi börjat överge djuren på Skansen och fokuserar istället på kulturen. Varje gång besöker vi stadskvarteren och några av de olika lantgårdarna. Längst stannar vi denna gång i Skånegården där Lilla O får göra sig en krans av pilträd. Tid tar det men eftersom vi inte har bråttom någonstans får det göra det.

Vi är båda mycket nöjda efter vår dag och är så inspirerade av det hemvävda att vi går hem och gör egna köttbullar med potatismos och gräddsås. Finns det något godare?

Slö fredag

Efter en synnerligen hektisk arbetsvecka bestämmer jag mig för att checka ut lite tidigare än vanligt på fredagen. Det börjar med att Lilla O har uppvisning i sin skola klockan 13 på eftermiddagen. Eftersom jag har missat varje tillfälle att ta del av skönsång med mera sedan hon började i sin nya skola i våras, är det min tur nu.

Efter uppvisningen får jag lämna skolan på egen hand. Fritids har disco och därefter är det dags för första översovningen hos en ny klasskamrat, så Lilla O har helt egna planer för fredagskvällen. Med inte bara barnen borta utan även mannen, har jag framför mig en helt egen eftermiddag och kväll.

Eftermiddagen spenderar jag på favoritfiket med en hög affärstidningar. Sånt som jag bör läsa, men alltför sällan tar mig för. Precis när eftermiddagen går över till kväll hinner jag med ett danspass på gymet och spenderar resten av kvällen i soffan med en film.

Trots att jag somnar sent på kvällen och sover oroligt är jag mer utvilad än på länge när jag vaknar på lördagsmorgonen.