Friday, June 29, 2012

Föräldrar förr och nu

Häromdagen läste jag en krönika om föräldrar förr och nu. Med förr avsågs tiden för cirka 30-40 år sedan, alltså då jag själv var barn. Författaren tillbringade liksom jag sina unga år i stallet och precis som jag åkte hon både buss och gick långa promenader för att komma dit. Någon gång fick jag skjuts på helgen och det var ren och skär lyx. Alla vet hur det ser ut i dag så det behöver jag inte skriva något om.

Samma dag som jag läste detta var jag i lekparken med Lilla O och hennes kompis. När jag iakttog pappornas omsorg och uppmärksamhet mot sina små skyddslingar blev hela bilden klar. Plötsligt såg jag sambandet mellan dagens föräldrars totala fokus på sina barn och pappornas intåg i hemmet.

Förr var barnen något mammorna tog hand om, möjligtvis med hjälp av andra kvinnor såsom farmödrar och mormödrar. Barnen hamnade därmed i samma betydelsefack som kvinnorna -  inte speciellt viktiga jämfört med männen.

Annat är det nu när männen ska vara med och ta hand om barnen. Vips höjs statusen på barnen till nästan samma nivå som männen själva. Nu är det inte barn vi har i våra hem längre utan investeringsprojekt som måste hanteras med stor respekt och varsamhet. I vår tid av jämlikhet är det självklart inte bara papporna som behandlar barnen som ömtåliga fabergéägg utan även mammorna har numera tack och lov insett sitt eget värde och därmed även höjt barnens värde.

Naturligtvis är jag inte emot att barnen behandlas med respekt och varsamhet, men ibland tycker jag att det har gått lite långt. Barn mår bra av att utmanas, ta ansvar och känna krav. De klarar motgångar och uppförsbackar. Vi gör dem inte alltid en tjänst när vi sätter dem på en piedestal.

Tuesday, June 26, 2012

Gömmor

Min pappas hus är stort, cirka 400 kvm, och är ett riktigt kråkslott ärligt talat. Huset har varit i familjen i tre generationer och renoverats ungefär lika många gånger på 100 år. Senaste gången huset renoverades var i mitten på 70-talet vilket inte helt och hållet har varit till dess fördel. 

Detta innebär att huset var som en replika av 1940-talet under mina första tio levnadsår. Även livsföringen i huset var såsom i en annan tid. I alla fall för mig som vanligtvis bodde med min mamma i en liten lägenhet i en Stockholmsförort. Livet hos pappa och farmor i det gamla huset var som att kliva in genom en spegel till en annan värld.

Under de två dagar vi nu har spenderat i detta gamla kråkslott har även mina två döttrar bokstavligen gläntat på dörren till den värld jag regelbundet besökte som barn. Båda har upptäckt rum de inte visste fanns och förundrats över husets alla gömmor. Ändå har de inte besökt vinden än.

Riktigt imponerade blev de när jag lyfte på locket på den låda som står i hallen och som ingen av dem har reflekterat över tidigare. Säkert ett 100-tal stenplattor förvaras i samma skåp och för åtminstone tjugofem år sedan fungerade grammofonen. Den här gången nöjde vi med oss att förundras över det vackra hantverket.

Monday, June 25, 2012

Ockelbo

På söndagen efter Midsommar åkte maken på tjänsteresa till NYC och våra planer på att följa med stoppades av skyhöga flygpriser. Istället begav sig jag, Stora Lilla F och Lilla O till Ockelbo för att träffa släkt och familj. Ockelbo är inte riktigt detsamma som NYC, men det är billigare och närmare.

Att vara på minisemester med sina två döttrar är precis så mysigt och behagligt som man kan tro. Stora Lilla F har jag lockat med övningskörning så måndag morgon inleder vi med en tur till Rönnbacken där familjens skogslott ligger. Bara vid ett par tillfällen uppstår irritation mellan lärare och elev, för övrigt går landsvägskörningen som en dans.

Efter övningskörningen hämtar vi min syster för att inta lunch på Wij Trädgårdar. Tyvärr hällregnar det så någon promenad i trädgården blir det inte. Vi nöjer oss med trevlig interiören och fräsch buffé.

Hela eftermiddagen fortsätter regnet och inte mycket annat finns att göra än att slöa, läsa, surfa och förbereda kvällens middag.

Förverkad?

Frågan är när man har förverkat sin rätt att ha en blogg? Nu är det två veckor sedan senaste inlägg och jag förstår om mina få läsare har lämnat mig för alltid.

Sen sist har skolan slutat för de barn som fortfarande går i skolan och årets ljusaste dag har passerats.

Midsommar firade vi i en lånad sommarstuga utanför Katrineholm tillsammans med några kära vänner. Att vi numera är 100 procent vuxna fastställdes under dagen då vi inte bara sjöng Små grodorna runt midsommarstången, utan även Räven raskar över isen, Vi äro musikanter, Karusellen och Prästens lilla kråka. Allt helt utan ironi. Själv trivs jag med att vara vuxen så det är inget jag beklagar, bara konstaterar.

Tuesday, June 12, 2012

Vi däremellan

Det finns människor som är av naturen ordningsamma. De behöver aldrig städa eftersom de aldrig stökar till, de spiller inte då de håller fatet under kakan hela vägen fram till munnen och de glömmer aldrig någonting eftersom allt är uppskrivet på rätt ställe.

Sen finns det människor som inte tänker på ordning över huvud taget. De städar heller aldrig eftersom de inte bryr sig om att det är stökigt och några smulor anser de hör livet till. Inte glömmer de något heller eftersom de faktiskt inte har tänkt komma ihåg sådant som inte är värt att minnas.

Däremellan finns vi andra. Vi som vill men inte kan. Vi som vill vara ordentliga, men glömmer plocka ihop papperna i soffan och tröjan på stolen. Vi som försöker skriva upp allas födelsedagar, utflykter och åtaganden i våra kalendrar, men ändå missar att skicka födelsedagskortet i tid. Och samtidigt försöker vi framhäva hur lite vi bryr oss om ordning och reda eftersom vi faktiskt tillhör den där andra kategorin.

Monday, June 11, 2012

Sommarhus

När våren kommer vaknar vårt sökande efter sommarhus upp ur sin vinterdvala. I bland lämnar vi till och med soffan och beger oss ut i det verkliga livet på visningar. Ett fåtal gånger har det gått så långt att vi har deltagit i en budgivning, men det har oftast varit ganska halvhjärtat.
Efter att ha surfat runt på ett antal "sommarparadis" är det lätt att konstatera: svenskar älskar trädäck. Inte bara trädäck faktiskt, utan trä i största allmänhet. Till exempel i form av träpanel, gärna omålad så att man ständigt kan gå omkring med bastukänsla.

Jag tycker om klassiska trädgårdar med gräsmattor, fruktträd och små stenpartier. Min dröm skulle vara en berså i skuggan av ett gammalt vårdträd. Visst förstår jag att det är praktiskt med trätrall som inte behöver klippas varje vecka, men praktiskt är så tråkigt.

Vår dröm om ett helt normalt sommarhus (utan vilda ombyggnationer) på en helt normal tomt tycks vara lika ouppnåelig som evig ungdom.

Sunday, June 10, 2012

Tävling

Vår Lilla O är blivande tävlingsgymnast. Det innebär att hon tävlar ibland, men inte särskilt ofta än. I helgen var det dags för vårens enda tävling och alla barnen var laddade till tänderna. Sammanbitna och stolta samlades flera av Stockholms gymnaster i en hall på Lidingö för att utvärderas och bedömas.

Trots att de gjorde riktigt bra ifrån sig blev det ingen medalj denna gång. Gymnastik är en klurig sport där det kan vara små, i en vanlig människas ögon obetydliga, saker som avgör vem som vinner. Den här gången hade bland annat laget valt att göra svårare övningar än nödvändigt vilket visade sig inte belönas i just denna tävling.

Det är kluvet med tävlingar för små barn. Alla som har tävlat och spelat matcher vet hur fantastiskt roligt det är, men också hur bedrövligt det är att inte belönas med en medalj när man har slitit hårt. Lilla O visade sig vara en ganska dålig förlorare, vilket bådar gott för framtiden - "Show me a good loser, and I'll show you a loser" som Vince Lombardi lär ha sagt.

Mer Nationaldag

I år är det sex år sedan Nationaldagen blev en ledig dag. År 2005 byttes Annandag pingst ut mot den 6 juni som ledig dag och fortfarande famlar vi lite i blindo. Många tycks fortfarande osäkra på vad som ska göras med den där lediga dagen som kan infinna sig mitt i en vecka. 

Vår familj räddades av ett mail från Kungliga Operan där det annonserades om Nationaldagskonsert och annat jippo i Hagaparken. Vad kan vara bättre än Opera och Bellman i Hagaparken på Sveriges Nationdaldag, tänkte vi och skickade vidare mailet till några vänner.

Som ett under fick vi picknickväder den 6 juni 2012 trots den kallaste start på juni i mannaminne, Alldeles lagom många var vi som samlades i slänten ner mot den stora scenen som byggts upp i Hagaparken och fick njuta av både solsken och sång. Har vi tur kan det bli en tradition.

Tuesday, June 5, 2012

Nationaldagsfirande

Ring P1 är ett hopplöst program som nästan gör ont att lyssna på, vilket jag heller inte brukar göra. Däremot går det inte att värja sig för reklamen för programmet som är insprängt i P1:s morgonsändning. I dag var det en kvinna som ringde in och fräste fram sitt ogillande över Sveriges Nationaldag. "Varför ska vi i Sverige fira nationaldagen? Vi har väl inget att fira". Vad hon egentligen menar med det påståendet vet jag inte, eftersom jag aldrig hörde programmet, bara reklamen, men uttalandet talar för sig själv.
Hur bortskämd, inskränkt och enfaldig får man vara? Utav alla länder man kan födas i har jag och hon på radion (vet jag inget om i och för sig, men det lät så) lyckats födas i ett land med välstånd, social välfärd och utan något krig i mannaminne. Alla i Sverige har förutsättningar att skaffa sig en lång utbildning, är du sjuk får du billig sjukvård, diskriminering i alla dess former är förbjudet och vi har en luft vi kan andas i. I dag har vi dessutom en ekonomi i balans, vilket större delen av vår omgivning inte har.

Ibland kan jag tycka att det är för mycket av det goda, att människor även måste ta ansvar för sina egna liv. När jag hör en så otacksam människa uttala sig som tydligen inte alls har förstått att värdera vilket fantastiskt land vi har, blir jag ännu mer övertygad om att vi ibland kastar pärlor för svin.