Jul

Två vuxna, tre barn (varav två mer eller mindre vuxna), två katter och årets julklappar lyckas vi få in i bilen. Det är dagen innan julafton och hela familjen ska åka till Charlottesville, Virginia för att fira jul. Enligt Google Maps ska resan ta sex timmar, men då har uppenbarligen inte hänsyn tagits till alla andra bilar. Snarare nio timmar senare kommer vi fram och då har vi bara unnat oss två korta pauser.

Under hela resan har vi haft regnet som sällskap och i Charlottesville är luften nästan tropisk - varm och fuktig. Julstämningen ligger inte riktigt på topp och efter nio timmar i en trång bil gör inte vårt humör det heller.

Maken, jag och katterna bor på hotell fem minuter från svägerskan där resten av familjen ska bo. Valet mellan att låta katterna bo i en trång bur på ett katthem i fyra nätter à 40 dollar natten kontra fyra nätter på hotell à 169 dollar var förvånansvärt lätt. Tänk vad lite man vet om sig själv innan man tar in ett husdjur i sitt hem.

I Charlottesville hinner vi med traditionsenlig julafton (svensk) och juldag (amerikansk), misslyckat biobesök (inga biljetter), vinprovning, ölprovning, promenader och krogbesök. Efter fyra regniga dagar är det återigen dags att tränga ihop oss i bilen för att tillbringa nio timmar på vägarna. Resan börjar svajigt med en sned kattbur och upprörda känslor men efter ett tag lugnar det ner sig och vi håller nästan sams resten av resan.

Bat Mitzva

Vi har nu klarat av vår första Bat Mitzva och jag kan lugnt konstatera att om en konfirmation firades på samma sätt hade jag alla gånger valt att konfirmerat mig. Eftersom jag bara har erfarenhet av just denna Bat Mitzva kan jag inte bege mig på att berätta hur de generellt går till, bara om just den här.

Dagen delades upp i två delar, ceremonin på förmiddagen och festen på kvällen. Däremellan kunde Lilla O ägna sig åt repetitioner inför söndagens dansuppvisning. Man behövde inte vara med på ceremonin, men vi ville  lära oss så mycket som möjligt om den här judiska traditionen och valde att vara med.

Templet där ceremonin skulle äga rum ligger bara fem minuters gångavstånd från vårt hus så vi promenerade dit i god tid iförda bästa söndagskostymen (fast det var lördag). Byggnaden är modern med en ljust och vackert sal. Vi fick alla varsin bok så att vi kunde följa med i ceremonin. Trots att vi inte kunde några av sångerna och att vissa delar skedde på hebreiska, var vi alla berörda över den personliga ceremonin. Till skillnad från en konfirmation är denna stund endast till för ett barn vilket ger stort fokus på en 13-åring.

Klockan 4 på eftermiddagen var det dags igen. Då samlades vi hos värdparet för att åka gemensam buss till Harlem Yacht Club på City Island. City Island ligger längst inne i Long Island Sound och hör till Bronx (trots namnet på båtklubben). Någon gång ska jag åka dit i dagsljus för det är en helt egen värld mitt i storstan.

Därefter började en fest utan dess like och som jag har svårt att förklara i ord. Jag tror inte heller att fotografier hade gjort tillställningen rättvisa. Det här var en fest med stort F för både barn och vuxna. Den började 5:30 och slutade klockan 10. Däremellan hann vi med mingel med allt man kunde önska sig både att dricka och äta, fotografering med valfri bakgrund, pingis, shuffleboard, middag och sist men inte minst dans.

Dansen var en historia för sig. Frågan är ju hur man får 12-13-åringar och vuxna att dansa tillsammans på en fest. Svaret är enkelt - man har inte bara en discjockey utan dessutom professionella underhållare som drar in alla människor på dansgolvet och får alla att göra gemensamma danssteg. Som grädde på moset ser man till att alla har roliga hattar och lysande attiraljer som piggar upp på dansgolvet.

Summa sumarum en magisk tillställning, från början till slut.

Lucia

En gång om året äter vi frukost i vardagsrummet istället för köket och det är på Lucia. Då tänder vi ljus, tittar på Luciafirandet på TV och äter nybakade frallor. Eftersom vi var på julfest på lördagkvällen försökte jag få dispens från Lilla O gällande hembaket denna gång, men se det gick inte. Är det Lucia ska det vara hembakat, så är det. Det var bara att ställa sig att baka innan festligheterna på lördagkvällen.

Med Lucia på en söndag blev morgonen lite senare än vanligt och när vi väl åt frukost var det fullt ljust ute. De levande ljusen kom därför inte riktigt till sin rätt här där vi har dagsljus även i december, men lite stämningsfullt blev det ändå.

Efter frukost promenerade vi till Antoinette's där vi intog vårt kaffe i solen. Svårt att tro att det är 13 december. Förra året var det vinter vid den här tiden har vi fått veta.

På eftermiddagen hade vi bjudit hem en blandning av svenskar, amerikaner och engelsmän på Luciafika och barnen lyckades arrangera ett eget luciatåg. Inte tillräckligt många av barnen kunde sångerna, varför det fick bli Spotify i bakgrunden istället. Tyvärr tog jag inga bilder men det gjorde Anna så ni kan se hur det såg ut här.

Skridskoåkning

Vi har haft några händelserika dagar, vilket är förklaringen till att det har hänt desto mindre på bloggen. Till helgen hade vi svenska vänner på besök och förutom de vanliga sevärdheterna hann vi även med skridskor i Bryant Park.

För att inte behöva stå i alltför lång kö, lämnade vi Dobbs Ferry redan före åtta på lördagsmorgonen och prick halv nio var vi på plats i Bryant Park. När vi väl hittat ingången fick vi trots den tidiga morgonen köa en stund innan vi blev insläppta.

I Bryant Park kostar det inget att åka skridskor förutsatt att man har sin egna med sig, vilket vi hade. Eller rättare sagt, barnen hade. Trots detta är det inte bara att snöra på sig grillorna och åka. Först måste i vanlig ordning papper skrivas på där vi friskriver oss rätten att stämma om något skulle hända.

Till slut var i alla fall barnen på isen och vi vuxna kunde njuta av morgonsolen som började titta fram.

Holiday Party på MoMa

Som en vuxen Pippi Långstrump anländer jag till MoMa, iförd cocktailklänning och knallröda Doc Martens. Inget i hela världen kan få mig att röra mig utomhus i höga klackar och jag gillar mina kängor. Jag börjar tro att jag har goda förutsättningar att bli en färgsprakande kulturtant när tiden är mogen.

Gästerna delas upp i grupper om cirka tio personer i varje och tilldelas varsin guide. Vi som redan har varit på utställningen med Picassos skulpturer, får se samma utställning med helt nya, mer initierade, ögon. Som vanligt tänker jag att man alltid ska ha guide när man går på konstutställningar.

Efter rundturen som ger mersmak, samlas vi i MoMas intima festvåning där vi bjuds på fantastisk mat och ännu mer fantastiska viner. Tur för mig att mat och vin serveras i behagliga portioner då klänningen stramar som en korsett. Ingen risk att man åt för mycket på 1700-talet även om man hade kunnat, tänker jag.

Kvällen avslutar vi med en promenad förbi Saks fifth Avenue och Rockefeller Center för att beskåda julprakten, något vi är långt ifrån ensamma om. På amerikanskt vis är vi hemma i god tid och utan alltför mycket alkohol i kroppen, trots att olika viner serverades till varje måltid.

Hanukkah

Söndagen den 6:e december börjar Hanukkah 2015 och pågår fram till den 14:e december. Exakt vad som görs dessa dagar vet jag inte riktigt, men jag vet att man (barnen?) får en present om dagen i åtta dagar.

Enligt ett av våra grannbarn som har judisk mamma och protestantisk pappa och därmed firar båda, är Hanukkah ett säkrare kort vad gäller presenter. Vill man verkligen ha något är det bättre att önska sig det till Hanukkah än till jul helt enkelt.

Olja är en symbol för Hanukkah på grund av att endast ett krus olja räckte i åtta dagar efter segern över grekerna. Därför äter man mycket friterad mat under de åtta dagar som högtiden varar. Vi fick igår tillfälle att delta i denna, för oss, främmande tradition. Grannar på vår gamla adress bjuder varje år till Latkes Party och vi hade den äran att bli inbjudna även denna gång.

Kvinnan i familjen är författare och har bland annat skrivit en bok om sin son med Duchennes muskeldystrofi, en sjukdom med en medellivslängd på 27 år. Vi träffade sonen igår, som i dag måste vara runt 30 år och han såg ut att leva gott, vilket kändes trösterikt. Numera skriver hon istället på en bok om sin yngsta son som genomgår könsbyte. Ett ämne som måste kännas betydligt mer hanterbart än en dödlig sjukdom, men ändå högst intressant.

Lucia Trade Award

Efter en minst sagt körig eftermiddag sitter jag på tåget mot stan för andra gången samma dag. Denna gång iförd paljettklänning. Maken är inbjuden av en bank att närvara vid Svensk-amerikanska Handelskammarens årliga Lucia Trade Award och även jag får följa med.

Tillställningen äger rum på The Pierre, ett hotell på 5:e avenyn intill Central Park och lokalen är fylld av smokingklädda herrar och uppsnofsade damer. Mycket traditionellt kan man snällt sammanfatta det hela.

Vi har plats vid bankens bord och jag är trevligt placerad mellan min egen man och Mr Big:s bror,  även Global Head Corporate Banking & Lending i banken vi har blivit inbjudna av. Som vanligt tycker jag att det är alldeles för mycket störande tal och för lite tid till samtal med bordsgrannar. Till desserten bjuds vi på luciatåg som tyvärr förstörs av att jag inte uppskattar solisten, men alla kan inte gilla allt. Lite julstämning får vi i alla fall och Niclas Dellham framför O Helga Natt föredömligt. 

Kvällens reflektion är hanteringen av vinet till middagen. Om ett femstjärnigt hotell i Sverige hade bjudit på trerätters middag hade garanterat även lämpliga viner valts ut till respektive rätt. Här går servitören omkring med en flaska vitt och en flaska rött och frågar oss innan maten vad vi önskar. Eftersom jag inte vet vad som ska serveras, sneglar jag på min man vad han har valt och väljer samma. Det visar sig att vi därmed förväntas dricka rödvin till små lax- och tonfiskrosor, vilket inte känns riktigt rätt. 

Min tolkning av detta är att det fria valet är viktigare i USA än att det blir bra. Vi löste det hela genom att kalla till oss servitören för att även få ta del av det vita vinet. Kvällen räddad och allting gott.

Kort möte

Mannen på bänken i shuttlen mellan Times Square och Grand Central pratar i början ganska lugnt till kvinnan bredvid och jag tror att de känner varandra. Han berättar om sina nerver som om de är helt separerade från hans egen person och inte kan kontrolleras. 

Efter en stund blir mannen aggressiv och anklagar kvinnan för att hon stör honom. Kvinnan inser att det är bättre att fly än illa fäkta och ställer sig i mittgången där även jag har parkerat. Jag ger henne ett ögonkast och höjer på ögonbrynen. 

"Så det här är vad man möts av" säger kvinnan, som släpar omkring på en resväska. Jag frågar om hon precis har kommit hit och hon berättar att hon just har klivit av tåget från Rhode Island. "Lite skillnad från New York City", säger jag. "Själv är jag från Sverige så det här är inte min vardag heller".  

Kvinnan visar sig vara född och uppvuxen i New York City så hon är luttrad. Och Sverige har hon varit i. Lugnt och städat land, men mycket sprit, är hennes sammanfattning. "Särskilt i norra Sverige" säger jag fördomsfullt. "Kanske, men jag var i södra delen" svarar hon. 

Precis innan vi anländer till Grand Central berättar hon att hon befann sig i tunnelbanan i Paris under terroristattacken. Inget kan vara värre än det sammanfattar hon och våra vägar skiljs åt. 

Chopped Junior

En av Lilla O:s bästa kompisar har varit med i Chopped Junior och för er som inte förstår digniteten kan man jämföra det med att ens bästis är med i Idol. Det är riktigt stort och igår var det dags för programmet att sändas.

Kompisen hade bjudit hem alla sina kompisar på Viewing Party (har jag inte sagt att man tar alla tillfällen i akt för fest här?) medan vi vuxna fick bänka oss framför TV:n hemma. Programmet går ut på att de tävlande får en korg med ingredienser de måste ha med i valfri rätt och de har även tillgång till ett välfyllt skafferi att komplettera med. Alltid är en av de fasta ingredienserna någonting udda, såsom en Worm Lollipop i varmrätten.

Barnen som är med är fantastiskt duktiga och vi hade stora förväntningar på Lilla O:s kompis. Hon älskar att laga mat och har fått privatlektioner av en kock under flera månader (visst säg det - only in America...). Trots detta blev det en tuff match för vår lilla tjej. Spänningen var stor när hon skar sig blodig under varmrätten och förlorade flera värdefulla minuter. När hon därefter droppade vatten i olja vilket kan få förödande konsekvenser trodde vi att loppet var kört. Vad vi tittare inte fick se var hur hon då nästa bröt ihop och lämnade tävlingen.

Men såsom i en Hollywoodfilm, reser sig den nästan utslagna hjältinnan och tar hem tävlingen med hjälp av en näst intill perfekt efterrätt. Stämningen bland kompisarna på Viewing Partyt var naturligtvis uppsluppen värre och även jag fick smaka av champagnen när jag hämtade upp dottern.