Irvington Rocks

Hela veckan har fokuserats på Lilla O's medverkan i lördagens event Irvington Rocks. Dansskolan bidrar med tre nummer i föreställningen och Lilla O deltar i ett av dem. Irvington är en av Dobbs Ferry:s närmaste grannar, en än mer välbärgad stad än vår egen.

Självklart har vi som föräldrar köpt biljetter till föreställningen och hamnar på så sätt mitt i grannstadens kärna, tillsammans med borgmästare, polismästare och andra i Irvington viktiga personer. Det är Irvington Diversity Foundation som har ordnat showen och fokus är acceptans och mångfald.

I showen som främst kan beskrivas som en lokal amatörtävling, framstår Lilla O:s dansskola som ett riktigt professionellt inslag och som mamma kan jag inte säga annat än att min dotter lyser på scenen. Jag inser dock att min blick är aningen färgad.

Kvällen avslutas med att salong och scen fylls av trummor och dans, framförda av The Marching Cobras. Denna trum- och dansgrupp består enbart av afrikansk-amerikanska barn, många med socioekonomiska problem. Den energi deras nummer utstrålar får resten av showen att blekna i nivå med publikens hudfärg och aldrig har bristen på diversity i Irvington framstått tydligare.

Hjälpsamhet

En gul taxibil stannar intill trottoaren på Charlton Street i västra Soho för att släppa av sina två kvinnliga passagerare. Mellan bilen och trottoaren befinner sig en halvmeter hög gråvit snövall och kvinnan som börjar lämna bilen kan knappt ta sig fram.

Den medelålders man som precis passerar på trottoaren noterar kvinnans bestyr och går snabbt fram för att hjälpa till. Med sin framsträckta hand stöttar han damen när hon försiktigt kliver över snövallen i sina feminina skor. Därefter hjälper han även den andra kvinnan i bilen att ta sig över hindret. När kvinnorna är i säkerhet på trottoaren fortsätter mannen åt sitt håll och kvinnorna åt sitt.

Själv står jag ett par meter därifrån och betraktar sceneriet. Jag stannar kvar så pass länge att jag kan säkerställa att mannen inte hade någon anknytning till kvinnorna. Han bara råkade passera förbi och ansåg det som sin plikt att hjälpa till.

I Sverige dömer man gärna amerikaner som ytliga och ignoranta, men här finns en hjälpsamhet som vi inte är i närheten av i Sverige. Att den enda som ingriper i Stockholm Pandas hissfilm inte pratar svenska, är inte någon tillfällighet. Jag tror inte att resultatet hade blivit detsamma i en hiss i New York City.

Snöoväder

Om någon har missat det så snöar det just nu i hela östra USA. Någon gång under natten mellan fredag och lördag började det och sedan har det bara fortsatt. I morse tyckte vi att det inte var så farligt, men det tar aldrig slut. När man hör ordet "snow storm" så tror man som svensk att det ska storma och snöa samtidigt. Den svenska översättningen av snow storm är emellertid inte snöstorm, utan snarare snöoväder. Men, oavsett ordval, mycket snö har vi.

Trots att New York är en delstat där man oftast har snörika vintrar, blir det lätt kaotiskt vid snöfall. Speciellt om det snöar mer än det har gjort på 150 år. Fördelen är att det idag är lördag. De flesta behöver inte ge sig ut på vägarna. Efter klockan 14:30 idag får man inte ens åka bil om det inte är absolut nödvändigt, i alla fall inte i New York City.

I början av dagen skottade vi (läs Maken) uppfarten ett par gånger för att hålla efter. Ganska meningslöst kan vi konstatera nu på lördag kväll. Det får istället bli morgondagens projekt.

NYBG och South Bronx

I helgen var det sista chansen att se säsongens Holiday Train Show på New York Botanical Garden och vi tog tillfället i akt. Denna utställning är en klassisk julaktivitet och i december är det proppat med folk. Visst var det mycket folk även nu, men inte lika hysteriskt. Tror jag, jag har aldrig besökt utställningen tidigare.

Holiday Train Show har mindre med modelltåg att göra och mer med modeller av kända byggnader. I stort sett varenda byggnad i New York City med namn har återskapats med hjälp av byggnadsmaterial från naturen. Tågen fungerar som en extra krydda i utställningen speciellt för de mindre barnen.

Efter rundturen tog vi en promenad genom den stora trädgården mitt i Bronx. Det utlovade regnet hade bytts ut mot sol och vi fick lite försmak av våren.

När det var dags för lunch hade maken förslaget att vi skulle bege oss till South Bronx som han hade fått för sig var "up and coming". Om nu så är fallet är det inte något som märks överhuvud taget. Att besöka den delen av Bronx som också kallas Melrose/Mott Haven är som att besöka ett annat land. Enkelt uttryck kan man säga att vi inte gick obemärkta förbi när vi promenerade utefter 149:e gatan. Lilla O som inte alls känner sig bekväm med att besöka andra kulturer, klamrade sig fast vid sin pappas arm. Vi två andra var mest fascinerade över att man bara behöver åka i 20 minuter från vår välordnade förort för att hamna i något helt annat.

Euros

I Stockholm besökte jag och maken Brunkebergs Bageri innan jobbet i genomsnitt mer än varannan vardag under fyra år. Betalar man med kreditkort kan man göra statistik över sina inköp och därmed vet vi att besöken uppgick till cirka 177 stycken per år. Där intog vi varsin cappuccino efter frukost men innan jobbet.

När vi flyttade till Dobbs Ferry letade vi genast upp ett nytt ställe där vi kunde fortsätta med vår tradition. Numera har vi inte gångavstånd, utan fem minuters bilresa. Trots detta lyckas vi klämma in nästan lika många besök per vecka som vi gjorde på Brunkans.

Här i USA är en cappuccino oftast inte samma sak som en italiensk cappuccino. Den är större och innehåller mer mjölk. Men det är inte för inte vi har utsett Antoinette's till vårt nya stamfik. De kan sitt kaffe och erbjuder "Euros" för oss som vill ha en italiensk cappuccino.

Förhållanden och familjer behöver, precis som företag, lägereldar att samlas kring. Vårt morgonkaffe är en av våra lägereldar som vi verkligen inte vill vara utan.

Hudson River Museum

Mindre än tio minuters bilresa söderut från oss ligger Yonkers, Westchester County:s största stad. Yonkers har ibland kallats "the sixth borough" på grund av dess lokalisering precis på gränsen till Bronx. En omröstning skedde 1898 huruvida Yonkers skulle tillhöra New York City eller inte, med ett tydligt majoritetsbeslut att förbli oberoende.

I Yonkers ligger ett litet delikat museum, Hudson River Museum, där vi har valt att bli medlemmar. Fördelen att vara medlem i ett litet, närliggande museum är att man kan svänga förbi när man har en timme över utan större planering.

Så skedde i söndags. Maken knorrade över att vi inte gjorde något och Lilla O knorrade över att hon hade så mycket läxor. Den problemlösande modern föreslog då helt enkelt en trip till Hudson River Museum. Eftersom huvudnumret för tillfället var fotografier av dansare kunde även Lilla O bli intresserad.

Jordan Matter heter fotografen som ställdes ut och bilderna var helt fantastiska. Vi kom dit 50 minuter innan museet stängde och vi hann precis med att ta del av hela utställningen. Fulla av intryck och inspiration kunde vi återvända hem. Alla nöjda och Lilla O kunde fortsätta med sin läxläsning.

To Kill a Mockingbird

I min bokhylla finns inte många, men några olästa böcker. Ofta begagnade pocketböcker som jag bytt till mig vid något informellt tillfälle. Böcker som jag har hört om och vet att jag någon gång vill läsa, men tillfället har ännu inte blivit det rätta.

En sådan bok är To Kill a Mockingbird av Harper Lee. Jag la beslag på denna pocket för flera år sedan på en tjejmiddag (kommer du ihåg, Lena?) men sedan har den bara stått i bokhyllan som en bok jag borde läsa utan att riktigt veta varför.

Här i USA är boken en klassiker och självklar läsning i High School. I Sverige heter boken Dödssynden och gick mig spårlöst förbi i tonåren. 2006 utnämndes To Kill a Mockingbird till en bok varje vuxen borde läsa innan de dör av brittiska bibliotekarier och nu när jag själv har sträckläst mästerverket kan jag inte annat än att hålla med.

Alla vuxna borde läsa denna bok innan de dör, punkt.

Här i USA är den självklart ännu mer nödvändig. Det går inte att förstå det amerikanska samhället i dag om man inte får en inblick i hur det var för 80 år sedan. Den här boken ligger perfekt i tiden. Med en fot i det amerikanska inbördeskriget och en i modern tid, knyter den ihop vår historia med vår samtid bättre än någon faktabok.

Att boken dessutom är rolig, lättläst och en bladvändare gör inte saken sämre. Mitt enda problem just nu är att den är slut. Jag har i och för sig den Oscarsbelönade filmen med Gregory Peck från 1962 att se fram emot, men jag vill ha mer. Go Set a Wathman har jag ingen lust att ge mig på. Jag vill ha något som ger samma tillfredsställelse som en otidsenlig klassiker som To Kill a Mockingbird. Kan någon ge förslag?

Den 8:e januari

Den 8:e januari 1935 föds en flicka och en pojke på var sin sida av Atlanten. I Europa har Adolf Hitler valts till makten i Tyskland ett par år tidigare men än så länge kan ingen ana att kriget står för dörren. USA befinner sig mitt i den djupaste av depressioner.

Flickan döps till Ingrid Elisabeth i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm av Erik Bergman. Den präst som senare kommer att skildras i filmen Den goda viljan av sin son Ingmar.

Pojken får namnen Elvis Aaron och växer upp i Tupelo, Mississippi som ensambarn med ständig saknad efter sin dödfödda tvillingbror.  

Den 8:e januari 1947 föds en pojke i Brixton utanför London. Det krig som ännu inte kunde anas 1935 är till sin ände, men den stad pojken möter är en sargad plats. Dock inte lika sargad som städerna i det land som förlorade kriget. Pojken ges namnen David Robert.

De tre barnen går en god framtid till mötes. De växer upp i en tid då allt är möjligt. Ungdomar får en identitet, homosexualitet blir lagligt och p-pillret lanseras. De två pojkarna uppvisar tidigt talanger utöver det vanliga och kommer senare i livet att vara stora inspirationskällor för miljoner människor.

Den 16 augusti 1977 lämnar Elvis Aaron jordelivet, endast 42 år gammal. Saknad av en hel värld.

Den 9 januari 2011 är det dags för Ingrid Elisabeth att lämna oss. Ständigt saknad av familj och vänner.

Den 10 januari 2016 är det slutligen dags för den sista pojken i trion att gå ur tiden. Pojken som blev en man som blev en ikon.