Wednesday, December 28, 2011

Julafton

Förra året blev vi hastigt och lustigt 17 personer på julafton, inklusive min då mycket sjuka mamma. Vi fick en fantastisk julafton med hela huset fullt och mormor i centrum.

I år vara vi en betydligt mindre skara om sex personer (sju en liten stund), men vi var i alla fall hela familjen samlad vilket alltid är något. Nu när vi har blivit stadsbor igen återupptog vi traditionen med ett besök i kyrkan på förmiddagen. Även vår nya församling Adolf Fredrik bjuder på julspel på julaftonens förmiddag och vi valde att prova något nytt.

Föreställningen i Adolf Fredriks kyrka var helt underbar, med makalös kör- och solosång. Med en sådan stämningsfull inledning på dagen kan det inte bli annat än bra. Det blev det också. Vi åt julmat till lunch, spelade spel och tittade till och med på Kalle Anka. Jag försökte övertyga resten av familjen att det där med Kalle är väl ganska uttjatat nu, men blev nedröstad.

Julklapparna delades ut i lugn och behärskad takt av en liten tomtenissa på 8 år. Till klapparna serverades champagne och gott därtill. Det enda mörka molnet var att vi hade glömt att köpa ostron, men det får bli en annan gång.

Wednesday, December 21, 2011

Inte så bra dag

Måndagskvällen tillbringade jag på ett flyg till München och passade samtidigt på att rensa bland mina mail. Jag ligger konstant efter i mailskörden och alla mina flygresor har blivit en räddare i nöden. I lugn och ro kan jag läsa, sortera och rensa i mailboxen.

Dagen efter då jag återigen fick intenetuppkoppling var det dags att synka sorteringsarbetet och glädjas åt en någorlunda upprensad inbox. Ingenting hände. Allt var som innan mitt arbete på flyget. Desperat försökte jag öppna och stänga mailprogrammet utan resultat och därefter maila vår IT-support: RING MIG, jag är desperat.

Ganska snart blev jag uppringd men tyvärr kunde ingen hjälpa mig. I alla fall inte på distans. Inget att göra, allt arbete förgäves.

Senare samma kväll var det dags att bege sig hem till Stockholm. München hade då lägligt börjat draperas av ett vackert vitt täcke. Inte lika vackert var det när jag insåg att detta tunna täcke försenade vår flight hem med 2,5 timmar. För att vara startklara fick vi sitta på våra platser i planet under dessa 2,5 timmar vilket inte gjorde saken roligare.

Jag kom i alla fall hem, vilket inte min kollega gjorde som blev fast över natten i Berlin. Man måste se saken från den ljusa sidan.

Sunday, December 18, 2011

Glamorös helg

Lika trist som den här söndagen har varit hittills, lika roliga och glamorösa var såväl fredagen som lördagen. Som summering av helgen kan jag därmed inte annat än konstatera att den ändå slutar på plus.

Helgen började med att vi hade jullunch med jobbet. En lunch som började tidig eftermiddag och slutade tidig kväll. För min del hann jag precis lagom hem för att byta om till nästa tillställning på Operaterassen. Där bjöds som vanligt på god mat och underhållning. Jag fick även tillfälle att ta en svängom på dansgolvet. Det sker så sällan nu för tiden att jag börjar bli rätt dålig på det. Jag som var ganska dansant en gång i tiden.

Lördag kväll hann vi med julklappsinköp, julavslutning på gymnastiken och kalas för den yngsta innan det var dags att återigen svida om till något elegantare. På Operan var det premiär på Flickan från Västern och vi skulle vara där. Inte bara vi var där utan även P2, diverse kändisar och inte minst flera bekanta. En mycket trevlig kväll således och en underbar föreställning.

Thursday, December 15, 2011

Skansen igen

Precis som jag hade skrivit på min lista var vi på Skansen i söndags. Lilla O och jag älskar Skansen, särskilt alla gamla hus. Den här gången var även mannen med och då blir det inte riktigt samma sak. Det går inte att strosa och låta saker ta tid. Allt ska klaras av snabbt och effektivt. Dessutom var det alldeles för mycket folk, trots att vi var där när de öppnade. Hur det var några timmar senare vill jag inte ens tänka på.

Med oss hem fick vi i alla fall tre olika sorters sylt, julte, kanel och glöggkryddor. Tyvärr blev det inte någon fika på Djurgården. Först försökte vi med Petissan, men där finns knappt några platser vintertid och även hos systrarna Voltair var det fullt.

Nu har jag i alla fall köpt årskort så att Lilla O och jag kan bege oss dit när andan faller på. Mars och april brukar vara bra Skansenmånader. Inte så mycket folk, men lika mycket aktivitet både bland djuren och i stugorna.

Monday, December 12, 2011

Nobeldax

Återigen var det dags för den dagen då Sveriges huvudstad står i fokus för stor del av världens ögon. Den dag då många år av slit och uppoffringar belönas med såväl ära som pengar. För är det något man kan vara säker på här i världen är det att en Nobelpristagare har ägnat många år av sitt liv till det som han (och undantagsvis hon) belönas för den 10 december.

Det som slår mig mest är dock inte deras hängivenhet och kompetens inom sina respektive områden, utan hur uppenbart det är att dessa lärda forskare även har ett liv utanför sin forskning. Brian Schmidt visar upp sin vingård i Australien, Saul Perlmutter citerar Tomas Tranströmer i sitt tal, Jules Hoffman glänser med sin vinprovartalang och Dan Shechtman berättar hur hans yrkesval berodde på Jules Vernes.

Sverige är ett ingenjörssamhälle där vi gärna delar upp samhället i sektorer. En ingenjör är en ingenjör, en kulturvetare är en kulturvetare och sällan mötas de tu. Även vårt utbildningssystem bygger på samma devis. Vill du bli jurist är det juridik du ska läsa så fort du har lämnat gymnasiet, gärna redan innan om så är möjligt.

I landet med de många nobelpristagarna har man ett helt annat system. Där förväntas alla först läsa något helt annat några år. Ämnen som är bildande men kanske inte utbildande. Först därefter tar själva utbildningen vid. Detta resulterar naturligtvis i många dyra år av studier, men också en kunskapsbredd, bildningsnivå och därmed forskningsnivå som vi i Sverige aldrig kan mäta oss med.

Tyvärr är det nog som det är med detta och vi svenskar får nöja oss med att slå oss på bröstet i andra sammanhang. Miljömedvetenhet till exempel.

Friday, December 9, 2011

Schema

En vän berättade att hans mormor på sin tid använde ett dag-för-dag-schema på julen för att vara säker på att hinna med allt. Detta schema hade mormodern ärvt efter sin mamma som troligen ärvt det av sin. På den tiden antar jag att det inte var julklapparna som stod i fokus på schemat, utan all mat som skulle färdigställas inför julen.

Vi har ett liknande schema på jobbet för att säkerställa att vi lyckas presentera ett bokslut i tid, men det känns inte lika spännande och romantiskt. Däremot skulle jag behöva ett eget julschema, även om det kommer att bli betydligt simplare än den gamla mormoderns.

Så här ungefär ser mitt schema ut:
9/12 Införskaffa festklänning och julblommor - Klart
10/12 Minst två julklappar måste inhandlas, göra pepparkaksdeg
11/12 Baka pepparkakor och lussebullar, Skansen
12-16/12 Jobb, jobb, jobb
17/12 Resten av julklapparna, köpa grönkål
18/12 Förvälla grönkål, trilla köttbullar
19-22/12 Jobb, jobb, hämta Filippa på Arlanda och skinkan hos Taylor & Jones samt tillaga skinkan
23/12 Handla sill, koka rödkål, griljera skinkan, klä julgranen

Bra, nu har jag en plan. Apropå min andra to-do-list är två av punkterna avklarade. Håret är fortfarande inte under kontroll, men det var bara för att ingen svarade när jag ringde.

Thursday, December 8, 2011

Betraktelser

På fiket där jag tillbringar min tid medan Lilla O är på gymnastik, utspelas ett tonårsdrama som hade hävdat sig väl på en av de där amerikanska kanalerna min yngsta dotter gärna tittar på. Det rör sig inte om några höga röster eller stora gester, tvärtom. Hade jag inte suttit ensam och uttråkad hade jag aldrig noterat  dramatiken.

En flicka i övre tonåren sitter bredvid mig, med bara ett bor emellan. Hela hennes väsen utstrålar övergivenhet och smärta. Snett mittemot oss sitter ett gäng med fyra ungdomar i samma ålder. Efter en stund går den övergivna flickan fram till de fyra vännerna och säger något mycket kort och lämnar därefter lokalen. Efter henne rusar den blonda flickan i sällskapet.

Långt senare kommer de båda tillbaka och den sorgsna säger något med tårarna rinnande efter kinderna. Hon slår sig ner i sällskapet men säger inte mycket. De fyra vännerna ger henne inte någon uppmärksamhet alls. Jag skulle nästan säga att de nonchalerar henne.

Ytterligare en stund senare reser sig den sorgsna upp för att gå. Då får hon till min glädje en kram av de fyra vännerna innan hon återigen lämnar lokalen. Denna gång för gott och under trevligare omständigheter.

Jag kan inte låta bli att undra. Hade hon betett sig illa? Var en i sällskapet hennes före detta pojkvän som hon bedragit? Eller hade det bara tagit slut och hon var ett jobbigt ex?

Varför jag överhuvudtaget ägnar tid åt att försöka återskapa en händelse utifrån dessa lösa fragment vet jag inte, men jag kan inte låta bli.

Wednesday, December 7, 2011

To do

Innan den här veckan är slut måste jag göra tre saker:

1. Ringa optikern om nya linser
2. Boka klipptid
3. Boka 2-timmarsbehandling på Axelssons Spa

Den första punkten är absolut mest akut eftersom mina ögon bara räcker i 2,5 veckor till. Bara tanken att stå utan linser en dag och bli tvungen att använda glasögon får mig att rysa. Håret börjar också bli lätt akut, även om det inte märks lika tydligt från den ena dagen till den andra.

Den sista punkten kan tyckas lite överkurs, men det är friskvårdscheckarna som spökar. Jag vet inte när de går ut, men risken finns att det händer redan vid årsskiftet. Skam om jag missade ett sådant tillfälle.

Tuesday, December 6, 2011

Söndag eftermiddag

Vi har ett stort projekt i vårt hem som vi ännu inte påbörjat. Detta projekt medför att det rum vi avser att kalla bibliotek men också är Stora Lilla F:s rum då hon är hemma, aldrig blir färdigt. Nu har vi istället ett enormt förråd med ett kvadratmeterpris som inte bör nämnas i offentliga sammanhang.

Mitt förslag på eftermiddagsaktivitet på söndagen var att börja ta itu med åtminstone ett par av kartongerna i detta förråd. Eftersom större delen av kartongerna tillhör någon annan än mig, är det svårt för mig att ensam attackera dem. Min rastlöse man ville hellre julförbereda genom att reka på NK.

Jag må vara plikttrogen och ambitiös men inte kan jag stå emot ett besök på NK en söndagseftermiddag, den tid på veckan som faktiskt gör sig allra bäst för ett besök. I alla fall om man måste jobba på vardagarna.

Sagt och gjort, ingen större nytta blev det här hemma. Istället blev det en ny kaffekvarn (den gamla har jag lyckats köra sönder med hjälp av fel strömstyrka) och ett glas vin på nya hotellet Grand Central på vägen hem. Hur trevligt som helst en mörk söndag i juletid.

Monday, December 5, 2011

Bländad

Någonstans mellan Arlanda och Stockholm står två stycken enorma stålträd. Tydligen är det Carl de Geer som har initierat träden och syftet är att de ska bära upp enorma digitala reklamskyltar. Träden i sig är vackra tycker jag, men skylten som sitter på är fruktansvärd.

Jag undrar om trafikverket eller vad de numera heter, vet om hur starkt sken det är från dessa reklamskyltar? Om man tycker att det är OK, varför ska någon överhuvudtaget blända av helljuset när det kommer mötande trafik?

Thursday, December 1, 2011

En vanlig torsdag

Denna första dag i december 2011 har jag lyckats få en medarbetare att gråta och en annan att få tillbaka hoppet. En ganska dramatisk dag kan man kanske tro, men ändå bara en vanlig dag på jobbet.

Räddningen är familjens lässtund i soffan. Vår lästradition har lyckats bita sig fast och nu ska det mycket till om vi avstår från den. Åtminstone jag behöver den ro som samlad tystnad ger.

I kväll har Lilla O börjat läsa den underbara boken Pojken och Lånarna. Jag har sagt att hon får provläsa ett kapitel för att se om hon klarar av den. Hittills har hon frågat vad nysta, hattnål, jaktolycka och Madeira betyder. Jag hoppas att hon vill fortsätta trots de lite konstiga orden. Enligt min mening innehåller de flesta barnböckerna alldeles för få utmaningar nu för tiden. Om man inte möter nya ord i litteraturen när ska man då göra det?

Tuesday, November 29, 2011

Nybroplan

Jag står på Nybroplan med näsan mot Dramaten i väntan på att det ska bli grön gubbe. Bredvid mig hör jag hur en pappa med hög och tydlig röst skanderar till sina två små barn "Det där är Operan förstår ni, där sjunger och dansar dom". Både jag och den äldre damen vid min sida tittar lite förvånat på den tvärsäkre pappan, men ingen av oss bryr oss om att rätta honom. Barnen är ändå för små för att senare komma ihåg den felaktiga informationen.

Ett par minuter senare står jag på Dramatens trappa och väntar på min lunchdate. Jag bestämmer mig för att inte ta upp telefonen och läsa mail. Inte heller ska jag stå och spana efter mitt sällskap. Jag ska bara stå och betrakta min omgivning.

Då ser jag dem, tomtarna i trädet mitt på Nybroplan. Varför de hänger de där och vem som har pyntat just den almen med tomtehuvuden vet jag inte. Det är inte ens speciellt dekorativt, i alla fall inte från min vinkel. Därefter noterar jag att ett av träden har alla sina löv kvar. Trots att det ser ut att vara samma sort som de intill.

Efter ett par minuter av stilla betraktelser kommer mitt sällskap och jag får lämna mitt observerande tillstånd för att åter kliva in i yrkesrollen.

Monday, November 28, 2011

Skridskor på vatten

Bara för att mannen hade köpt nya skridskor på lördagen skulle vi inleda söndagen med skridskoåkning i Vasaparken. Att det var tio plusgrader, regn och blåst ute stoppade inte familjen Paulsson. Har man en plan ska man hålla sig till den oavsett vad.

Det centimetertjocka lagret av vatten på isen och de gröna resterna av konstgräs som stack fram här och där satte däremot stopp för mig. Jag såg framför mig hur jag skulle halka omkull på mina oslipade skridskor och hamna i en gigantisk vattensamling.

Två i familjen hindrades dock inte av vattenmassorna utan slirade omkring i pölarna. Lilla O hade fått instruktionen att snabbt komma på fötterna igen om hon skulle ramla, vilket hon ofta gör. Aldrig har någon farit upp så snabbt de gånger hon ramlade. Det var som om hon hade skumgummi på rumpan.

Saturday, November 26, 2011

City after work

Tre saker saknar vi från Silverdal, våra grannar, de after works vi hade med våra grannar och bardisken i köket där vi hängde när vi hade after works. För att råda bot på de två första hade vi bjudit in våra två närmaste före detta grannar på en city after work. Bardisken kan vi inte göra så mycket åt, den finns inte i vårt nya kök och bör inte finnas där heller.

Man kan tro att en after work är något som börjar efter jobbet och slutar i lagom tid innan middagen, men på vår gamla gata är det mycket mer än så. Det börjar i lagom tid efter jobbet och håller på så länge gästerna orkar. Med andra ord är after work bara en omkrivning av "kom över och häng med oss på fredag, mat blir det men ingen sittande middag".

Det är befriande att umgås utan att bjuda på middag. Den här gången stekte vi olika korvar från Taylor & Jones som vi skivade upp i portionsbitar och serverade med bröd från Brunkebergs Bageri. Vi blev inte proppmätta, men den värsta hungern stillades. Lite förberedelser krävs, ingen avancerad servering och enkelt att ta hand om efteråt.

Thursday, November 24, 2011

Downton Abbey igen

Precis när jag tänkte tanken att nu har de börjat upprepa sig - andra säsongen blir nog inte lika bra som den första, då vänder det.

Vilken fantastisk TV-serie Downton Abbey är.

Den där eken

Den ståtliga eken på Oxenstiernsgatan har egentligen fått sin beskärda del av uppmärksamhet i media, men jag kan ändå inte låta bli att reflektera över fenomenet. Varför blir vi i väst så engagerade när det kommer till flodhästungar, almar, paddor och ekar? Är det ett substitut för verkliga problem såsom svält, fattigdom och krig?

Jag kan inte bestämma mig var jag befinner mig i frågan. Lite skrattretande är det att det är just eken utanför TV-huset som ockuperas med tanke på Svt-medarbetarnas rykte som gamla Tältprojektanhängare. Samtidigt gnager minnena från Redwoodskogarna i bakhuvudet. Där människan på mindre än 150 år lyckades utplåna 96 procent av träden. Träd som vuxit i mer än tusen år.

Det kanske ändå är viktigare att bevaka naturen än människorna? Människor kommer ändå och går, det är faktiskt naturen som ska bestå.

Tuesday, November 22, 2011

Avtackning

En osannolik epok har gått i graven, om inte med pompa och ståt så åtminstone med ett par glas champagne. Efter sex händelserika år har min karriär som delägare i den fantastiska travhästen Hästen fått ett stillsamt slut. Jag kan inte säga att jag har blivit rik på kuppen, men jag har i alla fall inte blivit fattigare, vilket i hästägarsammanhang är mycket ovanligt.

Efter flera lyckosamma år i Frankrike får vår häst nu pensionera sig på en sandstrand i Normandie. Inte är så tokig sista anhalt för en häst. Jag skulle nog kunna tänka mig alternativet jag med, den dag det är dags.

Som avslutning på en tid av spännande upp- och nedgångar hade den brokigaste av samlingar en sista gemensam middag förra veckan på en restaurang med det passande namnet Volt. Det var inte utan vemod vi skålade en sista gång för vår springare som har tillfört en extra krydda till vår tillvaro.

Hoppas att du får skrota länge bland sanddynorna, vår kära lilla häst.

Wednesday, November 16, 2011

Snö

En gång i veckan hämtar vår sydafrikanska barnflicka Lilla O från fritids. Tack vare henne pratar vår lilla dotter fortfarande flytande engelska, något som annars skulle vara länge sedan glömt. Som extra bonus utstrålar vår barnflicka så mycket glädje och energi att det är en ren injektion för oss alla att ha henne i vår närhet.

I går fick vi även träffa vår barnflickas syster som är här på besök en månad. Även hon utstrålade samma kraft som sin syster. Detta är första gången som systern är så här långt norrut och endast en gång i sitt liv har hon träffat på snö -  i bergen i norra Sydafrika.

Tyvärr ser utsikterna för snö små ut här i Stockholm närmaste veckan men hemresan sker först nästa fredag så än finns chansen. Om man tar sig till Sverige i mörka november från sommarens Sydafrika bör belöningen vara lite snö. Jag håller därför tummarna för lite kallare väder framöver.

Monday, November 14, 2011

Födelsedag

Nu har jag fyllt 46 år, vilket låter otroligt gammalt. Tänk om jag hade vetat när jag var 26 hur ung man fortfarande är när man är 46. Fast å andra sidan, vad skulle jag ha gjort med den kunskapen?

Min 46-årsdag var i alla fall en bra dag, med frukost på sängen, fina presenter, träning, fika på favoritfiket, besök på Bukowskis samt middag på Sven-Harrys på kvällen. Precis vad man kan önska av en födelsedag. Förutom att vi saknade vår Stora Lilla F på kvällen. Trots att jag är så glad att hon är där hon är med allt vad det innebär, hade jag velat ha henne hos mig på min födelsedag.

Men nu är jag alltså definitivt inne på andra halvan av mitt liv, vilket känns lite vemodigt men också rogivande.

Friday, November 11, 2011

Fredag kväll

Var sak har sin tid och efter en hektisk vecka med bland annat tjänsteresa till München i två dagar var det dags att spendera lite tid med Lilla O. Morgondagen består av fyra timmars gymnastikträning direkt följt av disco för din lilla och en sådan helg kräver planering.

Jag hämtade upp den dottern hemma klockan halv sex och via biblioteket där vi återlämnade ett par böcker begav vi oss till city för shopping. Ska man på disco duger inte vanliga finkläder, då behövs det discokläder. Dessutom behövs en present till födelsedagsbarnet och till råga på allt är det Fars dag på söndag.

Närmare halv nio var klockan när vi kom tillbaka till lägenheten efter att även ha hunnit med sushi och att inhandla fredagsgodis. De sista stegen hem var jag så trött att jag nästan ville gråta. Vi stapplade oss fram till soffan och bänkade oss framför Kung Fu Panda. När filmen var slut var det dotterns tur att vara så trött att hon faktiskt började gråta. Men det löstes snabbt med ett sänggående.

För egen del hann jag med två avsnitt av Dowton Abbey innan sängdags. Maken, om någon undrar, är på stan och svirar för en gång skull. Förhoppningsvis blir det inte senare än att han orkar upp och sjunga för födelsedagsbarnet i morgon.

Wednesday, November 9, 2011

Kultur


I ordet kultur ingår inte bara teater, litteratur och konst, där ingår även hur vi bemöter varandra i vardagen. När vi pratar om kulturella skillnader vet alla att vi pratar om människans diskrepanser i olika delar av världen.
Ibland innebär olika delar av världen detsamma som olika människor. Vad jag menar är att min kultur emellanåt inte alls tycks överensstämma med människan bredvid mig trots att vi uppenbarligen kommer från samma del av världen.

I min värld fäller man inte sätet på flygplanet om man inte sitter i business class eller om det är natt och uppenbart dags att sova. För den som har suttit bakom en person på ett ordinärt flygplan inom Europa vet hur lite plats det blir kvar när personen framför fäller sitt säte.

För mig är det lika uppenbart som att köra så nära som möjligt bilen framför vid rödljuset korsningen Karlavägen /Engelbrektsgatan. Alla vet att det är trångt om saligheten där och då är det väl självklart att man försöker hjälpa till för att få plats med ytterligare en bil?

Jag har många exempel på självklarheter som tydligen inte är lika uppenbara för alla andra. Min man skulle antagligen förklara detta som begynnande kärringsymtom och han har säkert inte helt fel.

Monday, November 7, 2011

Höstlördag

Lördagen inleddes med en promenad på stranden i Torekov. Havet låg alldeles blankt, vilket inte kan höra till vanligheten i den här delen av landet.

Eftermiddagen och kvällen tillbringade vi på Margretetorps Gästis med kakbuffé, skogspromenad, kyrkobesök och gåsamiddag.

Helt enkelt en bra fortsättning på vår skånska hösthelg.

Friday, November 4, 2011

Torekov

I dag är det Alla Helgons Afton och vi har begett oss ner till Torekov för att besöka Svärmor. Indirekt besöker vi även vår egen Lilla O eftersom hon kom hit redan i måndags. Härnere har hösten av någon underlig anledning hunnit längre, trots det milda vädret. Jag antar att det har något att göra med vinden som har tagit med sig alla löv från träden. Trots detta är Bjärehalvön vackrare än någonsin med ett glimrande skimmer över de gröna kullarna.

Förmiddagen tillbringade make och barn på badhuset i Halmstad medan jag tog en lång promenad på stranden med min allra äldsta vän. Vi har inte träffats på cirka fyra år, men det har inte den minsta betydelse. Trots att så mycket har hänt på fyra år är vi ändå helt desamma. Man skulle också kunna säga att trots att så mycket har hänt på 40 år, är vi ändå helt desamma.

Thursday, October 27, 2011

Shopping

Efter att ha levt i total shoppingtorka under en mycket lång tid har det nu slagit slint totalt. Den senaste veckan har jag köpt en sanslös dyr vinterjacka, ett par betydligt billigare skor (i London annars hade de nog varit lite dyrare), en Camilla Thulin-klänning och ett par byxor. Räkningen för dessa inköp är så hög att jag gör bäst i att inte redovisa den för min man, även om han inte har något med summan att göra.

Varför detta händer just här och nu vet jag inte. Kanske var det den nya jackan som var katalysatorn? När man väl har vridit på kranen kan den lika gärna stå och rinna en stund. Eller är det insikten att jag inte har haft ett varje-dag-jobb på tre år som gör att jag tycker att jag måste förnya min garderob lite nu när jag har det. Ett varje-dag-jobb alltså och pengarna som följer med i ärlighetens namn.

Nu är det i alla fall dags att skruva till kranen ett tag och hoppas på att vi får en riktigt kall vinter. Jag är förberedd.

Tuesday, October 25, 2011

Fideli

När Stora Lilla F bara var Lilla F och skulle gå den långa vägen till skolan berättade jag påhittade sagor för henne för att skolvägen skulle bli lite roligare. Varje dag var det en ny episod om en liten kanin som jag idag har glömt bort namnet på.
På samma sätt försöker avleda Lilla O:s uppmärksamhet från det jobbiga att smörja in hennes torra hud. De senaste dagarna har historien handlat om älvan Fideli som bor i Vasaparken med sin familj. Ibland är det så svårt att hitta på nya episoder att det nästan gör ont, men oftast tar det fart efter en stund och vi lämnar sovrummet eller duschen i fullt samförstånd. Pappan försöker lösa dessa situationer utan vare sig sagor eller sång och det brukar sluta i katastrof.
Häromdagen berättade Lilla O hur de hade lekt Fideli och hennes älvfamilj på Fritids. Lilla O hade själv varit Fideli, men de hade även hittat på egna karaktärer så att alla som ville kunde vara med. Det finns något rörande och värmande i tanken att min dotter har förmedlat min historia till sina klasskamrater och låtit den bli en lek som har tagit helt nya och egna vägar.

Sunday, October 23, 2011

Rökrum

Strax efter klockan 23 anländer vi till vårt hotell i London, min kollega och jag. Vi checkar in och skiljs åt på plan 1. På vägen från Heathrow har vi pratat om hur oväsentligt det är med ett lyxigt hotellrum när man är på tjänsteresa. Man ska ju ändå bara sova där.

När jag öppnar dörren till mitt rum väller unken röklukt mot mig och jag stannar chockartat upp. Rummet är extremt litet och gardinerna för fönstret är troligen endast för syns skull då det antagligen inte alls finns något fönster där bakom. På ett litet runt bord i det lilla rummet står en askkopp. En tom askkopp förvisso, men ändå en askkopp.

I fem sekunder står jag handfallen mitt i rummet med min rullväska i handen. Därefter vänder jag på klacken och drar ner mitt bagage till receptionen igen. Där blir jag mycket väl bemött och efter en stunds letande hittar det ett annat rum till mig. Det innebär förvisso en uppgradering, men det är något hotellet gärna bjuder på för att göra sin gäst nöjd.

Det känns skönt att äntligen vara vuxen nog att ta tag i saker som inte känns rätt, istället för att gnälla efteråt.

Wednesday, October 19, 2011

Förhandsvisning

Häromdagen var vi på förhandsvisning på ett av stadens mer kända auktionshus. Det bjöds på champagne, levande musik och mingel. Problemet var att det var så många som var kallade att det blev en trängsel värre än vid den ordinarie visningen. Känslan av exklusivitet har som bekant ett omvänt linjärt samband med trängsel.

Jag är långt ifrån någon konstkännare och ska därför inte uttala mig om kvaliteten på själva visningen. Lite kan jag dock inte låta bli att nämna om klientelet. Vi, som befinner oss i våra bästa medelålders år, drog garanterat ner medelåldern och som boende väster om Birger Jarlsgatan tillhörde vi minoriteten.

Kvällens iakttagelse var att det är svårt att åldras med värdighet, även om man har pengar. Att åldras med äran i behåll är som att balansera på en slak lina. Ingen vill bli klassad som tant i förskott, men så fel det kan bli om man inte accepterar kroppens åldrande.

Monday, October 10, 2011

London

För andra gången på två veckor befinner jag mig i London. Sist åkte jag hit på morgonen och hem samma eftermiddag. Den här gången stannar jag åtminstone över natten. Förutom vägen till och från flygplatsen har jag inte sett mer än cirka fyra kvarter av denna gigantiska stad vid något av dessa tillfällen.

Jag vet inte riktigt var i London jag befinner mig. Så mycket vet jag att närmaste tunnebanestation är Tottenham Court Road, men eftersom jag inte har varit i London på fem år har jag helt glömt bort var i förhållande allt annat det ligger.

På grund av att vi har suttit i möten konstant i dag och kommer göra detsamma i morgon, kommer jag inte att kunna krydda min London-trip med så mycket som en tepåse från Fortnum & Mason ännu mindre ett par nya skor.

Innan jag somnar ska jag passa på att googla adressen så att jag åtminstone får ett hum om var jag befinner mig.

Sunday, October 9, 2011

Götgatan

Efter lite trixande har Lilla O fått plats i en ny gymnastikklubb. Sollentunagymnasterna är en fantastiskt bra klubb, men vi har inte flyttat till stan för att köra ut till Sollentuna tre dagar i veckan. Eftersom Lilla O är en mycket hängiven och duktig gymnast vore det tråkigt om hon blev klubblös. Men nu är den saken löst på allra bästa sätt.

På grund av gymnastikträningen är jag numera fast vid Slussen i 1,5 timme på onsdagskvällarna, åtminstone de gånger det är min tur att lämna. Slussen är lite för långt bort och 1,5 är lite för kort för att det ska vara värt att åka hem. Mitt mål har istället varit att hitta ett trevligt fik där jag kan sitta med min laptop och en cappuccino för att göra lite nytta.

Hur svårt kan det vara kan man tänka? Götgatan vimlar ju av trevliga små fik. Helt sant, men den vimlar ännu mer av fikasugna 20-åringar. Min plan var att sitta i lugn och ro, inte att vara inklämd mellan massa lattesippande ungdomar som har hela kvällen på sig att avverka kärleksaffärer, resor, facebook och senaste utekvällen.

Nu har jag provat både Café Fåtöljen och Tully's Café och båda lyckas samla alldeles för mycket folk för min smak. Jag inser att jag får söka mig till bakgatorna i stället. Förslag någon?

Saturday, October 8, 2011

Övningskörning

Idag har vi börjat övningsköra, sonen och jag. Han fyller arton år i maj och har bestämt sig för att bli den första av barnen som tar körkort. Storasyster började bra för ett år sedan, men sedan kom den bistra vintern emellan och därefter var det studentexamen, flytt och allmänt kaos. Nu befinner hon sig på andra sidan jordklotet och sonen har stora chanser att komma ikapp.

Min fina röda Audi A3 är perfekt för övningskörning, lagom stor och lättmanövrerad. Dessvärre har vi bestämt oss för att sälja den. En bil som i bästa fall rullar 650 mil om året kostar mer än den smakar. Körlektioner är inte heller billiga, men jag tror ändå att det är bättre än att behålla bilen bara för övningskörningens skull.

Bilskollärare är troligen också bättre lämpade till att lära ut bilkörning än vad jag är. Inte för att jag är en dålig bilförare, utan för att det mesta går på rutin. Jag är rätt bra på att prata och skriva svenska, men jag skulle inte bli någon bra svensklärare för det.

Dagens lektion gick i alla fall riktigt bra. Vi övade på att starta, bromsa, växla och svänga. Inte så lätt som det låter när man är helt ny.

Tuesday, October 4, 2011

Brysselkål

Till middag serverade vi i dag färsk brysselkål fräst i smör tillsammans med hackad lök. Det finns något fascinerande och lockande över brysselkål. Det är något med storleken tillsammans med den perfekta bladformationen som för tankarna till ett kålhuvud för dockskåp.

Smaken är ganska svår och det tog några år av träning innan jag till fullo uppskattade den kraftiga kålsmaken. Men som med så mycket annat inom matlagning är det inte smaken som är det väsentliga. Brysselkål serverar man lika mycket för utseendets skull.

Monday, October 3, 2011

Stolt mamma

Nu har Stora Lilla F varit i Luang Prabang en vecka och jag är imponerad hur bra hon har kommit på plats. Hur stolt kan en mamma bli över en 19-årig dotter som tar sig ensam ut i världen för att bo på en okänd ort i en helt obekant del av världen?

Istället för att jag ska återge allt fantastiskt min stora dotter tar sig för, länkar jag till hennes egen berättelse.

http://filippaw.blogspot.com/

Saturday, October 1, 2011

Skansen

Planen är att vi ska hämta mannen vid Arlanda Express på lördag eftermiddag. Dessvärre blir planet fem timmar försenat från Chicago och vi kan glömma den planen. För att trösta oss och för att utnyttja det fantastiska vädret åker Lilla O och jag istället till Skansen.

På Skansen är inte alls så mycket folk som man kan tro i solskenet. Mest är där turister och eftersom turistsäsongen har lagt sig, är det ingen trängsel någonstans.

Mer och mer har vi börjat överge djuren på Skansen och fokuserar istället på kulturen. Varje gång besöker vi stadskvarteren och några av de olika lantgårdarna. Längst stannar vi denna gång i Skånegården där Lilla O får göra sig en krans av pilträd. Tid tar det men eftersom vi inte har bråttom någonstans får det göra det.

Vi är båda mycket nöjda efter vår dag och är så inspirerade av det hemvävda att vi går hem och gör egna köttbullar med potatismos och gräddsås. Finns det något godare?

Slö fredag

Efter en synnerligen hektisk arbetsvecka bestämmer jag mig för att checka ut lite tidigare än vanligt på fredagen. Det börjar med att Lilla O har uppvisning i sin skola klockan 13 på eftermiddagen. Eftersom jag har missat varje tillfälle att ta del av skönsång med mera sedan hon började i sin nya skola i våras, är det min tur nu.

Efter uppvisningen får jag lämna skolan på egen hand. Fritids har disco och därefter är det dags för första översovningen hos en ny klasskamrat, så Lilla O har helt egna planer för fredagskvällen. Med inte bara barnen borta utan även mannen, har jag framför mig en helt egen eftermiddag och kväll.

Eftermiddagen spenderar jag på favoritfiket med en hög affärstidningar. Sånt som jag bör läsa, men alltför sällan tar mig för. Precis när eftermiddagen går över till kväll hinner jag med ett danspass på gymet och spenderar resten av kvällen i soffan med en film.

Trots att jag somnar sent på kvällen och sover oroligt är jag mer utvilad än på länge när jag vaknar på lördagsmorgonen.

Tuesday, September 27, 2011

Svamp

Min storasyster hade med sig cirka fem liter trattkantareller i present i lördags. En helt underbar present till oss stadsbor som aldrig kommer ut i skogen. Problemet är bara att den där svampen måste tas om hand på något sätt.

Trattkantareller är i och för sig en tacksam svamp eftersom den lämpar sig att torka. Nu har jag äntligen tagit mig för att rensa all svamp och placera ut den på stora brickor belagda med tidningspapper. Brickorna ställde jag högst upp på köksskåpen där svampen kan få torka i lugn och ro utan att vara i vägen.

Jag glömde att ta kort på hela högen av svamp utan kom på det när mer än hälften redan var sorterad och upplagd på tork. Men här är i alla fall en del av den underbara skörden.

Monday, September 26, 2011

Globetrotter

Det blir sushi på Ki-mama till middag innan vi beger oss till flygplatsen. Packningen är kontrollerad flera gånger om - pass, resehandlingar, pengar och allt annat nödvändigt för en tillvaro långt hemifrån.

Arlanda flygplats är halvtom en söndagkväll i september och inceckningen går som en dans. I sista minuten innan stängning kommer vi på att det vore bra med lite Bath i kontanter eftersom flyget till Luang Prabang går först på tisdag förmiddag.

Stora Lilla F:s pappa når precis fram i tid från sin egen flight för att hinna med en sista kram innan vår lilla stora tjej tar klivet och försvinner in till sin gate. Med båda sina föräldrar ivrigt vinkande och en tårögd Lilla O, passerar globetrottern kavat säkerhetskontrollen tillsammans med personalen från Ethiopian Airlines.

Nu har jag en dotter i en annan världsdel vilket känns både overkligt och spännande. I tre månader ska hon vara i Laos och hjälpa sin styvfarfar med hotellets nya café. Jag kommer att vara där med henne varje dag.

Hysterisk lördag

Lördagen började tidigt med att maken förberedde sig inför sin vecka i USA. När jag kvart över åtta körde ner honom till Arlanda Express hade vi redan varit vakna och aktiva i ett par timmar.

Därefter var det dags att ta tag i nästa aktivitet och klockan nio åkte jag och Lilla O till Vanadisberget för att slänga skräp innan vi for vidare till Lilla O:s gymnastik i Enskedehallen. Gymnastikträningen gav mig 1,5 timme till mat- och vinshopping inför kvällens middag. Jag hann precis med Slakthusområdets Systembolag innan det var dags för föräldrarmötet på gymnastiken.

Valet av gymnastikdräkt på föräladrarmötet tog lite längre tid än planerat och väl hemma fick Olivia snabbduscha på egen hand medan jag förberedde en varmkorv. I sista minuten kom jag ihåg att slå in paketet till dagens kalas. En kvart efter utsatt tid ringde vi på dörren till kalaset och vi kunde båda pusta ut en stund.

För egen del pustade jag ut på Brunkebergs Bageri med en stor kaffe och smörgås innan det var dags att börja förberedda middagen. Som tur var var alla lite försenade och jag hann med de mesta av de förberedelser jag hade planerat.

Till middag hade vi alla mina systrar - tre - med familjer. Eftersom tre av oss systrar har nio barn tillsammans blir det ganska många vid bordet då alla är samlade. Min yngsta syster är bara 27 och väntar nog några år till med att skaffa barn. "Tack vare" att vi var två man kort (min och yngsta systerns) fick vi i alla fall plats alla 15 vid bordet.

En hysterisk dag som kröntes av en mycket trevlig middag med många nära och kära.

Thursday, September 22, 2011

Hamstermöte

Vår dvärghamster har haft herrbesök. En något knubbigare, men annars i stort sett identisk, sibirisk dvärghamster har idag lekt med vår Junie B och har vi otur har de gjort mer än bara lekt.

Besöket var allt annat än sanktionerat av några föräldrar utan skedde helt i smyg. Redan i morse hade Lilla O:s något busigare kompis smugglat ner sin lilla hamster i skolväskan där han fick tillbringa hela dagen. Man kan lugnt säga att den hamstern lever ett betydligt äventyrligare liv än vår lilla hamsterprinsessa.

Det visade sig att de två hamstrarna trivdes bra tillsammans. Dvärghamstrar har rykte om sig att vara asociala och krigiska, men inga sådana tendenser uppvisades vid dagens möte. Tvärt om, enligt barnen i alla fall.

Nu är det bara att vänta och se hur roligt de hade egentligen.

Wednesday, September 21, 2011

Amerikanskt besök

En bekant till Stora Lilla F från vår amerikanska förort är i Stockholm en termin för att plugga på Stockholms Universitet. Han och en kompis studerar vid ett college i Pennsylvania men väljer att byta ut en termin mot Sverige där de båda har delar av sina rötter.

För att bjuda igen all den amerikanska gästfrihet vi mötte under vårt år i Dobbs Ferry, men framförallt för att det är roligt bjuder vi över dem på middag en vanlig vardagskväll. Inte helt vanlig dock då vi bjuder på älgstek och svensk äppelpaj.

Som alltid är det roligt att utbyta kulturella erfarenheter. De tycker att det är de många små sakerna som är den största skillnaden mellan Sverige och USA - badrum, element, inredning med mera. Frågan om varför de valde just Stockholm får de besvara varje dag och lika ofta får de höra att de borde valt vårterminen istället.

Min stora reflektion efter kvällen är påminnelsen av vårt svenska inskränkta och begränsade utbildningssystem. Dessa två unga män är just nu inne i sin "under graduate" utbildning som pågår i fyra år. Därefter börjar "graduate school". Det är då de bestämmer inriktning på sina studier. För den ena av dem som funderar på Law school är det ytterligare fyra år. Totalt åtta års högskoleutbildning således, varav fyra med en bredd som med svenska ögon skulle betraktas som flum - litteratur, film, arkitektur, filosofi, antropologi osv.

Inte undra på att våra amerikanska grannar i vår välutbildade New York-förort framstod som så intellektuella, välartikulerade och sofistikerade.

Sunday, September 18, 2011

Morgonreflektion

Morgonträngseln är stor på Tegnérgatan. Bilarna står i långa köer medan cyklar och mopeder gör sitt bästa att hitta lämpliga luckor för att komma fram snabbare. Som på de flesta andra ställen i morgonrusningen är attityden tuff mellan trafikanterna.

Mitt i Tegnérgatans backe närmar jag mig en blå Porche 912 i min egen ålder. Samtidigt som jag når fram till bilen kommer en annan cyklist på utsidan. Den unge cyklisten vänder sig om i farten och ropar något samtidigt som han passerar den gamla bilen.

Först tror jag att det är ett okvädesord. Så brukar det vara så här dags och i den här miljön. Sekunden efter inser jag att han har ropat Cool bil! och samtidigt gjort en uppskattande gest.

Vem är egentligen coolast? Han i den 40 år gamla Porchen eller grabben på den rosa cykeln som tog sig tid att visa sin uppskattning till en medtrafikant?

Thursday, September 15, 2011

Skärpning

Just nu reser jag en del, men ännu mer sitter jag i möten. Därefter tar jag min cykel och trampar så att jag blir högröd och svettig i ansiktet för att hinna hem till min söta och rara familj.

Min lässtund på kvällen har övergått till knappande på datorn för att hinna med allting som inte gjordes under dagen, eftersom den tillbringades på möten. På morgonen färdigställer jag det sista vid frukostbordet inför dagens arbete.

Det duger inte, nu är det dags för skärpning. Vem är jag om jag inte läser tidningen på morgonen? Om jag inte läser kvällens sidor i Blonde av Joyce Carol Oates för att sedan lyssna på Bokcirkeln om samma bok? Dessutom behöver jag skriva mina inlägg på bloggen. De hjälper mig att se världen mer klarsynt och vaket.

I morgon är det fredag och jag tänker läsa tidningen till frukost och ta helg redan klockan fyra på eftermiddagen. På kvällen ska jag se en film i sängen med min man samtidigt som Lilla O snusar brevid. Dags för mig att återta kontrollen.

Wednesday, September 7, 2011

Veckonummer

Eftersom veckonummer är en ganska svensk företeelse (jag säger ganska eftersom jag inte har en aning om hur det ser ut utanför den anglosaxiska världen) har de inte fått någon större genomslag i de digitala kalendrarna. Förvisso har jag lyckats importera in veckonummer i min iCal, men det är klumpigt och fult.

Papperskalendern gav jag upp för mer än tio år sedan och har därför sakta men säkert även gett upp användandet av veckonummer. Det har dock inte alla. Papperskalenderbrukare avslöjar sig snabbt genom att ständigt hänvisa till dessa omöjliga veckonummer.

Skolorna kommer nog att vara veckonumrens sista bastion. Höstlovet infaller i år vecka 44 - som tur var infaller alltid höstlovet vecka 44 så jag har lärt mig att det rör sig om sista veckan i oktober. Eller är det första i november? Hur svårt hade det varit att istället skriva: Höstlovet infaller i år 31/10-6/11? Då hade jag inte behövt vackla om det rör sig om första veckan i november eller sista i oktober.

Troligtvis finns det redan en Facebook-grupp som heter Ta bort veckonummer ur kalendern, annars tror jag att jag ska bilda en.

Tuesday, September 6, 2011

Läskvällar

Vi har återinfört läskvällar hemma hos oss. Sist det begav sig var i Dobbs Ferry och den då 14-årige sonen behövde tid och ro för att läsa skönlitteratur. På det amerikanska skolschemat var det nämligen obligatoriskt att läsa skönlitteratur i alla åldrar. Här hemma tycks det ta slut någonstans i mellanstadiet. Eller är jag bara förd bakom ljuset.

Nu är det inte skolan, utan jag själv som driver på det två minsta barnen. Stora lilla F läser så det räcker utan att behöva schemaläggas av sin mamma. Lilla O är i och för sig läsintresserad hon också, men hon är även en splittrad själ som lätt förirrar bort sig i internetsurfande eller TV-tittande.

I går var första kvällen med obligatorisk gemensam bokläsning i vardagsrummet klockan 19.30. Redan i dag började rutinen att halta. Sonen tillbringade kvällen hos sin flickvän och hamnade därmed omedelbart utanför min kontroll. Ytterligare en påminnelse om att det är lättare att hålla rutiner när man har sina barn hos sig varje kväll.

Monday, September 5, 2011

Hotel Nobis igen

Lösningen på mitt liv är planering, planering och planering. Det som inte står i kalendern finns inte och kommunikation bör ske via mail eller sms så att beslut är väl dokumenterade. För mig är till och med nyckeln till en kul kväll på stan planering. Aldrig skulle jag våga bege mig ut en fredagskväll utan en exakt agenda. Charmen är då desto större med de som vågar.

Några av våra svenska vänner i USA har varit hemma på besök och bjöd in på after work på Hotel Nobis. Detta event ska inte förväxlas med den betydligt mer välplanerade tilldragelsen på samma hotell två veckor tidigare, då några andra av våra svenska vänner bjöd in till mingel. Den här gången var det mer av karaktären - vi ses på Hotel Nobis kl 17 på fredag.

Väl framme vid hotellet blev våra svenskamerikanska vänner informerade om att bord det får man bara om man har bokat. "Men å andra sidan är ett av borden inte bokade förrän klockan 19, så ni kan ta det så länge". Självklart fanns det andra bord till dem när de väl anlände och vi kunde lugnt sitta kvar en stund till.

När klockan närmade sig åtta på kvällen kom våra oplanerade värdar på att det vore gott med mat. Några som hade lust att hänga med att äta? Det ville de flesta av oss vilket medförde att bord skulle fixas för tio personer. I min planerande hjärna flög snabbt tanken förbi hur man i hela världen skulle kunna fixa ett bord för tio personer på en respektabel restaurang klockan åtta en fredagskväll.

Tio minuter senare var bord bokat på Sturehof. Inte bara ett bord faktiskt, utan ett chambre separé. Ett stort sällskap hade precis bokat av och lämnat ett stort hål i restaurangens bokningslista.

Är det så här det är att vara oplanerad? Det löser sig ändå. Vågar jag dra lärdom av denna spontana kväll och sluta planera så mycket? Tyvärr tror jag att det är kört. Vi som planerar vi behöver planeringen för att få livet att klaffa. Endast de av naturen oplanerande får ihop det ändå.

Saturday, September 3, 2011

Äpplen

Under en stor del av min uppväxt bodde jag i ett uppvuxet villasamhälle där stora trädgårdar och fruktträd var mer regel än undantag. Varje höst pallade vi äpplen och plommon i stora lass, ibland mer som sport än för att vi ville äta frukten. En gång gick vi så långt att vi till och med pallade potatis, vilket så här i efterhand kan betraktas som rätt dumt. Speciellt eftersom vi aldrig orkade göra något vettigt av den.

Att palla frukt betraktades som ett tjuvstreck även om inte speciellt allvarligt sådant. I vissa ögon dock allvarligare än andras och som barn lärde man sig vilka man skulle akta sig lite extra för. Vår granne mittemot blev så upprörd att han plockade ihop två stora säckar med fallfrukt och lämnade över till mamma för att vi skulle hålla oss ifrån hans värdefulla frukt. Men vem är intresserad av fallfrukt när det finns stora, glänsande frukter på grenarna att plocka?

Min undran är om detta fenomen fortfarande finns? I dag tycks problemet vara det omvända - att bli av med all sin frukt. Min bild är att få människor numera tar sig tid till syltning och saftning vilket medför att gräsmattan bågnar över av ruttnande fallfrukt. Eftersom det var länge sedan jag bodde i ett område med stora fruktträdgårdar vet jag egentligen ingenting om hur det fungerar idag. Är det fortfarande en sport att palla äpplen eller står grindarna ständigt öppna för alla som vill ha?

Monday, August 29, 2011

Bibliotek

I vanliga fall äter vi middag runt klockan sju på kvällen. En vana som har medfört att kvällen tar slut när middagen är över. I dag när jag kom hem från jobbet strax efter fem var maken redan i full gång med middagsbestyren vilket innebar att middagen var avklarad redan innan klockan 18.

Bakgrunden till detta var kvällens föräldramöte där familjen skulle representeras av pappan. Uppsidan blev att Lilla O och jag fick tid över för en promenad till biblioteket. Nu läses det nämligen böcker i stora lass här hemma. Tyvärr inte av mig kanske jag ska förtydliga.

Två böcker lånades på bibliotekets barnavdelningen men innan vi lämnade lokalen ville Lilla O återigen besöka stora salen. Hon gjorde det nyligen med sin pappa men den här gången ville hon gå hela vägen, längst upp. Så långt upp som pappan inte vågade gå eftersom han är höjdrädd. Enligt dotterns utsago i alla fall.

Stockholms Stadsbibliotek är verkligen en magisk plats. Jag får nästan som fjärilar i magen när jag vandrar utefter bokraderna. Så ofantligt många världar och livsöden som representeras av de färgade bokryggarna. Den stora frågan jag ställer mig är varför jag överhuvudtaget köper böcker när en så stor skatt finns att ta del av helt gratis?

Sunday, August 28, 2011

Utflykt

Återigen är vi på sommarstugejakt. I vilken ordning vet jag inte, speciellt inte om vi ska räkna in våra individuella projekt innan år 2000. Med tanke på vår historik är vi skrämmande oklara över vad vi egentligen letar efter. Svartsö ligger alltid och bubblar, men för övrigt känns alternativen alltför många.

I dag tog vi en utflykt till Ekerö för att titta på ett eventuellt objekt. Tomten var i och för sig underbart uppvuxen och skön, men huset hade alldeles för mycket dold potential för att locka oss. Vi känner oss själva tillräckligt bra för att veta att det inte är ett renoveringsobjekt vi bör leta efter.

På vägen från visningen tittar vi in på Rosenhills Trädgård för lunch och kaffe. Det första som möter oss är en lång rad med bilar som slingrar sig runt den slitna byggnaden. I de flesta bilarna sitter föraren kvar i förarsätet och tycks vänta utan någon större brådska. Efter en stund förstår vi att det var kö till musteriet och att det i varje bil inte bara sitter en förare utan också en stor säck med äpplen.

För att få sina äpplen förvandlade till must bör man inte ha bråttom, men å andra sidan är jag övertygad om att det är väl värt väntan. Inne i cafét serveras hembakat bröd, äppelkaka och annat smått och gott. Brickor, muggar och tallrikar är ett saligt hopkok av traktens utbud. Hela stället andas nybyggaranda och skulle ha smält in väl Upstate New York med sin robusta atmosfär.

Lilla O som beklagar sig över det mesta just nu finner tillfällig ro i den egentillverkade hängmattan på altanen.

Back up

Som jag tidigare nämnt har vi ett eminent back up system via en Time Machine, eller om det är back-upen som kallas Time Capsule. Sak samma, det är i alla fall samma pryl. I och med denna låda som även fungerar som router görs regelbundna back uper på datorn. Något jag hade stor glädje av när hårddisken kollapsade för en tid sedan.

När jag nu har en ny dator skulle jag enkelt kunna föra över allt från min gamla dator till den nya, via denna Time Capsule/Time Machine. Men precis då händer det som inte ska hända. I morse när vi vaknade var vår internetuppkoppling totalt död. Till slut lyckades vi spåra det till att vår Time Machine/Time Capsule hade tagit en time out på obestämd tid under natten.

Som tur är har jag allt kvar i min gamla dator och vi kan fortfarande använda oss av de gamla ägarnas router. Vi sitter således inte i sjön. Men ganska nära strandkanten.

Thursday, August 25, 2011

Vårt hem

Vår lägenhet har nu hamnat i det farliga läget att den funkar, men den är inte bra. Det mesta är på plats, i alla fall om man bortser från de 25 kartongerna vi har ouppackade hos City Self Storage.

Stackars Stora Lilla F:s rum är i och för sig ett upplag bestående av allt som vi inte vet var vi ska göra av. Men dit kan vi skjuta för dörrarna och låtsas som om det är bättre här hemma än det egentligen är.

Hur vi ska komma vidare till nästa nivå i vårt boende vet jag inte. Ingår uppackning av kartonger i rutavdraget? Rent allmänt behöver vår familj en projektledare som tar tag i saker vi själva inte mäktar med. Var får man tag på en sådan till en rimlig penning?

Ny dator

I mitt knä har jag en helt ny MacBook Air. Alldeles sprillans, privatimporterad från USA. Min gamla fungerade fint, men den är överlåten till Stora Lilla F. Studentskan som blev utan dator när skolan slutade.

Förhoppningsvis var det en ny dator jag behövde för att komma igång att skriva igen. Kanske är det för sent. Mina få men trogna läsare kanske för länge sedan har gett upp.

Med eller utan läsare, nu är jag tillbaka.

Monday, August 8, 2011

Bad i stan

Sista veckan på semestern tillbringar vi mitt i stan. Den svenska sommaren visar sig från sin allra bästa sida hela veckan, med 25 grader varmt och en sol som lagom ofta täcks av små lätta moln.

Varje dag inleder vi på samma sätt, med endast mindre variationer. Variationen består främst i om vi tar vårt förmiddagskaffe före cykelturen eller vid ankomsten. Även målen varierar, i alla fall till en början. Gemensamt för samtliga destinationer är dock att det finns badmöjligheter.

Eftermiddagarna går till största delen ut på att komma fram till kvällens middagsmat. Finns det något lämpligare än att lägga de sparade staycation-kronorna på god mat?

Lilla O gjorde en stark insats hela veckan genom att tappert cykla fram och tillbaka till innestadsbaden. En lögn vore det att säga att det inte gnälldes en del, men hon gav i alla fall inte upp och förhoppningsvis märkte hon själv hur det blev en aning lättare att cykla för var dag.

Veckans 5-i-topp-bad:
1. Långholmsbadet - en klar vinnare trots att det ligger längst bort. Belöningen för ansträngningen kommer inte bara vid ankomsten i form av bra strand och trevliga grässluttningar, utan även på Västerbrons mitt, som måste vara en av Stockholms bästa utsiktspunkter.
2. Kristinebergs Strand - hamnar på delad första plats om inte Lilla O är med och röstar. Vi vuxna gillar de snygga trädäcken och värdesätter bristen på sand. Om man avskräcks av alla unga och snygga medbadare eller bara låtsas vara en av dem är en läggningsfråga.
3. Fjäderholmarna - dyrt att ta sig till bara för ett dopp, men ger en lätt skärgårdskänsla mitt i stan. Förutsättningen är att åka tidigare än alla andra. Platsens charm avtar i samma takt som antalet besökare ökar.
4. Brunnsviken - passar bra till kvällsdopp men är egentligen ett småtråkigt bad.
5. Smedsuddsbadet - hoppade vi över denna vecka till förmån för ett par extra vändor till Långholmen. För mycket av allt helt enkelt.

Friday, July 29, 2011

All inclusive

Vecka två på semestern var det dags för nästa premiär. Denna gång för hela familjen. I alla år har vi lyckats motstå all inclusive-semestern, men genom demokratiskt val med inslag av lottdragning var det dags att ge fenomenet en chans.

Att bo, äta och leva på ett och samma område, utan att behöva plocka fram plånboken en enda gång är helt klart avkopplande. Har man bekymmer på en resa som denna, bör man nog se över sin mentala hälsa. Till och med mannens rastlöshet lyckades kvävas med hjälp av en bra bok.

Trots bristen på bekymmer finns det ett par moln på All inclusive-himmeln.

Den totala avsaknaden av kontakt med landets kultur och befolkning är för min del ett ganska stort moln. Vår tur till grannbyn med en kaffe på torget där marknaden pågick för fullt var en behövlig dos av verklighet. Ett annat moln är kvantitet istället för kvalitet. Sist men inte minst är det för mycket folk omkring mig som jag inte känner. Det där med folksamlingar och trängsel är naturligtvis inte någons grej, men vissa bryr sig nog mer än andra. Folkskygg säger jag, snobb säger min man.

Summa summarum har vi haft precis en så avkopplande semester som vi behövde efter ett minst sagt hektiskt och tärande halvår. Nu är det dags att börja fila på nästa års semesterförslag.

Skogspromenad

Vårt första mål på semestern är Göteborg med omnejd. Man och minsta dottern får för första gången besöka Liseberg. Att en åttaåring inte har varit på Liseberg förut kan man förstå. Hur en 45-åring har lyckats undgå ett besök är mer förvånande. Nu är det i alla fall avklarat.

Efter ett par nätter på Gothia Tower beger vi oss ännu mer västerut mot Göteborgs innerskärgård, närmare bestämt Styrsö. Den lilla ön är precis lagom för cykelturer och skogspromenader och har dessutom ett underbart litet pensionat.

Lilla O är tålmodig, dock inte särskilt nöjd, när vi promenerar runt halva ön. Är det inte grus i skon, är det småkryp eller fårbajs. På vår vandring slår det mig hur annorlunda min egen barndom var.

Barn i dag har alltid vuxna i sin närhet som kan trösta, uppmuntra och slå ihjäl skrämmande kryp. Min tillvaro som barn var som en lightversion av filmen Flickan. Fritt från vuxnas inflytande lärde vi oss om skogens faror och tjusning. Någonstans fanns naturligtvis föräldrar och andra vuxna, men aldrig la de sig i vår lek.

Frånvaron av vuxna är på gott och ont. Vi lär våra barn mycket som jag behövde betydligt fler år för att tillgodogöra mig. Å andra sidan lärde jag mig tidigt vilka små kryp som bits och vilka som inte gör det och att skogens barr kanske sticks lite men är för övrigt helt oförargliga.

Sunday, July 17, 2011

Brevvän

Jag sitter djupt försjunken i Karin Broos sommarprogram när min granne på flyget knackar på mig och vill visa ett korttrick. Med en omärklig suck lägger jag ifrån mig mina hörlurar och låter mig underhållas av hans uppvisning.

När korttricket är klart och jag tänker återgå till mitt sommarprogram frågar han om jag har barn. "Ja, tre" svarar jag lika stolt som alltid. "Då kan jag lära dig tricket så att du kan göra det för dina barn". Hur kan man tacka nej till ett sådant erbjudande?

Sen är det bara att packa ner hörlurarna i väskan för gott. Jag får veta allt om den schackturnering i Paris han precis har deltagit i, vilka souvenirer han har köpt vid besöket av Mont Saint Michel och hur många gravar han har sett i Normandie. På manligt vis frågar han inte vad jag har gjort i München men berättar desto mer om sin katt hemma i Stockholm.

När vi närmar oss Arlanda frågar han om jag har en mailadress. "Vi kanske kan skriva till varandra?" Nu lägger sig hans vän på andra sidan i samtalet. Vännen tar tag i min hand och visar mina ringar för min granne. "Du måste vara mer uppmärksam" säger vännen.

Jag skrattar och säger att om elva år, när min nya vän fyller 20 kanske jag är redo att gifta om mig. Med mig från flyget fick jag därmed en mailadress till en ny liten vän med en svada som till och med slår Lilla O's. Undrar om han tycker att det är OK om jag lämnar över hans mailadress till henne?

Thursday, July 14, 2011

Vardagslyx

Livet i stan mitt i sommaren har sin charm. En cappuccino innan jobbet på kvarterets bageri gör att det känns som semester utomlands istället för vardag.

På kvällarna är det däremot svårare att få till vardagslyxen. Alla restauranger med självaktning är nämligen stängda i juli, i alla fall i våra kvarter. Eftersom Lilla O är hos farmor hela veckan och de stora barnen hos sin pappa, ville vi i går utnyttja friheten med en middag på stan.

Lättare sagt än gjort. Alla tilltänkta restauranger i området hade bommat igen för sommaren. Lösningen på problemet blev gatans Thairestaurang som faktiskt har vissa ambitioner. Inte riktigt vad vi hade tänkt, men helt OK efter omständigheterna.

Ikväll bär det av på tjänsteresa till München sen blir det semester på riktigt. Två av tre veckor kan vad som helst hända.

Wednesday, July 13, 2011

Medvind

Cykelturen till city från Gärdet för att inta lunch går i motvind. Jag
kämpar hårt för att överhuvudtaget komma framåt och för att samtidigt inte
bli alltför svettig. Vägen tillbaka går naturligtvis lättare, men inte
känns det som om jag har vinden i ryggen. Mer som om det inte är någon vind
alls.

Precis så tror jag att livet fungerar. I motvind känner vi varenda steg och
vi får kämpa oss framåt som en segelbåt på kryss. När det vänder och vi har
vinden i ryggen tycker vi att livet går sin gilla gång. Vi skulle inte ens
våga erkänna att vi har medvind även om vi skulle ana det. Att utmana ödet
på det viset skulle omedelbart kunna straffa sig.

Lite försiktigt i smyg kanske det ändå skulle vara OK att då och då erkänna
att det känns ganska bra. Bara för att stärka sig inför nästa gång det
blåser åt fel håll.

Tuesday, July 12, 2011

Picknick

När kvällen är lika varm som dagen packar vi matsäck och beger oss hela familjen inklusive flickvän till parken. Trots att klockan är över sex på kvällen väljer vi en plats i skuggan. I affären har vi försett oss med grillad kyckling, köttfärspaj och diverse frukter. Färskt surdegsbröd kommer från kvarterets bageri.

"Om vi hade bott kvar i förorten, var hade vi då haft picknick?" frågar stora dottern efter en stund. "Då hade vi ju inte behövt ha picknick, då hade vi ätit på uteplatsen" svarar jag, men förstår vad hon menar. Har man bott 16 av sina 19 år i staden är en picknick i Vasaparken betydligt mer rätt än en middag på sin egen uteplats. Själv har jag bara bott halva mitt liv i staden, men är ändå benägen att hålla med.

Funkar

Nu har jag ingen ursäkt längre.

Chrome

Anledningen till att jag inte skriver just nu är för att jag har gett bort min älskade MacBook Air till äldsta dottern. Efter studentexamen hade hon inte längre någon egen dator och istället för att köpa ut hennes dator för ett alldeles högt pris har hon fått min. Problemet är att jag inte har köpt någon ny än. Det kommer att ske först i augusti då mannen åker till USA.

Jag har tillgång till en nätt liten Sony Vaio som borde vara hur bra som helt. Problemet är att den är långsam, tråkig och så är det ingen Mac. Som jag nämnde tidigare har jag inte ens lyckats få Publish-knappen att fungera.

Nu har jag laddat ner Google Chrome för att se om det går att publicera inlägg med den webbläsaren. I sådana fall lovar jag att bättra mig.

Tuesday, July 5, 2011

Varsel

I dag fick jag ett varsel. Inget dramatiskt sådant, utan ett vanligt hederligt.
Efter middagen tog maken, jag och Lilla O en promenad. På vägen utanför Sabbatsberg ser jag två unga kvinnor komma gående. "Det ser ut som B" tänkte jag, men insåg sedan att min vän B är betydligt äldre än den tjej som kom gående, som snarare var i tonåren än mitt i livet.
Vi promenerade vidare och på vägen hem fick Lilla O sin belöning i form av glass hos Josef på Odengatan. I den lilla butiken står en kvinna framför oss i kön och trots att jag bara ser ryggen far samma tanke igenom huvudet som tidigare under promenaden - "Det ser ju ut som B".
Min första tanke är att nu får jag väl ändå ge mig. Min nästa tanke är, banne mig det är faktiskt hon. Vilket det också var.
Förr hände det titt som tätt att jag fick den här typen av varsel, men nu var det minst tio år sedan. Företeelsen är otroligt intressant och en liten liten inblick i hur mycket vi inte vet och förstår.

Saturday, July 2, 2011

Fågelungar

I huset vi har lånat i Bjärred bor även två katter. Min man och lilla dotter är överväldigade av detta tillfälle till att låtsas vara kattägare. Även jag har tyckt att det har varit lite småmysigt, även om det där med katthår är högst irriterande. Nu har dock den ena katten visat sin rätta natur och ordet småmysigt är inte riktigt det jag skulle använda längre.
Det börjar häromdagen när vi har bröder, systrar och kusiner på besök. Vi sitter på vår lånade uteplats och samtalar i godan ro, då en av katterna kommer gående med nöjd blick. I munnen har han en pipande liten fågelunge. Min svåger som är djurvännen i familjen lyckas rädda den lilla fågeln och tar med sig den hem. Efter instruktioner på internet matar de fågeln efter alla konstens regler.
Så idag händer det igen. Den här gången har vi ingen svåger i närheten som kan rädda situationen. Lilla O och jag jagar den blodtörstiga katten som vägrar släppa sitt nya byte. Till slut blir jag hysterisk och jagar istället ut sonen som får ta över jakten. Maken har låst in sig i godan ro i badrummet och dyker inte upp förrän även denna skatt är räddad från kattens gap.
Nu blir det två små fåglar i det artificiella boet hemma hos svågerns familj. Tur att vi åker hem i morgon och lämnar såväl katter som fåglar åt sina öden.

Friday, July 1, 2011

Danmark

Skåne är ett vackert landskap med allt som inte Stockholm har. Vidsträckta havsvyer, böljande åkrar och pittoreska småbyar. Eftersom jag är gift med en skåning har jag till och med lärt mig att uppskatta språket, även om det i vissa fall kan bli lite väl mycket.
Det bästa med Skåne är ändå Danmark. Anledningen till att vi tycker om Skåne är ju egentligen för att det nästan är som Danmark. Det är lätt att förstå varför vi svenskar tycker om Danmark, i alla fall som turistland. Hela landet är som en bok av Elsa Beskow.
I Sverige är vi så bra på förnyelse och modernisering att vi har suddat bort all gemytlighet. De få platser som finns kvar, Torekov, Visby, Mariefred och Gränna, bevaras som ovärderliga skatter. Ändå ligger de bara på medel i Elsa Beskowskalan. Ett betyg som i Danmark skulle betraktas som högst mediokert.
Men gjort är gjort. Det som en gång moderniserats går inte att backa tillbaka. Tvärtom är vi fast i utvecklingens garn. En stad som har bevarats i flera hundra år är värd att bevara några år till, medan ett köpcenter från 50-talet känns lika omodernt som en tjocktv.

Wednesday, June 29, 2011

Skåne

Första vardagen på vår semester flög Magnus till Stockholm för att ta hand om vår husförsäljning.   Tyvärr missade han därför veckans paddling i Lödde Å. För mig innebar det att jag var tvungen att kliva fram och agera styrman i kanoten, istället för att glassa i fören.   Varför gör jag och många andra kvinnor så? Om vi inte absolut behöver avstår vi från att sätta upp tältet, tända grillen, styra kanoten och öppna champagneflaskan.   Är vi lata eller vill vi att våra män ska framstå som mer manliga? Så svårt är det ju inte, när man måste.


Sunday, June 26, 2011

Midsommardag

Midsommardagen ska vara en dag för återhämtning och reflektion. En dag för hängmattan, kaffe i bersån och Sommar i P1. Eftersom vi just nu lever mitt i kaoset, blev det inget av detta på vår Midsommardag.
Istället var det dags att ta itu med de sista detaljerna i vårt hus, som snart inte längre är vårt, packa inför en semestervecka i Skåne och sist men inte minst påbörja vår resa mot nämnda mål.
Stora projektet i huset var att montera fast vår Packline på taket av bilen. Inte i första hand för att vi behövde en Packline på vår resa, utan för att vi inte har någon annan stans att ha den. Nu anpassades packningen därefter, vilket gjorde extrautrymmet på taket oumbärligt. Hur länge denna takbox ska befinna sig på taket efter vår hemkomst, i brist på annat, vågar jag inte tänka på.
Klockan 14.20 kunde vi starta vår resa söderut, villket måste betraktas som godkänt. För att underlätta resan hade vi på förhand beslutat oss för att stanna till på vägen. Förra gången utforskade vi Tranås på vår resa ner till Skåne, denna gång beslutade vi oss för Jönköping. En stad de flesta har passerat någon gång, men väldigt få faktiskt har besökt.
Tack vare den utomordentliga restaurangen Studion blev vårt besök i denna smålänska stad, mycket angenämt. Små utflykter till oväntade mål förgyller vardagen.

Wednesday, June 22, 2011

Återuppstånden

Så är jag tillbaka där allt började. Under mitt eget fulla namn har jag nu tänkt fortsätta skrivandet.

Den här våren har jag fått allt svårare att veta vem jag ska adressera mitt skrivande till. Tidigare har jag alltid haft min mamma i åtanke när jag har skrivit. Hon kommer att fortsätta att finnas i bakhuvudet när jag skriver, men samtidigt behöver jag någon ytterligare att adressera mina tankar till.

Ärligt talat vet jag inte om jag kommer att ha något att skriva om framöver, men å andra sidan stärks mina sinnen av vetskapen att jag då och då ska formulera ett inlägg. Mycket om och men blev det nu, men huvudsaken är att jag är uppe i sadeln igen.

Måste bara tillägga att PC är totalt värdelöst för en bloggskrivare. Publish Post-knappen fungerar ju inte. Snälla, kan jag få en ny dator snart....