Skåne

Första vardagen på vår semester flög Magnus till Stockholm för att ta hand om vår husförsäljning.   Tyvärr missade han därför veckans paddling i Lödde Å. För mig innebar det att jag var tvungen att kliva fram och agera styrman i kanoten, istället för att glassa i fören.   Varför gör jag och många andra kvinnor så? Om vi inte absolut behöver avstår vi från att sätta upp tältet, tända grillen, styra kanoten och öppna champagneflaskan.   Är vi lata eller vill vi att våra män ska framstå som mer manliga? Så svårt är det ju inte, när man måste.

Midsommardag

Midsommardagen ska vara en dag för återhämtning och reflektion. En dag för hängmattan, kaffe i bersån och Sommar i P1. Eftersom vi just nu lever mitt i kaoset, blev det inget av detta på vår Midsommardag.

Istället var det dags att ta itu med de sista detaljerna i vårt hus, som snart inte längre är vårt, packa inför en semestervecka i Skåne och sist men inte minst påbörja vår resa mot nämnda mål.

Stora projektet i huset var att montera fast vår Packline på taket av bilen. Inte i första hand för att vi behövde en Packline på vår resa, utan för att vi inte har någon annan stans att ha den. Nu anpassades packningen därefter, vilket gjorde extrautrymmet på taket oumbärligt. Hur länge denna takbox ska befinna sig på taket efter vår hemkomst, i brist på annat, vågar jag inte tänka på.

Klockan 14.20 kunde vi starta vår resa söderut, villket måste betraktas som godkänt. För att underlätta resan hade vi på förhand beslutat oss för att stanna till på vägen. Förra gången utforskade vi Tranås på vår resa ner till Skåne, denna gång beslutade vi oss för Jönköping. En stad de flesta har passerat någon gång, men väldigt få faktiskt har besökt.

Tack vare den utomordentliga restaurangen Studion blev vårt besök i denna smålänska stad, mycket angenämt. Små utflykter till oväntade mål förgyller vardagen.

Återuppstånden

Så är jag tillbaka där allt började. Under mitt eget fulla namn har jag nu tänkt fortsätta skrivandet.

Den här våren har jag fått allt svårare att veta vem jag ska adressera mitt skrivande till. Tidigare har jag alltid haft min mamma i åtanke när jag har skrivit. Hon kommer att fortsätta att finnas i bakhuvudet när jag skriver, men samtidigt behöver jag någon ytterligare att adressera mina tankar till.

Ärligt talat vet jag inte om jag kommer att ha något att skriva om framöver, men å andra sidan stärks mina sinnen av vetskapen att jag då och då ska formulera ett inlägg. Mycket om och men blev det nu, men huvudsaken är att jag är uppe i sadeln igen.

Måste bara tillägga att PC är totalt värdelöst för en bloggskrivare. Publish Post-knappen fungerar ju inte. Snälla, kan jag få en ny dator snart....