Soppkök Stockholm

I helgen anordnades Soppkök Stockholm en akut insamling av varma kläder och skor till hemlösa. Ett fantastiskt initiativ som verkligen behövs i den här vargavintern.

Tyvärr tar en av initiativtagarna udden av sin insats genom den här kommentaren i Svd: "egentligen är ju inte det här mitt eller allmänhetens ansvar att lösa, hon är avlönad för och har ansvar för att lösa frågan" Med "hon" menas socialborgarrådet. 

Sen när har allmänheten inget ansvar att hjälpa sin omgivning? Har vi köpt oss fria från alla humanitära insatser på grund av att vi har ett fungerande demokratiskt system? Är hennes hjälteinsats bara en politisk aktion, inte alls medmänsklig?

Självklart är vi alla skyldiga att hjälpa till på de sätt vi kan. Ett socialborgarråd kan aldrig lösa 8000 hemlösa på egen hand. 

Sällskap

Så fort någon av oss föräldrar är borta över natten ockuperar Lilla O den tomma sidan av dubbelsängen. Jag antar att det är en vink att hon känner sig lite ensam i sitt eget rum. Ärligt talat är det inte många nätter hon sover i sin egen säng hela natten även när vi båda är hemma heller. Vid nio års ålder är det fortfarande fler nätter i vår säng än i sin egen.

Man kan tycka att en nioåring ska klara av att sova i sin egen säng, men å andra sidan vem har bestämt att det ska vara så? Andra halvan av 1900-talet måste vara första gången i människans långa historia som det är mer regel än undantag att barn ska sova i egna sängar i egna rum. I alla fall i västvärlden. I övriga delar av världen antar jag att man fortfarande sover fler i både samma rum som säng.

Trots att jag själv tycker att det är skönast när barnen sover i sina egna sängar, kan jag inse att det nog inte är helt naturligt. Vi är flockdjur och behöver varandra för att söka trygghet och värme. I alla fall för att somna. När jag väl sover är jag alldeles för varm och klaustrofobisk för att ha någon alltför nära.

Avslut

Boktjuven är avslutad och den blev betydligt mindre tung att läsa än jag befarade. Bara fantastiskt bra rakt igenom. Alla som älskar en berättelse och poetiska formuleringar bara måste läsa denna bok.

Kaoset i lägenheten har vänt och vi närmar oss målet. Nu är det bara ett par kartonger, ett gäng inplastade tavlor och tre-fyra möbler för mycket att ta hand om. Jag tror faktiskt att vi kommer att vara i god ordning till jul.

Några reflektioner

Barn tjuvringer inte längre. Enligt min 18-årige son var det inte något som de gjorde när de var små heller. I alla fall inte till främmande personer, möjligtvis till någon man känner. Hur kunde vi tycka att något var så kul som barn av i dag inte ser det minsta nöje i? Var det Hassan som tog död på tjuvringandet?

Kan höjden av brist på fåfänga vara att jogga med cykelhjälm? Jag noterade visserligen den lilla lampan på toppen av hjälmen men jag kan inte säga att den lilla detaljen på något sätt rättfärdigar den totala bristen på omdöme. Någon uns av självaktning bör finnas när man rör sig i storstadsområden.

Vi svenska älskar vår snö och kyla, hur mycket vi än försöker pådyvla vår omgivning motsatsen. En sak som vi lätt glömmer dock - hur vansinnigt skitigt det blir i hallen så fort snön kommer. Två gånger har jag hunnit med att dammsuga och torka hallen i dag. Vi sa det förra vintern och nu säger jag det igen. Vi måste köpa större dörrmatta.