En av Rasmus bästa kompisar, J, var här på middag i dag. Det är spännande att ha ett engelsktalande barn på middag. Vi fyra (Magnus är i Sverige) svenskar måste skärpa oss och prata engelska med varandra hela tiden, samtidigt som den enda engelskspråkiga är mest tyst. Av naturliga skäl. Det är inte lätt första gången man äter middag hemma hos kompisars föräldrar. Är de av annan nationalitet blir det inte lättare.
För mig är det extra roligt att få ta del av mina barns engelska. Det händer faktiskt inte så ofta.
J är ett underbart New York-kollage. Hans mamma är judinna och hans pappa är italienare. Två klassiska New York-stereotyper i samma familj. Dessutom är hans pappa professionell jazz-musiker. Hur mycket mer New York kan det bli?
No comments:
Post a Comment