Saturday, January 24, 2009

Cocktail party

Det tar några vändor innan Magnus kan bestämma sig för var vi ska parkera. Vägen är redan full av bilar och vi vill inte besvära de andra grannarna. Till slut hamnar vår Volvo ändå framför grannens tomt, men då har vi redan insett att ingen annan bryr sig om vad de andra i grannskapet skulle tycka. 

På den långa uppfarten fram till det stora huset i klassisk kolonialstil träffar vi på L med man. De bär på en stor plåt övertäckt med ugnsfolie. Jag tittar på våra tulpaner inköpta i all hast på väg till DFSF's cocktail party och inser att vi nog är fel ute. "Är det vad alla har med sig, mat?" frågar jag L. "Jag visste inte vad som gällde" fortsätter jag lite ursäktande. "Du är ny, du kan göra precis som du vill" säger L käckt och jag intalar mig själv att hon har rätt.

Hemma hos Famlijen K är det redan packat med folk och värdinnan hinner inte för en sekund fundera över vem som har med sig vad. Vi förser oss snabbt med ett glas vin och börjar se oss om efter bekanta ansikten. Cocktail partyn är egentligen Magnus avdelning. Han är fantastisk på att mingla och småprata med allt och alla. Jag vill helst hänga med folk jag känner väl. Här känner Magnus inte någon, medan jag åtminstone har träffat några stycken. Ansvaret blir därför mitt att se till att vi hittar några att konversera med.

Vi hamnar med ett par jag knappt har träffat tidigare, men frun i familjen vet att hennes dotter har spelat fotboll med min dotter. Efter att ha avverkat de första artighetsfraserna kommer vi in på temat Football och Super Bowl. Det hela slutar med att jag klämmer ur mig, vad jag tycker är ett skämt, men det faller lika platt till marken som en stor sten. Precis när jag känner mig som allra dummast, knackar en räddande ängel mig på axeln. Min svensktalande amerikanska vän K har kommit och jag blir överlycklig.

Snart ansluter även K's man E och vi pratar länge och mycket på svenska. Deras svenska är imponerande, särskilt med tanke på att det var 18 år sedan de flyttade där ifrån. Känslan är absurd att mitt i denna amerikanska miljö, prata svenska med två amerikaner. Meningen med ett cocktail party är dock att det ska minglas och vår lilla grupp upplöses till slut. Några ytterligare hinner vi småprata med innan det är dags att åka hem.

Vårt första cocktail party med Dobbs Ferry's elit är därmed avklarat och vi får nog godkänt. Någon mingelstjärna blir jag aldrig, där har jag mycket att lära av Magnus, men det duger åtminstone.

No comments: