I såväl High School som Middle School, finns både ett band och en orkester och alla dessa framträdde ikväll. Filippas vän spelar även i en kvartett som framförde ett eget stycke.
Ibland blir jag inte klok på detta samhälle. Ena dagen förfäras jag över kompetensen, servicenivån och inställningen hos charkdisken på Stop & Shop. Andra dagen förtjusas jag av en symfoniorkester bestående av vanliga high school-ungdomar.
I Sverige upplever vi att det är stor skillnad på Djursholm och Rinkeby, vilket det naturligtvis är. Men inte ens i Djursholm är den kulturella acceptansen lika hög som här i Dobbs Ferry. Då bör tilläggas att Dobbs Ferry absolut inte är New Yorks Djursholm. Här är det helt naturligt att en elev på High School spelar cello i en orkester ena dagen och bas i ett metal band andra.
Samtidigt i en annan del av countyt, bara några miles härifrån, är kunskapsnivån på en betydligt lägre nivå och kultur ett totalt okänt begrepp.
Måste man välja mellan en låg lägsta nivå men oändlig högstanivå eller hög lägsta nivå men låg högstanivå. Går det inte att ha ett samhälle med hög lägstanivå men oändlig högstanivå?
No comments:
Post a Comment