Saturday, December 27, 2008

Släktmiddag

Vad våra ingifta amerikanska släktingar egentligen tycker om inlagd sill, gravlax, Janssons Frestelse, griljerad skinka, nubbe, snapsvisor och långdans kommer vi troligen aldrig att få veta. På amerikanskt positivt vis tyktes de uppskatta vår exotiska svenska julmiddag på Annandagen. 

Svensk julmat är så långt ifrån amerikansk mat man kan komma och jag är imponerad av att alla tycktes smaka på det mesta. Att för en gång skull få vara på hemmaplan och inte vara novisen var en skön och för tillfället ovanlig känsla.

Undrar om de vågar sig hit på en midsommarfest?

3 comments:

Anonymous said...

Ungefär så har vi nog också funderat när våra snapsvisor klingat högt genom de tunna väggarna. Vad ska spanjorerna tänka! (Men vilka är de amerikanska ingifta mer än svågern??)
God fortsättning från nyfiken mor!

Kina Paulsson said...

Svågern är van med de svenska sederna, men förutom hohom hade vi hans bror med fru barn, fruns mamma samt svågerns mamma med man. Totalt var vi 15 i huset, varav 6 barn. Av de elva vuxna var vi tre svenskfödda.
Kram

Kina Paulsson said...

9 vuxna menar jag. Vi satt 11 vid stora bordet, därav min tankevurpa.