Lucia i Springhurst

Det har regnat i 24 timmar och molnen hänger nedanför trädtopparna. Trots att solen går upp runt halv åtta, är det mörkt när jag och tre barn sätter oss i bilen tio över åtta på morgonen. 

I Dobbs Ferrys stora korsning, där stadens två bensinmackar ligger, hoppar de två stora barnen ur bilen för att promenera de sista fem minuterna till skolan. Jag och Olivia fortsätter till Olivias skola, Springhurst Elementary School.

På grund av det kraftiga regnet är vissa vägar avstängda, vilket vållar problem för skolbussarna. Alla barnen kommer därför inte i tid, men framåt kvart i nio är hela klassen på plats. Endast en flicka är frånvarande. Hon missade skolbussen och hennes mamma har ingen bil. Därför kommer hon inte till skolan idag.

Hela klassen samlas på mattan i en ring och jag berättar om Sverige. Ingen vet var Sverige ligger, de flesta känner inte ens till Europa. Men å andra sidan kan de heller inte berätta vad USAs huvudstad heter, men någon vet att Bush bor där. 

De får veta att Sverige inte har en President, men däremot en Kung, utan makt. På Europakartan visar jag att Sverige ligger nästan så nära Nordpolen som man kan komma och vi noterar hur litet Europa är på kartan, trots sin stora andel av världshistorien.

Efter den korta Sverigelektionen lämnar jag och Olivia klassrummet. I korridoren trär vi på oss våra Lucialinnen, röda band och glitter. Olivia får vara Lucia och jag är tärna. När klassrummet är nedsläckt träder vi in i klassrummet, sjungandes på Natten går tunga fjät. Alla barnen sitter lika stilla och tysta som ljusen i Olivias luciakrona. Effekten av det mörka klassrummet, våra vita särkar och tända ljus, är över förväntan.

Vår korta uppvisning är snabbt avklarad och Olivia delar ut Lussekatter till alla barn och vuxna. Vi sätter oss åter på mattan och jag har högläsning ur boken "Christmas in Noisy Village" (Jul i Bullerbyn). Skolan månar om sitt oberoende, men utestänger inte traditionerna. Istället bejakar man alla, helst via föräldrarnas engagemang. 

Barnen uppskattar Astrid Lindgrens berättelse om en jul för länge sedan. Efteråt får de räcka upp handen och berätta vad de tycker bäst om i sagan. Alla vill delta och det är tydligt att de verkligen har lyssnat på historien.