Vardagsbekymmer

Min förmiddag är planerad i detalj. Lämna Olivia vid skolbussen klockan 8.05-8.10, möta min hudterapeut på A&P:s parkering i Hastings klockan 8.15, för att köpa en kräm jag har saknat (efter att ha lämnat min kära vän C, tillika hudterapeut, i Sverige, har jag lyckats hitta USA:s bästa som även har högst personlig service) och därefter åka till Valley Stream på Long Island för att jobba.

Precis när bussen kommer upptäcker vi att Olivia inte har sin ryggsäck med sig. Jag hinner inte hämta den innan bussen kommer och försöker få Olivia att förstå att det är inte hela världen om hon inte har med sig ryggsäcken en dag. Hon äter ändå inte sin snacks. Olivia håller inte med, utan blir helt förstörd. Gråtandes kliver hon på bussen samtidigt som jag kommer överens med busschauffören att stå beredd med ryggsäcken när de åker samma väg tillbaka till skolan.

Jag tittar på klockan och inser att mitt möte med hudterapeuten ligger risigt till. Men i nöden prövas vännen och vår busshållplatskompis C erbjuder sig att vänta med ryggsäcken så att jag kan åka iväg. Efter transaktionen på parkeringsplatsen bär det iväg till jobbet och eftersom jag har passerat Hastings på vägen, tar jag en annan väg än vanligt. En väg som visade sig innebära betydligt fler köer än min vanliga väg. Om jag inte insett det tidigare, inser jag nu att detta inte kommer att vara min dag.

På jobbet går det i alla fall bra och jag ser fram emot att kunna jobba lite längre, eftersom Olivia har en playdate efter skolan. Men en dag som denna ringer skolsköterskan och berättar att Olivia klagar över magont. Bara att ta bilen och åka hem. Sedan sover Olivia hela eftermiddagen och nu ligger hon vid mina fötter i soffan och vägrar att gå och lägga sig trots att klockan är efter tio på kvällen.