Trots den långa väntan kommer vi ändå inte alltför sent till festen. Vi träffar på en hel del bekanta och känner oss som en del av Dobbs Ferrys grädda när vi minglar runt. Jag har ett uppdrag för kvällen, vilket innebär att jag ska dela ut auktionsspadar och program till anländande gäster mellan 7.30-8.30 pm, men för övrigt är det bara nöje som gäller.
Mitt uppdrag är ett precis lagom ansvarsfullt anser jag, ända tills jag står bakom disken och får min första gäst. Då inser jag att ett av de svåraste sakerna på ett främmande språk, i alla fall för mig, är namn och bokstaveringar av namn. Det ska gå så vansinnigt fort och min hjärna kopplar inte direkt utan måste tänka till först. Som tur var har jag stöd av A bakom disken, som har stor internationell erfarenhet och själv inte är infödd amerikan. Till slut har vi mer roligt åt svårigheterna än svär åt dem.
Samtidigt som jag sliter på mitt håll, passar Magnus på att utforska allt som ska utauktioneras. Kvällen består dels av en mängd "silent auctions" och ett urval av "live auctions". En "silent auction" går till så att man skriver upp sitt bud på ett formulär. Om någon vill bjuda över, skriver de på raden under. Det mesta hamnar snart på betydligt högre nivåer än vad vi känner oss beredda att bjuda och det slutar med att vi inte bjuder på någonting.
Föremålen i "live auction" är av varierat slag - biljetter till Grammisgalan, Knicks-biljetter, vecka i någons semesterhus, 6-rättersmiddag i hemmet tillagat av kock, rektor för en dag (avsett för ens barn) samt några till. Auktionsförrättarna är superprofessionella och lyckas komma över $1000 dollar för nästan varje objekt.
Efter auktionen är det dans till live band och fler än jag trodde tar chansen och rockar loss ordentligt.
No comments:
Post a Comment