Hårsalonger

Första gången jag klippte mig här i USA gick jag till Dobbs Ferrys klassiska hårsalong, Danielle's Unisex, på en av huvudgatorna. Dessförinnan hade alla barnen klippt sig där och jag hade därmed lite koll på stället. 

Trots att de tre hårfrisörskorna är relativt unga, känns det som att kliva in i en salong från 50-talet. Lokalen är klassisk, helt utan moderna attribut, frisörskorna har likadana rockar på sig och de småpratar med varandra på ett sätt som för tankarna till filmen Steel Magnolias, men utan den familjära stämningen.

Sedan mitt förra hårsalongbesök har en ny salong öppnats, bara några meter ifrån Danielle's. Det är en helt annan typ av salong. Den andas New York City istället för småstad och de som jobbar där har vanliga kläder, inte likadana rockar. En annan rolig detalj är att ägarinnan är halvsvensk. Hon förstår mer svenska än hon pratar, men i alla fall. 

Dit begav jag mig därför vid mitt andra frisörbesök och ägarinnans manliga kollega tog sig an mitt slitna hår. Min manliga frisör förstärkte ytterligare Manhattan-känslan på salongen med att vara så typiskt Manhattan-gay. Inte ung och fjollig, utan medelålders och normal. Men ändå kunde jag genom hans fingrar känna hur han och hans partner (han berättade att han hade en partner) höll stora koleriska middagar i sin våning på 1:a Avenyn, hur de gick på The Met tillsammans med sina gaykompisar och promenerade med sin lilla hund i Central Park. Där har vi mina fördomar om böglivet på Manhattan.

Ut från salongen kom jag i alla fall för första gången någonsin med rakt hår. När han började föna ut lockarna, stoppade jag honom inte för en gång skull. Varför inte prova på att vara rakhårig åtminstone en dag i livet? Det var riktigt roligt, tyckte speciellt Olivia som skrattade länge när jag träffade henne vid bussen.