Busstop

Såsom jag tidigare har berättat är vi fyra familjer som varje vardagmorgon möts klockan åtta vid vägkorsningen Oliphant Avenue och Palisade Avenue, för att lämna över våra barn till skolbussen. Förutom Olivia och jag är det den kanadensiska mamman med sin son C, juristfamiljen med sina döttrar A och S samt reklam- och bokförläggarfamiljen med sonen M. 

C är äldst i församlingen. Jag tror att han går i andra eller tredje klass. A och M går i kindergarten såsom Olivia. Lilla S är bara tre år och får inte åka med i bussen. A och M är kompisar sedan långt tillbaka och brukar ägna morgnarna åt att driva sina föräldrar till vansinne. Antingen genom att försinna in i A's trädgård, som ligger precis vid bushållplatsen eller genom att praktisera karate på varandra.

Nästan varje morgon utspelas ett stort drama mellan systrarna A och S. A vägrar att ge sin syster en kram innan hon kliver på bussen. Föräldrarna (de lämnar alltid båda två) brukar också få vara utan ömhetsbetygelser, så det är egentligen inget personligt. För S är det emellertid mycket kränkande med stora scener som resultat.

I morse blev S som vanligt lämnad utan någon kram, men det passerade utan någon större dramatik. Jag stod kvar en stund efter att bussen hade åkt och pratade med S's mamma. Vid mina fötter står plötsligt en liten treårig flicka med stora blå ögon och fantastiska korkskruvar - "Can I have a hug?"

Självklart får S en stor kram och jag vill nästan inte släppa den lilla sötnosen. Fortfarande är jag alldeles varm i hjärtat av denna underbara start på dagen.