Apollo Theater

"Med stor glädje kan jag härmed presentera, ett av dagens stora dragplåster - Tom Jonettes!" ropar konferenciern exalterat. In på Apollo Theater's scen kommer fyra kvinnor i sina bästa år. En engelsklärare från Long Island och tre svenskor bosatta i Westchester County. Gruppen framför klassikern She's a Lady och möter därefter publikens ovationer.

-----  60 minuter tidigare ------

Vi träffas som vanligt på tåget in mot stan, men i dag med Harlem - 125th Street som slutstation. Eftersom det är en timme kvar innan rundturen på Apollo Theater börjar hinner vi med en kaffe på Settepani innan. Ett mycket civiliserat vattenhål i en annars ganska ruffig omgivning.

Det är första gången jag besöker Harlem och jag är förvånad över hur annorlunda allting är mot övriga Manhattan. Här lyser turisterna med sin frånvaro och andelen vita på gatorna är markant liten. Eftersom klockan är tio på förmiddagen känner vi oss inte på något sätt otrygga, men jag hade inte känt mig lika säker klockan tio på kvällen.

När vi kommer fram till Apollo Theater strax före klockan 11, inser vi att dagens rundtur är förbokad. Eller rättare sagt, man är alltid tvungen att förboka rundturer på vardagarna och då för minst 20 personer. Dagens grupp består av 75 seniors (12:e klass) från en High School på Long Island tillsammans med några av sina lärare.

Vi hör oss för om vi inte kan få smita med i gruppen, nu när vi ändå är där. När guiden får höra att vi är från Sverige, låter han oss hänga på, för 16 dollar per person. Har vi åkt så långt bara för att besöka Apollo Theater i Harlem, är det klart att det finns rum för oss. Att vi bor i Westchester County, cirka 25 minuter bort, tycker vi inte är nödvändig information.

Gruppen samlas i teaterns salong och vi slår oss ner i bänkarna. Guiden berättar för eleverna att tre svenskor är med familjen i dag (han benämner ständigt gruppen som "familjen" och vi är alla hans bröder och systrar) och vi vinkar käckt. Efter en lång, men mycket underhållande föreläsning om teaterns historia är det dags för Amateur Night. 

"Ni har nu tre minuter på er att skrapa ihop tio stycken nummer att framföra här på scenen. Deltagande är frivilligt och ni får vara i vilka konstellationer ni vill." 

Ett himla tjatter börjar bland eleverna. På äkta amerikanskt vis uppvisas inga som helst tveksamheter. Samtidigt kommer en av lärarna fram till oss och frågar om vi vill köra bakom henne när hon framför She's a Lady. Självklart vill vi det. Doa och svänga på höfterna är vi ganska bra på.

Första numret är Michelle. En liten flicka med stor röst som framför "I wanna hold your hand" med den bravur att till och med teatermedarbetarna letar sig fram ur sina gömmor för att lyssna. Därefter kommer rap, bugg, African-american step dance, Thriller-dans, Mercy och naturligtvis Tom Jonettes.

Så gick det till när jag stod på Apollo Theater's scen i Harlem. Samma scen som Stevie Wonder, Michael Jackson, Ella Fitzgerald, Billie Holiday, James Brown, Chris Rock, Adam Sandler mm mm började sina karriärer på.