The Ting Tings

Magnus och N sitter i baren på Taboon när jag och C kommer dit på måndagskvällen. Eftersom bordet är redo slår vi oss ned för att beställa. Taboon är inte bara namnet på restaurangen utan även namnet på ett arabiskt bröd som serveras till förrätten. Ett varmt gyllenbrunt bröd, toppat med olivolja, salt och rosmarin. Till förrätt delar vi på tsatsiki, ceviche och zucchini cakes och till varmrätt beställer jag en Lamb Osso Bucco. 

Efter middagen promenerar vi fyra kvarter upp till Terminal 5 på 56th Street. Precis som vi har väntat oss är medelåldern på folksamlingen ute på gatan betydligt lägre än medelåldern för vårt sällskap. För att komma in i lokalen passerar vi tre kontroller. Först måste vi legitimera oss, ingen under 21 år får komma in i lokalen. De kontrollerar alla, så att vi även måste visa upp våra körkort är inget vi ska ta personligt. Därefter är det säkerhetskontroll och sist biljettkontroll. 

Terminal 5 är en konsertlokal i tre plan utan några sittplatser. Lokalen är skabbig och mörk, som en blanding av gamla Ritz och O-baren. Dricka serverars i plastmuggar, vilket ytterligare förstärker sjabbigheten. Först till kvarn är principen som gäller och det är inte vi. Eftersom vi inte har lust att tränga ihop oss med de värsta entusiasterna på parkett, beger vi oss upp till andra balkong där vi lyckas få en skaplig ståplats.

Prick halv tio börjar The Ting Tings sin koncert och publiken jublar. Själv har jag knappt hört bandet innan utan blivit meddragen av entusiasterna N och C. Musiken är inte riktigt min smak, utan den stora behållningen är att vara där och titta på alla människorna omkring mig. Jag kan inte minnas när jag var i en liknande lokal senast, men jag är övertygad om att jag var betydligt mer rund under fötterna den gången.