Syrsor, som här kallas crickets, är vanliga i källaren, men tidigare har vi inte haft dem inne i huset. Att de kom in just i helgen, kan bero på de få (två) tillfällen jag stod med dörren öppen och delade ut godis. Kanske att de då drogs till ljuset och värmen och snabbt skuttade in.
Våra syrsor har mycket lite med Benjamin Syrsa att göra. De är grå, fula och vissa är stora som källarspindlar. Att döda dem är inget alternativ, dels för att jag inte tycker om att döda djur och dels för att de är alldeles för stora för att krossas under en flugsmällare. Vi jagar dem därför med en burk. Magnus uppgift är att blända dem med en ficklampa medan jag stoppar burken över dem. De är snabba som blixten så det är inte helt enkelt.
Jordekorren hittade vi i filten i TV-rummet. På något sätt hade den tagit sig in, hittad en tomat i köket att gnaga på och därefter gosat in sig i vår mysiga yllefilt. Jag hittade den när jag och Olivia skulle vika ihop filten på lördagsmorgonen. Den låg där platt som en planka och i några sekunder försökte jag komma på om det var ett av Olivias mjukisdjur, eller om den var riktig. Sedan sprang den i väg och jag förstod att den var i allra högsta grad riktig.
Vi har ju fått lite rutin på att jaga ut jordekorrar ifrån TV-rummet, så vi använde oss av samma metod som sist. Den här rackaren hade emellertid fått smak på det ljuva livet här inne och ville absolut inte springa ut. Men till slut lyckades vi i alla fall mota ut den, mycket motvilligt från hans sida.
No comments:
Post a Comment