Att på nära håll få följa det viktigaste amerikanska valet på mycket länge, har naturligtvis varit faschinerande. Om inte annat bara för att försöka förstå varför detta val betraktats som så viktigt.
Vi var inbjudna på två valvakor. I våra kvarter behöver ingen oroa sig för att råka bjuda in någon på valvaka som visar sig hålla på en annan kandidat än man själv gör. McCain-skyltarna lyser med sin frånvaro i trädgårdarna.
Vi beslutade oss för att börja kvällen hos Rasmus skolkamrats föräldrar några kvarter härifrån och därefter avsluta hos våra grannar mittemot. I båda sällskapen fanns det flera som hade tillbringat de senaste dagarna i Pennsylvania som volontärer. New York State och Pennsylvania samarbetar i kampanjarbetet och eftersom New York-bor inte behöver övertygas (62 procent till Obama) lades all energi på Pennsylvania. Vilken glädje det blev när det visade sig att Pennsylvania hade valt Obama med siffrorna 55 procent mot 44 procent.
Spänningen var naturligtvis stor, även om alla var ganska övertygade om att Obama skulle vinna. Slutresultatet kunde inte avslöjas innan röstningen hade avslutats på västkusten men prick klockan 11 avslöjades det - Obama hade valts till USAs 44 president.
Obamas segertal kommer självklart att gå till historien. Ytterligare ett tal att analyseras på retorikkurser. Även McCains tal fick väl godkänt av våra demokratiska vänner. "Om han hade talat så här under kampanjen hade han kanske vunnit" var omdömet.
Jag försökte höra mig för, varför just detta val var så viktigt. "Därför att klyftan mellan de två kandidaterna aldrig varit större", svarade någon. "Därför att det bara är 40 år sedan svarta fick rösträtt och nu har vi möjlighet att få vår första svarta president", svarade en annan. Självklart spelade den finansiella krisen, krigen i Irak och Afganistan och missnöjet med Bush in. Alla ville ha en förändring, men i olika riktingar.
Nu återstår det att se hur stor förändringen blir.
No comments:
Post a Comment