Fredagen tillbringade jag tillsammans med några före detta kollegor som var på besök i New York City. Eftersom Rasmus skulle vara barnvakt på lördagkvällen, sov Olivia över hos våra svenska vänner i Tarrytown på fredagkvällen. Tonåringarna fick klara sig själva, de är ändå aldrig hemma en fredagkväll.
De fick båda tusen förmaningar om att inte dra hem massa kompisar. Jag såg framför mig hur det skulle vara stor fest i vårt hus när jag kom hem och att någon skulle blir alkoholförgiftat, med följden att jag skulle bli stämd och hamna i fängelse resten av mitt liv.
Allt gick emellertid bra. Jag hade en mycket trevlig kväll ute och barnen skötte sig, åtminstone så vitt jag vet. Tyvärr hade jag nog lite för trevligt på fredagkvällen och vaknade med huvudvärk på lördagsmorgonen. En huvudvärk som dessvärre inte riktigt gick över på hela lördagen.
Lördag kväll var det äntligen dags för The Metroplitan Opera. Eftersom Magnus fortfarande befinner sig i Sverige hade jag kallat in ersättare i form av en annan Skanskafru i grannskapet. Vi började kvällen med en drink på Mandarin Oriental Hotel innan vi gick vidare till operan.
Trots min huvudvärk var företällningen precis så fantastisk som jag hade föreställt mig. Allt var perfekt. Sångarna, orkestern, scenografin, publiken och miljön. Jag tror till och med att jag lyckades gråta med hedern i behåll.
Det är nog dags att boka nästa operabesök redan nu.
2 comments:
Kära Kina.
Nu har jag läst dina ord igen. Jag tekoppen och frukostbordet i Skanstull i Stockholm. Det är klarblå himmle och precis 0 grader. Du skriver så bra, rörande, roligt och allvarligt. Tack för din blogg. Det piggar alltid upp att få höra en historia. Och för övrigt förstår jag mkt väl att du kommer att sakna det naturliga "pratandet" I USA. Det gör jag med. Kram Tove
Stort tack Tove! Jag blir så glad för lite uppmuntran.
Stor kram Kina
Post a Comment