Som vanligt blir saker aldrig som man har tänkt sig. Istället för att ägna några timmar på måndagen åt inbjudningar inför helgens fest och därefter rensa i skåp och garderober, blev det fler än några timmar åt inbjudningarna och resten av tiden åt helt andra saker.
Bland annat hade vi fått ett brev från vårt bilförsäkringsbolag. De ville att vi skulle göra en Confirmation of Physical Damage Coverage. Jag som inte ens hade anmält till försäkringsbolaget att vi hade en buckla på bilen. Och nu är den ändå lagad. Efter ett par samtal förstod jag att detta hade inget med min buckla att göra, utan är en ren rutinkontroll som de alltid gör. Nu måste jag bege mig till en verkstad för Photo Inspection. Åtminstone ska det inte kosta mig något.
Därefter slog det mig att vår telefon i köket (den som vi har sparat åt husägaren hos ett annat telefonbolag än den lina vi använder) har varit tyst ett bra tag. Det där att man inte saknar kon förrän båset är tomt, stämmer inte när det gäller telefoner. Nu när jag tänkte på det, har den nog inte ringt på flera månader. Inte har jag saknat alla telefonförsäljare som brukar ringa på den linjen.
Det blev till att ägna en timme åt att reda ut vad som hade hänt. Först blev jag kallsvettig av att vi kanske hade glömt att betala räkningen och de hade stängt av telefonen. Men så var det inte. Enligt den automatiska röst jag fick prata med hos Verizon var det troligtvis ett fel i deras system. Lite otillfredsställande att inte få prata med en levande person, utan bara hänvisas till en artificiell röst, även om hon var mycket trevlig och förstående.
Dagens sista utredning var en återkommande räkning från ett läkarbesök Filippa gjorde i november förra året. För fjärde gången har läkaren skrivit fel i sin ansökan till försäkringsbolaget, vilka därmed vägrar att betala. För fjärde gången hoppas vi att det ska bli rätt nu när vi har rett ut vad som har blivit fel. Blir det inte rätt denna gång, hoppas jag att vi har hunnit lämna landet innan vi får nästa brev.
I dag ska det blir andra bullar. Nu har jag inga outredda papper som ligger. Så fort jag har skrivit klart det här och druckit upp mitt kaffe, ska jag ta itu med skåp och garderober. Innan det är dags för Photo Inspection.
3 comments:
Jag sitter också här och undrar om jag egentligen inte borde ägna en stund åt att rensa ut lite, men hjälp så motigt... Är så himla trött på att prtata flytt med alla jag träffar. Hade helst velat låtsas att flytten aldrig kommer att inträffa och sedan bara försvinna som Askungen vid tolvslaget... /My
Men är det inte skönt att sen slippa alla dessa utredningar? För det måste du i alla fall hålla med om att det inte är lika rörigt i sverige med allting. Det flyter liksom lite lättare. Eller är det bara det att jag förstår det svenska systemet bättre. Själv håller jag på att bli galen på alla samtal som måste ringas och papper som måste skrivas hela tiden! Men, jag kommer sakna er här och hoppas verkligen vi hinner ses innan ni drar!
Kram
Jag håller med er båda. Det är otroligt motigt att rensa och förbereda en flytt man inte ens ser så mycket fram emot. Fast å andra sidan kommer vi att slippa all denna otroligt jobbiga byråkrati. Det måste vara värre här, det kan inte bara bero på att vi är utlänningar. Självklart måste vi ses innan vi flyttar hem, Anna!
Post a Comment