Midsommarafton

Inget är större och viktigare för en svensk än Midsommar. USA's stora högtider firas med en parad. Varenda liten småstad stoltserar med egna parader flera gånger per år. En parad är inkluderande. Många kan delta och resten kan stå brevid och titta på. En parad utan publik är ingen riktig parad, varför publiken är lika viktig som de som går i paraden. 

I Sverige firar vi våra högtider privat. På Midsommar träffas släkt och vänner, gärna på någons sommarställe. Där vet varenda infödd svensk hur det ska gå till. Vad och när det ska ätas, hur en midsommarstång ska se ut och vilka sånger som ska sjungas när man dansar runt stången. Man kan tossa ihop vilka svenska familjer som helst utan risk för några större krockar i traditionerna. 

Hur inkluderande är det? Om man inte är född i Sverige, inte har några svenskfödda vänner, hur ska man då veta vad som förväntas av en på Midsommarafton? Kommer man ens att känna någon vilja att lära sig? Om detta vet jag ärligt talat inte någonting. I min svenska värld förekommer endast infödda svenskar som alla vet exakt hur en Midsommar ska se ut. Nu när jag själv har varit utlänning i ett år, bör jag nog lära mig mer om hur det är att vara utlänning i Sverige.

Vår egen Midsommarafton firade vi med våra svenska Skanska-vänner på klassiskt svenskt vis (Chicken Satay kanske inte är klassisk midsommarmat, men det var väldigt gott), förutom att vi inte lyckades hitta någonting att bygga midsommarstång av.