Utomhus

I Sverige säger vi, "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder". För oss svenskar är det av högsta vikt att barnen på dagis är ute många timmar varje dag. I skolorna måste barnen vara ute på rasterna oavsett väder. Jag tror att först från och med högstadiet har barnen rätt att hänga i korridorerna på rasterna. 

Här i USA finns det dåligt väder, punkt. Självklart ska barnen inte vara ute på rasterna om det regnar eller om temperaturen går under 0 C. På High School är det inte ens en fråga, de har inga raster. Lunchrast i och för sig. För övrigt är det inte mer än fyra minuter mellan varje lektion. Jag vet inte hur det ser ut på Pre-schools eller Daycare, det kan hända att man där har en annan inställning. Men i Kindergarten är de garanterat inte ute idag, när det regnar.

Varför är det så viktigt för oss svenskar att vara ute? Beror det på vinterns mörker? Vet vi att vi måste passa på att vara ute när det går och därför även är ute när det egentligen inte går? På varje dagis pågår den ständiga diskussionen mellan föräldrar och personal. "Barnen är väl ute tillräckligt?"

Vädret är i och för sig mer intensivt här än i Sverige. Speciellt i New York sa en före detta Los Angeles-bo till mig i morse, när vi väntade på skolbussen i regnet. När det regnar, regnar det verkligen och den fuktiga luften gör kylan ännu mer påtaglig än vår torra kyla i Sverige. 

Men jag tror ändå att vår inställning, som allt annat, bottnar i vårt lutherska arv. Det ska vara lite motigt.