Papiermacher

Olivia har "Art" i skolan. Vem har bestämt att svenska skolbarn ska ha "Bild"? "Teckning" som det hette när jag började skolan, är inte heller så spännande. Men Bild? När man kan ha Konst? Konst är kreativt, intressant, utmanande, lockande, svårt, roligt och vackert. Men Bild, vad är det? Platt, ointressant och fantasilöst. 

I dag har jag varit med på Olivias Konstlektion och hjälpt barnen att göra pumpor i papiermacher. Det är fantastiskt att se ordningen som råder i klassrummet. Barnen har Konst i ett särskilt Art room och innan de får gå in i klassrummet samlas de på led utanför. Barnen går sedan in en och en, efter att läraren har klappat dem på huvudet. Jag antar att klappen är ett sätt för barnen att vänta på sin tur.

Alla barnen samlas lugnt och sansat på mattan och hälsar en och en på fröken. Sedan är det föräldrarnas tur. Vi är fyra mammor som är inkallade som extrahjälp. Olivia får berätta för klassen att mitt efternamn är Paulsson (hon säger det så tyst att jag får fylla i). Därefter säger hela klassen unisont: "Good morning Mrs Paulsson". Endast efternamn används på vuxna i den amerikanska skolvärlden.

Barnen får titta på när läraren tillverkar "Häxbrygden" som de kallar papiermacher-smeten och får även känna på och beskriva mjölet och saltet. De sjunger en häxsång tillsammans medan läraren högtidligt rör i brygden. Så fort barnen ska vara uppmärksamma säger läraren: "Stop, look and listen" (eller någonting ditåt) vilket alla barnen repeterar sjungande i kör. Intressant att se.

När det är dags för tillverkningen är vi vuxna ansvariga för varsitt bord med fyra barn vid varje. Jag kan inte komma ihåg när jag tillverkade något i papiermarcher senast, men det är underbart kladdigt. Vi smetar tidningsremsor och häxbrygd på papptallrikar som nästa vecka ska förvandlas till oranga pumpor. 

Lektionen går alldeles för fort, jag skulle kunna tillbringa hela dagen där inne. Både för att få fortsätta kleta papiermacher på papptallrikar och för att få iaktta Olivia i sin klass.