Hemläxor

Olivia har fått sina första hemläxor från skolan. Dels ska hon lära sig sin egen id-kod på fem siffror för att kunna köpa mat i skolans matsal (om hon inte lär sig koden, hjälper hennes lärare henne. Hon blir inte utan mat) och dels ska hon lära sig "The Pledge of Allegiance". 

Alla före detta utbytesstudenter vet naturligtvis vad det är. Kanske alla andra också? Det kanske bara var jag som inte visste? Jag berättar i alla fall.

Varje morgon börjar skoldagen på samma sätt för alla barn i amerikanska skolor. Det kanske bara gäller Public Schools, jag är inte säker. Troligtvis inte. Stående vid skolbänken, med handen på hjärtat och blicken fast på den amerikanska flaggan läser barnen "The Pledge of Allegiance" (ungefär "Trohetseden"):

"I pledge allegiance to the flag

of the United states of America

and to the Republic

for which it stands,

one Nation under God,

indivisible

with liberty and justice for all."

I Sverige har vi problem med nationalistiska ceremonier. De uppfattas som uteslutande snarare än förenande. Här är de självklara och inbegriper alla. Även oss som kom hit för två månader sedan. 

Jag tror att vi i Sverige glömde bort att ersätta morgonbönen när den försvann, med något annat. Nu är det försent. Att försöka införa någon form av ceremoni i klasserna i dag, skulle bli som när Birgit Friggebo sjöng "We shall overcome" i Rinkeby. Vi får nog förbli utan morgonritual.