Sociala funderingar

Vid busshållplatsen står en kvinna med sin nioåriga son. Pojken vilar trött sitt huvud mot mamman. Klockan är kvart i åtta på kvällen och kvinnan har troligen jobbat sedan tidigt i morse. Med stor sannolikhet är det inte första gången de står vid busshållplatsen i mörkret. Förhoppningsvis kommer de att vara hemma före halv nio. Det är inte lätt att laga bra och näringsriktig mat när man kommer hem klockan halv nio på kvällen. Inte heller att vara ett stöd i läxläsningen.

Själv är jag på väg till ett möte med Dobbs Ferry Schools Foundation. där vi förbereder för den gala som ska dra in ännu mer pengar till våra redan priviligierade barn. Jag parkerar min stora bil tillsammans med de andra tiotalet SUVarna utanför det stora huset där vi har vårt möte. Värdinnan bjuder på vin med tilltugg och vi planerar hur vi på bästa sätt ska få in så mycket pengar som möjligt på galan.

I opriviligierade områden kommer flertalet av barnen inte i säng förrän runt tio på kvällarna, på grund av att föräldrarna jobbar sent. Ofta med minst två olika jobb. I dessa områden finns inga pengar att hämta genom glamorösa galor. Allt sämre testresultat i skolorna ger allt mindre pengar, enligt det system som kallas No Child Left Behind. Ett motsatt system mot vad vi har i Sverige således.

Trots ett system som så tydligt gynnar de redan gynnande tror jag inte att andelen "klassresenärer" är fler i Sverige än här. Mina iakttagelser av de sociala skillnaderna här i USA har inte förändrat min syn på det svenska systemet eller min politiska tillhörighet. Jag kan bara konstatera att varken Sverige eller USA har hittat ett system som lyckas ta hand om de mindre priviligierade i samhället, varken med No Child Left Behind eller Sveriges sociala välfärdssystem.