Lössnö

Världens bästa tonåringar kanske klagar lite ibland när jag väcker dem klockan halv nio en söndagmorgon för att besöka något obskyrt museum. De grymtar även lite när jag väcker dem klockan sju på vinterlovet, för att vi alla ska vara i backen halv nio. Trots detta är de först ut genom dörren varje morgon och plockar ut allas vår utrustning ur förrådet.

Sista skiddagen är det riktigt kallt ute. Kylan förstärks ytterligare genom den kraftiga vinden. Eftersom det har snöat hela natten är vi sugna på lite lössnöåkning och trotsar den bitande kölden. Jag och Magnus har dagen innan fått ett tips om hur vi kan få tillgång till en av de stängda backarna bara genom en liten kortare promenad med skidorna och vi tar med oss Filippa och Rasmus på detta äventyr. Trots att klockan bara är nio på morgonen är vi inte först ut i den hemliga backen, men det är ändå kul att plöja genom snömassorna. 

Efter lunch åker jag och Magnus tillsammans med Olivia och det är jätteroligt att se hur mycket hon har utvecklats under veckan. Om hon första skiddagen var en trygg, men långsam traktor i backarna, har hon nu blivit en pigg Mini Cooper.

Klockan tre på eftermiddagen är det dags att återlämna Olivias utrustning och vi tycker alla att det räcker för den här gången. Vi är riktigt nerkylda allihopa. Rasmus har dessutom lyckats ställa sig på huvudet rakt ner i snön när han och Filippa var ute i skogen och körde, vilket inte gör saken bättre. 

Vid femtiden anländer vi till det hotell i Bennington där vi ska sova sista natten på skidveckan. Där trängs vi alla fem i två queen size-sängar och det känns ungefär som om vi är ute och campar.