I tidigare inlägg har jag beskrivit Lilla O:s väg till skolan och jag måste bara återigen konstatera att den promenaden aldrig blir tråkig.
I går morse stod vi halvvägs och väntade på en av Lilla O:s gåkompisar. Eftersom trafiken inte är direkt ymnig på trottoaren stod vi mitt på och väntade. Kanske lite slarvigt av oss, men ingen stor sak i mina ögon. Det höll dock inte den promenerande surtanten med om som med missnöjd blick trängde sig mellan oss och därefter gjorde ett tecken mot tinningen till sin väninna. Den där gesten man använde som barn när man tyckte att någon var helknäpp. Här kan man alltså inte bara mötas av Road rage utan även Sidewalk rage.
I morse hade vi en helt annan upplevelse. Vi går sida vid sida på trottoaren och möter en äldre dam som tittar på oss båda och utbrister med ett leende - Åh ni måste vara mor och dotter! Så söta ni är båda två.
Ganska enkelt att räkna ut vilken av de båda damerna som är lyckligast.
2 comments:
Haha! Själv fick jag bryt på en lastbil i vårt område i morse. På Gretas busstopp är det 8 barn, på morgonen är det ca 4 syskon där också. Skrek åt lastbilschauffören att han måste köra långsamt när det är så mycket barn i området. Han tyckte tydligen själv att det inte alls gick fort.
Kram
Det gjorde du helt rätt i. I vårt kvarter var det en dam som tutade på ett litet barn i en trampbil för att barnet var i vägen. Ibland undrar man hur folk tänker eller om de tänker.
Post a Comment