Bullerbyn

För att fira att vi har klarat av första etappen mot våra amerikanska körkort (jag är högst medveten om att det egentligen inte är en utmaning att ta körkort i det här landet, men när man måste göra det för andra gången känns det lite motigt) promenerar vi till grannstaden Hastings-on-Hudson och restaurangen The Mill.

Där möts vi av samma servitör som brukar möta oss på vårt favoritfik Antoinette. Han fyller ut sina korta cafédagar med kvällsjobb. Eftersom kvällen är ljummen och skön sätter vi oss ute, utan att inse att vi sätter oss i händelsernas centrum så här en onsdagkväll i september. Det visar sig att områdets kvällsöppna vinbutik befinner sig precis tvärs över gatan och en kvällsöppen vinbutik är som ett vattenhål i skymningen.

Min hudterapeut parkerar sin glänsande Ford Falcon från 1961 på andra sidan gatan och jag får chans att säga hej och påminnas om att jag bör boka ett möte med denna skönhetens gudinna. Samtidigt kommer Olivias kompis mamma förbi för att fylla på cocktailförrådet. Den kanadensiska damen vi brukar möta vid vår förra kvarterspool promenerar med raska steg mot samma mål. Strax kommer den skolbussfärgade skåpbilen med vår 80-åriga granne.

Jag brukar säga att våra kvarter i Vasastan är som en liten by där man ständigt stöter på folk man känner. Men vår by i Vasastan är ingenting mot den Bullerby vi bor i nu och då inkluderas även vår grannstad Hastings-on-Hudson.