Efter en vecka med ganska uselt väder var vi äntligen lovade sol. Lördag var det dessutom. Tonåringarna hade som vanligt egna planer, men vi andra sex klämde in oss i bilen och gav oss av till Jones Beach på Long Island.
Vi hade sett framför oss hysteriska köer och trängsel på stranden, men säsongen är ännu bara i sin linda och jag antar att det fortfarande anses som lite småkyligt för trängseln uteblev. Stranden var inte fullt så öde som när jag och barnen var där sista september förra året, men vi hade gott om plats att bre ut oss på.
Vattnet var självklart iskallt men det brydde sig inte småtjejerna om. De sprang fram och tillbaka i vattenbrynet och lekte i de stora vågorna. Jag är hysteriskt rädd för att strömmarna ska ta tag i barnen om de kommer för långt ut, men de höll sig på lagom nivå.
Efter denna långa vinter hade vi lyckats glömma bort vad den starka solen gör med vita kroppar. Jag tyckte att jag smorde in mig ordentligt, men de ställen jag hade missat avslöjade sig direkt på vägen hem. Bland annat har jag nu stora röda fläckar på fötterna.
No comments:
Post a Comment