I Dobbs Ferry har vi bland annat en notary public i blomsteraffären, av alla ställen. Dit beger jag mig för att få min namnteckning på en medical form för Filippa bevittnad. När jag kommer dit visar det sig att hon inte jobbar denna vecka och jag frågar om de i affären känner till någon annan.
Precis tvärsöver gatan finns Lindberg Tax där butiksbiträdet i blomsteraffären tror att man kan hitta en notary public. Jag knackar på och kliver in i ett enrumskontor, med en ensam man vid skrivbordet. Jag har kommit rätt.
Efter att ha hört min brutna engelska frågar han om jag är från Europa. - Ja, från Sverige, svarar jag. Mina farföräldrar var svenska, berättar han. Därav det svenskklingande namnet. Han talar om att han är till hälften svensk och till hälften engelsk, men i dessa trakter är det bättre att vara svensk än engelsk. Engelsmännen står inte högt i kurs hos vår stora irländska befolkning.
Vårt samtal fortsätter en stund och han visar mig att han brukar lyssna på Tryggare kan ingen vara på YouTube. Jag tipsar honom om Den blomstertid nu kommer som ett alternativ.
I denna stad vet man verkligen aldrig vad som väntar bakom nästa krök.
No comments:
Post a Comment