Eftermiddagsaktiviteter

Alla amerikanska "public high schools" ger möjlighet till att utöva sport på eftermiddagarna. Sporterna varierar efter säsong. På hösten spelas Football och Soccer, på vintern Basketball och Winter Track samt på våren Lacross, Baseball och Track. Dessutom finns andra sporter men de kan jag inte placera. Väljer man en sport krävs närvaro varje dag och varje träning pågår cirka 1,5 timme.

Filippa vill inte göra annat än att spela fotboll och har därför anslutit sig till ett klubblag istället, dessa finns också. Filippa deltar även i Creative Writing Club, som träffas 1,5 timme varje torsdagseftermiddag. 

Rasmus är glad över att göra ingenting, men det är inte vi, varför vi tvingade honom att välja någonting. Han valde Track och inom Track valde han långdistanslöpning. Varje eftermiddag efter skolan springer han därför numera cirka en timme tillsammans med en mängd andra skolkamrater från samtliga årskurser på High School. (Till de stränga föräldrarnas försvar kan jag meddela att även Rasmus bästa kompisar har Track och att Rasmus är riktigt duktig på att springa. Så duktig att han som enda Freshman fick åka med på vårens första tävling.)

Hur kan vi i Sverige med vår "breda folkrörelse" på något sätt mäta oss med detta? Jag är övertygad om att fler barn i 14-18 års ålder deltar i sportaktiviteter på eftermiddagarna i USA än i Sverige. Dessutom med högre frekvens. Träningen ligger därtill i samband med skolan, vilket inte ställer krav på föräldrarna att de ska skjutsa sina barn till träningen. Till bortamatcher och tävlingar används skolbussarna. 

Detta system är säkerligen betydligt dyrare än vårt svenska, som till stor del baseras på frivilliga insatser hos föräldrar och andra entusiaster. Men vi ska inte tro att ungdomsidrotten är bredare och når fler i folkrörelsens Sverige än i det kapitalistiska USA.