Österländskt perspektiv

I fredags fikade jag med min nya japanska kompis T. Hon har bott i USA i två år, har två barn i Springhurst samt en man som jobbar på Kawasaki. Ingenting ger större perspektiv på tillvaron än samtal med människor från andra kulturer.

Hennes man arbetar 15 timmar om dagen, fem dagar i veckan. När han kommer hem från jobbet runt midnatt lagar hon middag till honom. Hur viktig tjänst min man än får och hur många timmar han än jobbar, kommer jag aldrig att gå upp mitt i natten för att laga middag. Nu är det sagt.

De tycker om den amerikanska skolan eftersom den är så avslappnad. I japanska skolan sitter barnen i rader à la svenskt 30-tal hela dagarna. I den amerikanska skolan sitter barnen i grupper och varierar mellan skolbänk, mattan och andra aktiviteter. Vi svenskar tycker att den amerikanska skolan är diciplinerad jämfört med den svenska.

Angående klimat tycker de att det är skönt med den torra luften här i New York. Även sommaren upplever de som torr jämfört med Tokyo. Hennes man har problem med torr hud, vilket har förstärkts sedan de flyttade hit. Jag skrattar och berättade att min man också har problem med torr hud, men den har blivit mycket bättre sedan vi flyttade hit, eftersom det är så fuktigt här jämfört med Sverige. Allt är relativt.