Födelsedagskalas

Eftersom hela klassen var bjuden på Olivias födelsedagskalas kunde vi skicka inbjudan via skolan. Smidigt och enkelt. Två dagar efter inbjudan hade gått ut ringde de från stället, Gymtime, där vi skulle ha kalaset och frågade om vi kunde ha kalaset samma tid på söndagen istället för på lördagen. De hade nämligen lyckats dubbelboka lokalen.

Två av Olivias bästa kompisar kunde inte komma på lördagen och när vi fick frågan om att byta till söndagen, kändes det som en möjlighet. Innan jag gav besked till Gymtime ringde jag därför till bästa kompisarnas mammor och frågade om de skulle kunna på söndagen istället. De kunde de och jag kontaktade Gymtime och meddelade att det var OK för mig att byta dag.

Därefter började processen att meddela alla att kalaset var flyttat. Först skickade jag ut mail, på så sätt nådde jag nästan 80 procent av klassen. De som inte svarade samma dag, försökte jag ringa senare på kvällen. Telefonlistan från skolan var dock inte komplett och tre personer nådde jag inte på annat sätt än att genom en ny lapp till skolan. Kommunikationen i klassen underlättas inte av att den till hälften består av ELL-barn. Alltså sådana som vi, som inte har engelska som modersmål.

Dagen för kalaset hade vi fått in svar från 14 av 20, varav 11 hade svarat ja. Sex stycken hade inte svarat alls och enligt andra föräldrar kan det hända att de dyker upp på kalaset ändå. Bäst alltå att vara förberedd.

Totalt blev det 10 barn på kalaset och de hade fantastiskt roligt. Inget är så enkelt som att bjuda en väl sammansvetsad grupp på kalas. Alla roller är satta och ingen behöver positionera sig. Barnen lekte oavbrutet i 1,5 timme med kortare avbrott för pizza och cup cakes. 

Nu behöver vi bara skicka ut tackkort till alla som var där, sedan är detta stora evenemang avklarat.