Lådbil

Att köra bil är som att cykla. Kanske inte på det sättet att om man en gång har lärt sig, kan man det för hela livet, utan på det andra sättet - att man vänjer sig vid det man har. Sin egen cykelsadel känner man knappt, man bara slår sig ned och trampar på. Inga skavsår eller ömma sittben. Om man däremot byter cykel blir det helt annorlunda. Sadeln är obekväm, styret sitt fel och tramporna är inte rätt höjd.

Precis så är det med bilar också. I morse lämnade jag vår bil på 8000-milesservice. Eftersom vi bara har en bil och jag skulle vara totalt handikappad utan, fick jag låna en bil av verkstan, en Volvo V70. Nu hoppas jag att jag inte förolämpar någon V70-innehavare, men det var som att köra en lådbil. Vår XC90 kanske är liten med SUV-mått mätt, men den är klart större och högre än en V70. Denna bil hade dessutom gått 97 000 miles, jämfört med våra 8 000. Något som kanske bidrog till lådbilskänslan. 

Som tur var behövde jag inte vänta länge på vår egen kära bil. Jag hann precis med en kaffe på Starbucks och ett step-pass på gymet, innan den var klar.

Vi har bestämt oss för att inte ta med oss vår stora bil hem, utan att istället fortsätta med de sedaner vi har haft tidigare i Sverige. Jag antar att jag kommer att vänja mig vid det också.