Ny bil

Vår hyrbil är en Mercury Grand Marquis. Den ser ut som en klassisk amerikansk polisbil, bortsett från att den är trist grå. Bra dagar känner jag mig som Baretta när jag åker omkring i den. Dåliga dagar känner jag mig som Nancy Botwin, den ensamstående mamman i TV-serien Weeds. 

När man åker på motorvägen med en Grand Marquis krävs det att man ständigt har båda händerna i ett fast grepp om ratten, annars driver åket omkring över vägbanan som ett fartyg utan styrman. Åker man över ett gupp dröjer det flera miles innan den slutar gunga. Enligt Magnus syster är det endast personer över 55 som åker omkring i den här typen av bilar och en enkel empirisk studie visar att hon nog har rätt.

I morgon ska vi hämta vår nya, egna bil. För att få någon trygghet i denna främmande tillvaro har vi köpt en Volvo. Vår fjärde Volvo i rad. Det känns tryggt.

Förresten är nu möblerna även målade och kuddar inköpta.

Det är fantastiskt fint.