Flygplatsen Newark ligger i New Jersey. Newark är liksom IKEA omgärdat av ett finmaskigt spindelnät av vägar och minsta felkörning kan få ödesdigra konsekvenser. Till exempel att man hamnar i Lincoln Tunnel på väg mot New York City. Skulle så hända finns inte en chans att vända innan sista utropet för incheckning har skett. Så tror jag åtminstone att det är. Som tur var har jag inte provat.
Dagen för min avresa till Sverige skulle även vår hyrbil återlämnas till Avis på flygplatsen. Magnus såg det som ett perfekt upplägg för mig att själv ta mig till flygplatsen, återlämna bilen till Avis för att sedan ta interntåget till in-checkningen. Efter att förslaget hade lagts fram kunde jag se logiken, självklart skulle jag själv ta bilen till Newark. Varför skulle Magnus och Olivia behöva släpa sig till flygplatsen, när de inte behövde?
Men min min vid detta förslag sa tydligen allt. Jag kände mig som när jag var 12 år och skulle ta tåget till Ockelbo tillsammans med min vän Maria och plötsligt insåg att Mamma inte skulle komma till Centralen för att hjälpa oss på tåget. Självklart skulle vi klara det själva, jag hade åkt tåg så många gånger från Centralen. Men jag var inställd på att hon skulle vara där.
Trots mina lama protester blev det därför två bilar till Newark. En med Magnus och GPS:en och en med mig och Olivia. Såsom en katt- och råttalek drog vi fram genom Westchester, New York City via George Washington Bridge mot Newark. Olivia fick hjälpa till som spanare så att vi inte skulle tappa Marquisen och GPS:en ur sikte. Vi klarade det galant och jag var så tacksam över att det inte bara var jag och Marquisen på vägarna.
No comments:
Post a Comment