Möte

När jag går uppför trappan till tunnelbaneplattformen hör jag hur damerna i 70-årsåldern framför mig pratar finlandssvenska med varandra. Jag tänker att de nog inte är turister, att de nog bor här. För att vila mina trötta fötter sätter jag mig på bänken på perrongen och inväntar tunnelbanan. De finlandssvenska damerna gör detsamma.

Damen närmast vänder sig till mig och kommenterar på engelska de jobbiga trappstegen. Jag nickar och nämner samtidigt att jag är svensk. Åh, utbrister hon, vi är finlandssvenskor från Helsingfors. Men jag har bott i New York sedan 1967, tillägger hon. Min väninna här bor i San Diego men är här för att hälsa på. Vi har känt varandra i sextio år nu. 

Därefter berättar de om den fantastiska Picassoutställningen på Moma de precis har besökt. Jag får veta att om man är medlem får man komma en timme innan och ta del av utställningen innan det blir alltför mycket folk. En broschyr kommer fram för att illustrera hur bra de olika skulpturerna beskrivs. 

Efter några minuter kommer tåget och våra vägar skiljs.