Hur kan det komma sig att två föräldrar som båda gillade matematik i skolan får ett barn som inte gillar det alls? Kan det ens vara så eller hittar hon bara på för att det inte passar en tjej med författardrömmar att tycka om matte? Hon är förvisso ganska trovärdig i sina uttryck måste jag tillstå.
Med konstens alla regler försöker jag förmedla min syn på matematik. Att det är roligt, spännande och intressant. Sedan försöker Pappan göra samma sak. Det hela slutar med att vi alla tre skriker på varandra i ren frustration över den andras oförmåga att lyssna och förstå.
Om jag ska få henne att förstå att matte kan vara kul, behöver jag nog först förstå vad som ligger bakom motståndet. Inte bara avfärda det som trams. Helt plötsligt blev det här en utmaning för mig också, inte bara för Lilla O.
No comments:
Post a Comment