Inbjudan

Vi snirklar oss fram på småvägar som vi sällan besöker här i Dobbs Ferry. Vi vet att GPS:en inte kommer att leda oss hela vägen fram, men vi vet inte riktigt vad vi kan vänta oss. Husen vi passerar är betydligt större än de vi har i våra kvarter. Och de är inte små de heller.

Efter en stund står det 77 på en grindstolpe och vi kör in på en lång kurvig uppfart utan slut. Bakom en krök kommer vi äntligen fram till ett gigantiskt hus i Tudor style. Husets ägare har uppenbarligen en faiblesse för Halloween och uppfarten är pyntad med skelett, kranier och pumpor.

Bakgrunden till varför vi befinner oss ute i det okända är ett mejl jag fick för ett par veckor sedan:

"Hi, I am L's mom who is in O’s class.  We were new last year to Dobbs, having moved from San Francisco, and know what it is like to move to a small community with many folks having been together since kindergarten. We would to invite  you to meet for a coffee/yogurt afterschool or meet in the evening if better for work schedule."

En sak är säker, ett mejl som detta får man inte i Sverige när man är nyinflyttad. Självklart tackar jag ja och här står vi nu.

Vi blir snabbt insläppta i värmen där jag serveras vin och Lilla O får utforska det stora huset tillsammans med dottern. Mamman i familjen är lika trevlig och lättsam som man kan tro efter hennes initiala mejl. Mindre än två timmar senare återvänder vi hem till läxläsning och middag med en festinbjudan för oss alla tre i bagaget senare i oktober.